"Åh en sån myspysig dag det är idag", flämtade Hjördel kvittrande. "Det enda som fattas nu är en stadig korv med bröd!" Göte blängde trotsigt på henne, fiskade upp en cigarill ur bröstfickan och tände den med en gammal stolsdyna från Gnarp. "Korv!?", fräste han ambitiöst och spottade framför Hjördels fötter. "Här blir ingen korv ditt gamla skrälle!"

Med blixtsnabb ackuratess smekte han upp en linjal ur bakfickan och började slå frenetiskt på Hjördels underarm. "DET BLIR INGEN JÄVLA KORV MED BRÖD IDAG!"

Götes avgrundsskrik hördes ända bort till Sheriff Arslesson, och då satt han ändå på en gammal utrangerad pinnstol i Skövde 34 mil söderifrån. Snabb och smidig som en Ugandisk frottéräka vräkte han sig upp till stående position och började genast tillryggalägga de 34 milen till fots. "Var inte rädd vackra Hjördel! Jag kommer och räddar dig!" ropade han gentlemannamässigt, och detta trots att han aldrig träffat kärringfan tidigare.

Väl framme vid det korvgrälande paret satte han 5 blykulor i ryggen på Göte. Han använde vanlig hushållstejp. Det är ju ändå symbolhandlingen som räknas, resonerade han. Och javisst! Göte fattade galoppen, lade sig ner på marken och spelade död. "Åh du din rackarns hjälte!" utbrast Hjördel så läppstiftet fick nog och föll av hennes plutande läppar.

"Du ville ha korv, inte sant?" frågade sheriff Arslesson behagligt men ändå påfluget. Hjördel nickade ivrigt, blundade och öppnade sin giriga mun. Nu satan blir det åka av, tänkte sheriff Arslesson och tog ett djupt bloss på sin cigarill.