Väl framme fick vi en kram av hostelpersonalen och de hälsade oss välkomna hem igen.

Det må ha gått ett tag sen denna blogg uppdaterades sist, men så slutade i alla fall förra inlägget och jag kände redan där att aj det kommer vara jobbigt att lämna ”hem” om två dagar.

Sista dagen på Fiji spenderades exakt som den borde. Nämligen på en flytande pizzabar som ligger mitt ute i det turkosa havet, med en drink (eller två) i handen. Och gissa vilka som hade den allra bästa platsen på denna jätteflotte? Självfallet var det vi! Cloud 9 heter stället och det må vara lite av en turistfälla, men det är också jordens paradis. Solsängarna har mjuka madrasser och hänger ut över havet. Snorklingen är världsklass, jag tror till och med jag såg en svärdfisk! Pizzan var förövrigt också världsklass! Mycket mer än så har jag nog inte att berätta om denna dag, utan jag låter helt enkelt bilderna tala för sig själva från denna lilla oas.

Vår sista kväll på Fiji höll på att bli katastrof, men som de rutinerade resenärer vi är räddade vi kvällen och gjorde den supermysig. Det hela började med att vi hade två saker vi ville göra. Ett: köpa souvenirer. Efter nästan en månad på Fiji hade vi knappast några minnen alls att ta med oss hem. Vi hade ju bara varit på småöarna där affärer inte finns. Några minuters taxiresa från vårt nuvarande boende fanns dock ett köpcentrum så det kändes givet att det skulle bli ett besök där innan vi åkte hem igen. Sak två vi behövde hinna denna kväll: tvätten!!! Efter Fiji väntade totalt tre dagars resa mot vår nästa destination. Eller ja, tiden framöver hade vi egentligen inte alls klart för oss hur det skulle bli. Så det kändes bäst att tvätta när vi hade chansen. Men här sket sig den tur vi vanligtvis har. Alla tvättmaskiner på vårt stammisställe var trasiga och klockan gick så mycket snabbare än den brukar just denna kväll. Sovenirstället var inte öppet länge till så det var bara att hoppa in i en taxi med all tvätt (i princip hela vår packning). Vi bad chauffören stanna på ett annat tvättställe längst vägen, men detta missuppfattades och taxin stannar istället utanför köpcentrumet. Vi kunde uppenbart inte släpa med oss tvätten in så det var bara att betala chauffören för att vänta kvar med alla tvättpåsar i bilen. Det blev lite hetsshopping, men mycket kul hittade vi i alla fall! 45 minuter senare kom vi ut ur affären igen till en mindre glad taxichaufför som tyckte vi skulle betala betydligt mycket mer än vad vi kommit överens om. Det blev nästan bråk men tillslut fick vi ändå skjuts till ett tvättställe. När vi äntligen blivit av med tvätten var det bara att vänta ett par timmar innan vi skulle hämta den igen. Allra helst skulle vi åkt hem till hostelet igen för att packa i orning oss inför flyget nästa dag. Men vi var långt därifrån och eftersom vi redan åkt taxi över vår dagliga budget bestämde vi oss för att hänga kvar i närheten. Småbittra gick vi in på närmsta resturang. Från utsidan såg den halvrutten ut och det kändes nästan sorgligt att vår sista middag skulle bli just här. Men innanför plåtskjulen gömde sig en grön innegård och det första jag såg var scramble spelet som låg där till utlåning. Det hela blev en fantastiskt god och mysig middag tillslut. Vi satt och listade våra bästa minnen från Fiji samtidigt som scrambleturneringen var i full gång!

Väl hemma igen var klockan alldeles för mycket. Men det brydde jag mig inte om för jag ville så gärna ta mig en sista promenad på stranden. Det blev en nattlig promenad i mörkret. Det var nästan lite läskigt, men samtidigt mysigt. Efter ett tag slog jag mig ner i sanden. Mediterade lite. Och sa hejdå till stranden. Och havet. Och palmerna. Aj vad jag kommer saknad dem.

Fiji är det vackraste vi sett. Fiji är så så så speciellt. Jag vet inte om det är vattnet som gör det. Det jätte turkosa vattnet som kanske bara finns just här. Det är mer turkost än i alla resemagasin jag någonsin bläddrat i. Eller om det är faktumet att Fiji ligger mitt ute i ingenstans som gör det så speciellt. Det är faktiskt så långt bort så man inte ens förstår det. Flera gånger om dagen går jag in på kartan och får pirr i magen när jag ser att den blåa pricken som symboliserar mig är mitt ute i världens största hav. För några år sen visste jag inte att man kunde resa såhär långt bort. Att Fiji känns så speciellt kanske också beror på att detta är en plats jag, enda sedan jag insåg att människor faktiskt kan resa hit, velat åka till. Jag visste redan innan att jag skulle må så bra som jag möjligtvis kan här.

Ja det var otillgängligheten som lockade hit oss. Flygbiljetter som egentligen var för dyra och backpackning i ett helt nytt format. Nu i efterhand kan vi konstatera att det verkligen var otillgängligt! Transportering på Fiji är i en helt ny nivå. 24 timmars båtresor, båtresor med jolle i ösregn och meterhöga vågor, båtresor som plötsligt inte åkte rätt dag så vi blev strandade. Det är något komplicerat att resa i ett land som består av öar. Allt på Fiji är dessutom extremt. Inte bara båtresorna utan även bussresorna här har varit extrema. En gång åkte vi faktist över ett helt vattenfall med buss! Och turerna. Bergsklättring med stup nedanför, djungelhiker i - inte bara lervälling -utan lervälling man fastande i så att hela skon åkte av. Eller den gången Nora sköljdes med av floden då bron blivit översvämmad, haha! Och insekten vi såg under samma tur, den var gigantisk! Grottan vi kom till var inte bara cool utan extre.. ja ni fattar! Hajar, manta rays, sköldpaddor, rockor, bläckfisk, blåsfisk, svärdfisk, ål, baracuda, sjöhäst, sjöstjärnor i tusentals. Listan fortsätter nästan i all evighet. Och ormen! Inte bara en vanlig orm utan en extremt giftig (såklart). Träden och frukterna var också extrema på sitt vis. Vi har aldrig smakat sådana frukter och sett så många färgglada blommor på ett och samma träd förut. Bara trollsländorna är en upplevelse att se här, de är helt röda. Datumlinjen lyckades vi ta oss till också! Det är ändå något att skryta om.

Men mest av allt har vi uppskattat lugnet här. Vi har yogat, mediterat och shakat. Vi har sett soluppgångar och solnedgångar. Läst sida efter sida efter sida i våra böcker. Snorklat i timmar, gått långa promenader och paddlat runt i havet utan något direkt mål. Vi har haft tid att bara ligga stilla och lyssna på musik, tid att inte göra någonting alls egentligen. Samtidigt som vi gjort helt sjukt mycket! Vi har kollat på stjärnorna på kvällarna, gått upp tidigt och ändå har vi sovit minst 8 timmar varje natt. Så mycket skulle jag aldrig hinna sova hemma. Och vi har pratat om exakt allt! Bara suttit på stranden, grävt i sanden och pratat om allt mellan himmel och jord. Det är det bästa vi vet. Det är Fiji för oss!

Fyra dagar kvar. Om fyra dagar sitter vi på ett plan, återigen med slutdestination Sydney. Om fyra dagar åker vi från den vackraste plats vi någonsin besökt. Jag vill tro att jag kommer komma tillbaka hit någon gång. Men jag vet att den gång kommer vara så långt fram i tiden så jag inte ens kan glädjas av det idag. Nu gäller bara en enda sak. Gör den sista dagarna i paradiset till de bästa!

Och detta levde vi upp till! Det var egentligen ganska svårt att misslyckas då vi bodde på det mest fantastiska boendet. Vi hade nu tagit oss till Fijis korallkust. (Alla kusten har egentligen koraller men just denna heter korallkusten) Här kom solen tillbaka. Vattnet återfick den turkosa färgen och sanden var vit och silkeslen igen. Poolen var svalkande och varenda liten växt var fylld med färgglada blommor. Vår lilla bungalow var inredd i vitt och vi fick för första gången på resan hittills tag på sallad att äta istället för allt friterat som vanligtvis bara finns på menyerna. Och det bästa av allt: vårt badrum var utomhus! Palmerna skyddade insynen medan vi duschade under månen. Faktumet att vi kunde sola medan vi satt på toaletten. Haha det var nog det allra bästa.

Första dagen där kan ha varit den härligaste på hela resan. Kanske till och med i mitt liv. Egentligen inte för att vi gjorde något jättespeciellt, utan vi tog det mest lugnt. Morgonen började tidigt då jag smög upp för en promenad i morgonsolen. Jag gick till kanten av stranden och satte mig under träden. Det var helt öde så jag vågade mig på att köra lite shaking. Shaking är alltså en träningsform som vi båda har börjat älska. Det är precis som det låter, man står och skakar ut alla delar på kroppen tills pulsen gått upp och man får en pirrande känsla i hela kroppen. Skulle verkligen rekommendera alla att prova detta! Nackdelen är dock att man ser totalt konstig ut. Skulle vi göra det med andra människor i närheten skulle de alla gånger komma fram och fråga hur vi mår. Och så blir man avbruten heela tiden i sitt shakande. Därför shakar vi bara när ingen ser hehe. Denna morgon fick jag i alla fall äntligen till det samt några snabba yogaövningar och en morgonmeditation. Så borde alla mornar starta! Sen gick jag tillbaka över stranden och slog mig ner bredvid Nora på frukostbuffén! Ja, ni läste rätt - buffé! Sån lyx har vi aldrig varit med om innan!

Sen stod bara en sak på schemat -Stranden! Stranden var sååå prefekt här. Flera timmar låg jag i vattenbrynet med min bok. Sen var det dags för en paddeltur! Vi drog ner en kajak på stranden och paddlade ut en bit. Sen lutade jag mig tillbaka medan vi gled runt på det klara vattnet. Cyklopet behövdes inte ens här, vattnet var så klart att vi såg fiskarna och korallerna ändå. När vi blev hungriga paddlade vi in mot stranden igen. Exakt såhär enkelt är livet här. Dagen flöt på, vi drack eftermiddagskaffe och gjorde eftermiddagsyoga. Detta boende erbjöd yogaklasser på ett trädäck med utsikt över havet och stranden. Vi yogade en timme och här öppnades Noras hjärta för yoga. Innan har jag ändå fått övertala henne att göra det med mig men nu är det nästan omvänt! På kvällen strosade vi runt i små affärer vid boendet och åt en till supergod middag. Det var halloween och hotellet hade satt ut pumpor överallt. Vi drack öl och berättade spökhistorier för varandra.

Dag två på korallkusten valde jag att starta på precis samma sett som dagen innan. Strandpromenad, shaking och meditation. Efter frukost bar det dock inte av till stranden denna dag utan upp i bergen. Vi gick säkert en mil. Eller gick gjorde vi inte.. snarare klättrade. Vi hoppade på stenar över bäckar och lyckades undvika den allra djupaste leran. Eller i alla fall till en början. Sen gick det åt skogen och vi hade lera upp till knäna. Och sen kom det en bäck utan stenar att hoppa på så det var bara att simma. Tillslut kom vi fram till vattenfallet som var dagens mål. Vi hoppade i trots att vi just badat ofrivilligt. Sen klättrade vi/vadade tillbaka. På vägen mötte vi några snälla locals som just klättrat upp i en palm för att hämta kokosnötter. Det var perfekt då vårt vatten tagit slut! Som sagt - älskar Fiji!

Och några timmar senare älskade vi Fiji ännu mer. Denna kväll var det dags att åka tillbaka till vårt ”hemma” hostel. Samma ställe som vi bodde på första natten här. Men vi ville maximera vår tid på vårt fina fina boende och bestämde oss därför för att ta den sista bussen och komma fram på natten. Fijis lokalbussar är inte det mysigaste och de tar dessutom himla lång tid, men det får väl funka tänkte vi. Vi ville så gärna hänga kvar på stranden. När klockan började närma och vi precis skulle ta våra ryggsäckar och vandra upp mot gatan för att hoppas att bussen skulle komma ropade dock hotellpersonalen på oss. Och det slutade med att vi fick åka privat minibuss med ett gäng volontärer som skulle till exakt samma hostel! Detta kanske inte låter mycket men jag kan lova er att detta är det bästa som kan hända en backpacker. Resan som skulle tagit 5 timmar tog nu 2. Och vi fick sitta och sjunga spicegirls hela vägen (denna chaufför var en klass i sig) i bussen som dessutom hade partybeslyning! Väl framme fick vi en kram av hostelpersonalen och de hälsade oss välkomna hem igen.

Godmorgon! Tiden på Taveuni led mot sitt slut. Det kändes som om vi hade varit där i veckor. Samtidigt som allt bara kändes som en enda härlig dag. Den sista eftermidagen tog vi det som vanligt lugnt på vårt café. Körde dagens omgång av scramble och mediterade ett tag. Det råkade (som alltid) hända att vi satt kvar där till middagstid. Inte förens det stängde traskande vi tillbaka upp mot vårt råttrum. Vi sa aldrig hejdå till stället. För vi var säkra på att vi skulle hinna dit igen imorgonbitti och dricka en sista smoothie. Båten tillbaka till huvudön skulle inte gå tillbaka förens på eftermiddagen. Åh jag var så taggad på att sitta 24h på dendär båten igen och ha tid för att läsa ut min bok!

Påvägen hem denna kväll bestämde vi oss ändå för att gå förbi receptionen och dubbelkolla vilken tid båten skulle gå. Bara så att vi skulle vara helt säkra.

- Båt imorgon? Va nej det ska inte gå någon båt imorgon! Svarade dem.
- Eh va? Jo, det har vår snubbe som lurat ut oss till denna ö sagt.
- Det går ingen båt imorgon! Det är en fijiansk helgdag så den är inställd.
- När går nästa båt?
- På söndag.
- Men vårt flyg går på lördag.

PANIK! Panik panik panik. Vi var bokstavligen strandade. Vi skulle aldrig komma härifrån. Vi skulle bli fast här och aldrig få komma hem. Nej okej riktigt så illa var det aldrig, men helvete vad jobbigt allt blev. Vi kollade upp priset för flyg. Det gick bara privatflyg. 32000kr fick vi ner det till, så att simma kändes som ett bättre alternativ. Eller att stanna och missa vårt flyg. Fast alla boenden på hela ön var fullbokade, så detta var inte heller något alternativ. Men hotellpersonalen hade en mer rimlig lösning. Den löd såhär: bil, färga, buss, sova en natt, leta efter biljett till ny buss, buss, hitta biljett till färga, färga, buss, byta buss på Fijis största bussterminal, buss. På bilden nedan ser ni papperet med en förklaring på hur vi skulle åka som vi fick av hotellet, och det var allt vi hade att gå på för att ta oss tillbaka till huvudön. Det var inte mycket vi förstod av det. Något stressade slängde vi ihop packningen för att hinna få några timmars sömn innan det var dags att gå upp 7.00 för att eventuellt hitta till rätt färga som eventuellt gick ungefär då och då kanske vi skulle komma till rätt buss... osv. Ett litet extra roligt tillägg i denna historia är att jag samma natt vaknar upp klockan fyra av att någonting är väldigt blött. Jag låg i en vattenpöl och mina kläder som hängde på sängen gick att krama ur. Vattnet var några centimeter på golvet under sängen och uppe i taket fanns inte längre något tak just över min säng. Behöver jag ens skriva hur mycket det regnade? Blev en mindre trevlig start på en dag som jag även förmodade skulle bli mindre trevlig.

Färgan var ytterst liten och såg lite ranglig ut, men den var där och vi fick åka med! Vi knep åt oss de bästa platserna och sen fick vi otroligt nog njuta av en helt fantastiskt båttur. Vi åkte över regnbågsrevet och genom mangroveträsk. Vattnet var helt stilla och allt var i en sån där rosa nyans som det bara kan bli på morgonen här. Sen flöt det bara på. Bussen kom och tillslut var det eftermiddag och vi kom fram till en liten stad. Savu Savu hette den! De har så coola namn på allt här, det låter ju nästan som Bora Bora (ett annat drömresemål i Söderhavet.) Nu befann vi oss på en ny ö. Fijians allra största ö faktiskt, men också den minst civiliserade. Här finns mest regnskog och lyxresort. Detta är det riktiga hoonymoon Fiji och nästan alla hotell är sådana på bryggor med bungalows ut över vattnet. Eller ja... inte vårt dåra. Få tag på boende i denna stad var också ett av de met kritiska momenten i våran resa från Taveuni. Det är inte som att man kan gå in på hostelworld och förvänta sig att något ska komma upp, detta är en alldeles för avlägsen plats för det. Vi hittade i alla fall en liten lägenhet inne i staden för en inte allt för hög summa. (Den dyraste natten hittills dock.) Detta var ett helt privat rum men varmvatten, balkong och AC. Och oj vad vi njöt av det! Vi köpte snabbnudlar och chips till middag som vi åt i sängen framför Glee!

Tidigt nästan morgon fortsatte resan med buss båt buss osv. Båten var ingen rolig historia, men allt flöt ändå på otroligt smidigt och sent nästa kväll svängde bussen in på vårt lyxhotell vi hade bokat på Fijis (huvudön) korallkust! Det förtjänade vi väl ändå efter denna resa.

Bilder ifrån båttur nummer ett. Vi bondade med kaptenen och fick sitta i hans styrhytt som ni ser på bilden längst ner till vänster. Bilden längst ner till höger skymtar vi Savu Savu på. Det var inte ens sådan stor by som ni ser.