Idéen att åka till Machu Picchu började på en gård i Eskilstuna, i Noras säng för att vara mer exakt. Vi satt och spånade om vad vi ville göra, vart vi skulle åka, skulle vi bara volontärarbeta? Bara vara i Costa Rica? Sen kom vi på att Machu Picchu lät rätt coolt och tänkte att det ligger väl nära?! Det kan vi ta ”på vägen”. Nu i efterhand kan vi meddela att det är lika långt mellan Costa Rica och Machu Piccu som Stockholm och Tunisien... Det är även två helt olika resor som kräver helt olika packning. Men kontraster är det bästa jag vet, så därför kunde jag inte tänka mig en bättre kombo!
Vägen hit var väl inte den lättaste. Vi hade inte bokat något förutom flyg till Cusco hemifrån. Har hört nått om ”det släpps bara upp 400 personer varje dag till Machu Picchu man måste boka ett år i förväg,” men tänkte aldrig närmare på det. Tänkte att det löser sig nog. Och med lite krångel så gjorde det ju det också. Det var egentligen inte platserna in till självaste Machu Picchu som var problemet utan det var snarare nästintill omöjligt att försöka fatta vad vi skulle boka för typ av biljett och hur vi skulle åka dit. (Det finns miljoner olika alternativ!) Att dessutom försöka kolla upp detta och boka med ett KASST internet var ett helvete. En kväll satt vi till och med där på Cabo Blanco och ville inte ens åka längre. All planering tog för mycket tid, vi hann knappt göra nått annat än att försöka boka när vi väl jobbat färdigt. Så TIPS: ska ni till Machu Picchu boka hemma innan! Tillslut lyckades vi i alla fall boka allt och resan blev såhär:
Vi började ta oss mot inkastaden tidigt onsdag morgon. Då tog vi en buss till Ollantaytambo (vi måste kolla på papperna varje gång för att komma ihåg namnet på den staden haha). Därifrån åkte vi den vackraste tågresa jag någonsin åkt. Har hört att det ska vara världens vackraste tågresa och det kan nog stämma! Satt som förstenad hela vägen och stirrade ut, slagen av ”mother nature”. Kom fram till en fantastisk liten by, Aguas Calietes, där vi spenderade resten av dagen för att nästa dag ställa klockan på 4:30 för att vara först upp på Machu Picchu. Vi blev dock inte först upp, och vi fick inte se soluppgången över staden vilket vi hoppats på. MEN känslan när vi för första gången gick fram till kanten och fick se den vy man sett på bilder så många gånger gjorde det värt alla pengar och all tid vi spenderat på detta! Wow!
Vår biljett innehöll även inträde till att bestiga Machu Picchu mountain. (Som sagt det var väldigt krångligt att förstå vad vi skulle boka). Vad vi fattat det som var detta berget där man fick se den där klassiska vyn över staden, men när vi gick in såg vi som sagt denna vy direkt. Så vi började gå mot skyltarna ”mountain” och insåg vid biljettkontrollen att detta var ett riktigt berg och det var 2670 ”trappsteg” upp. Vi som redan var andfådda på grund av höjden. Började gå trappan upp, som delar av vägen förvandlades till klättring med STUP rakt ner. Vi hade fyra timmar på oss att ta oss upp och ner från berget (och vi kom ner på pricken efter fyra timmar, sjukt va?!) lyckades ta oss upp på två timmar och däruppe såg vi inkastaden i miniformat, men det bästa var nog ändå alla fina vyer på vägen. Njöt faktist av klättringen men måste lägga till att det var SVINJOBBIGT! När jag skriver detta är det tre dygn senare och vi har fortfarande grov träningsvärk!
