Tre år hann han verka obesvärat i staden, The Eskilstuna Ripper. Trots massiv samordnad hjälp från Skövdekollegorna stod Eskilstunas polismyndighet handfallna. Vem var denna ondskefulla person som mördade folk till höger och vänster, till synes utan några motiv överhuvudtaget?

Det första mordet: 4 Maj 1923. En ung piga vid namn Gerd Peterse´n cyklade hem från jobbet på kättingfabriken. En mörk skugga lösgjorde sig ur skuggorna och kastade sig över henne. Resultatet: Gerd kvävdes av 300 gram ihopknycklad dagstidning.

Det andra mordet: 7 juli samma år. Gunnar Gelp satt på en parkbänk och läste snusk när plötsligt en mörk skugga lösgjorde sig ur en mörkare skugga och började hamra på hans huvud med en plasttrumpet.

Det tredje mordet: 10 Oktober samma år. Leif (ålder och könstillhörighet okänd) blev brutalt sandpapprad till döds av en mörk skugga som lösgjorde sig ur en mörk skugga tre hundra meter från fabriksområdet i centrum.

Det fjärde mordet: 1 Januari 1924. Örjan Ramberg skulle precis avsluta sitt spinningpass då en mörk figur lösgjorde sig ur gymskuggorna och hyvlade av hans vänstra lår, sågade bort en bit av hans pung, samt bar ut honom till ån där han dränkte honom.

Det femte mordet: 5 Augusti 1924. Tre småflickor fick bittert finna sig bli skjutna ill döds med en ärtpistol. Skytten visade sig vara en mörk figur som just hade lösgjort sig ur skuggorna innan han verkställde sitt elaka dåd.

Det sjätte mordet: 3 December 1925. Beatrice Stolgång hade varit på EPA och köpt julklappar, då plötsligt en mörk skugga lösgjorde sig från hennes julklappspåse och började strypa henne med hennes egna trosor.

Det sjunde mordet: 4 December 1925. Allan och Ballan Balleur satt och firade sin förlovning på Grand Hotel. Champagnen flödade och oxfile´n var på väg in då plötsligt en otäckt mörk skugga lösgjorde sig från restaurangens köksingång. De båda herrarna avled till följd av trubbigt våld härstammande från repetativt våld medelst ballongvisp.

Det åttonde, och sista mordet: 3 Mars 1926. Tage Vass satt hemma och lyssnade på radio då plötsligt en mörk skugga lösgjorde sig ur radioskuggan. BAM BAM BAM! Tre ödesmätta slag med ett örngott förkortade den stackars snickarens liv markant.

#truecrime #eskilstuna #coldcase #fyfan

Vackert beläget i de värmländska skogarna låg en gång Kånkelbergs lasarett. Här vistades de stackars jäklarna som snart skulle dö. Det var TBC-sjuka, syfilispatienter samt en och annan tvångsonanör. Vanligtvis var stämningen här lugn och avslappnad, men en specifik händelse på våren 1903 skulle drastiskt förändra detta.

Sjukvårdsbiträdet Frida Månsdotter var urless på sitt arbete. Samma sak vareviga dag: tömma bajsskålar, tömma kisskålar, tömma kräkskålar, och tömma överläkarens förbannade askkopp. Frida var värd något bättre. Det tyckte hon själv i alla fall.

Just denna dag skulle det serveras kålgryta med fikon. Alla patienter var uppspelta. Det var nämligen deras favoriträtt. Föga anade de att denna lunch skulle bli deras sista.

Frida höll skopolaminburken förslaget dolt under sin vita klänning. Likt en liten tipp-tapptomte tassade hon tyst in i storköket. Kokerskan Britt Brott var i full gång med matlagningen. Den enorma grytan stod redan på spisen och puttrade. Frida tömde hela giftburken i anrättningen.

456 döda. Detta inkluderade även överläkaren samt en tredjedel av städpersonalen. De övriga anställda hade tur. De hade beställt onlinepizza, de rackarns lyllona.

Fem dagar senare erkände Frida Månsdotter rubbet. Hon hade ansatts av sömnbesvär, samvetskval, samt orolig mage alldeles för länge nu. "Det var jag som giftmördade alla idioter!", utropade hon plötsligt i lasarettsbiblioteket. Nu var det emellertid så att det inte fanns några andra personer än Frida där, men hon fann sig snabbt och gjorde om hela processen på kafeterian istället.

Hennes straff: 5 års lingonplockning, samt manuell demontering av Kånkelbergs lasarett. Kommunen hade nämligen beslutat att platsen skulle bli ett webhotell.

#truecrime #giftmord #värmland #fasa

Trots att han var en besk och luttrad jävel hade han aldrig sett något liknande förr. Polissheriffssoldaten Vildrut Ismael lutade sig över det av kokkaffe och tunntarmsdoftande kadavret. Man, cirka 38 år gammal. Troligen afghan, det kunde han tydligt se på det förtorkade frenumet, den ansatsberedda fotknölen, samt genom det faktumet att offret hade dött av skräck. Mannen var helt avklädd och hans genitalier var minutiöst dekorerade. Den vänstra testikelnöten var gul-brunmålad (hobbyfärg från Clas Olsson?), den högra taskbollen var gullackad och hade ett intrikat porträtt av Sten-Åke Cederhöök inristat i tusch. Offrets kissepinne var randig i färgkombinationen blå-gul-röd-grön osv. Helt klart hade de en riktig konstnärssjäl på halsen. En livsfarlig konstnärssjäl dessutom.

Att afghanen hade blivit avlivad i en kyrka i Grums gjorde ju inte saken mindre bisarr. Han låg utfläkt i altargången likt en tupplursberikad älg som kanske druckit ett par Mojitos för många och därefter bestämt sig för att ta en Uber hem men likt fan hamnat hemma hos nåt gammalt salivluder från Lidköping utan varken pass, pengar eller paljotter i skallen.

"Ja, vad tror du, Vildrut?", stönade polissheriffmilitärsassistentskollegan Hamid trött. "Är det ett verk av en helt normal människa eller ska vi söka ledtrådar i en container utanför ICA Kvantum i Bromölla?"

Vildrut klöste sig meditativt i bockskägget och dröjde sig alldeles för länge med svaret. Efter en så kallad Grums Standdown (ni vet, en sån som aldrig tar mindre än tre timmar och orsakar svåra förhårdnader och bristningar på fotköttet) valde han till slut att utbräka: "Nja, jag tror vi har att göra med en prälle här!"

Ja, det var väl solklart! Offret var afghan. Utplånades i en kyrka. Låg poserad som en älg. Könsdelarna lika färggranna som påfågeln i Christoffer Columbus våtaste drömmar. Mördaren var en präst i svenska kyrkan. Jävla prästmördarjävel.

Det tog bara två försök för Vildrut att jaga ifatt mördaren. Grums kyrka hade nämligen bara två präster, och den ena var helsidesförlamad och satt fastkletad i en spermobil. Dessutom hade den prällen alibi. Han hade nämligen fått underkänt i bild när han gick i skolan.

Den andra prällen hette Jarl Bokskog Von Roll-on och var en riktigt hal fan. Inte nog med att han försökte slingra sig ur rättvisans tentakler, han försökte dessutom bokstavligt talat orma sig ur Vildruts hårda men ändå milda överarmsgrepp.

Nå. Rättvisan vinner alltid i det långa loppet.

Hela Grums var församlad då åtalet inleddes mot prästgalningsjäveln. Den summariska ättegången hölls i nalle-Pojolas bilverkstad. Tingsrätten i Grums hade nämligen blivit bombhotad av den där andre prällen. Ni vet, han med det skrattretande omdömet i bild och form. "Ni kan inte göra så här mot mig! Jag är en konstnärrrrr!!", skrek prästen sinnesslött då åklagaren lade fram sitt ärende. Det kanske ska tilläggas att åklagarens ärende bestod i att visa sin penis för notarien fröken Elsa Besk-Oh.

"Visst kan vi göra det", svarade åklagaren medan han omsorgsfullt knäppte igen sina polyestershorts. "Du har skändat en afghan, din jävla prästjävelsgalningsohyra!". "Men..han TVINGADE mig!?", föreslog prästen desperat. "Han ville ju komma till himlen, och precis som den där rapparen Laholmsbuktu eller va fan han nu heter beskriver i sin sång, så måste ju alla som vill komma till himlen också dö?"

"Dåligt argument. You lose!", förkunnade åklagaren stumt och lät sin domarklubba falla ner över notariens väldiga byst. Ja, nu kanske ni tycker det verkar konstigt att åklagaren även iklädde sig rollen som domare. Det är inte alls konstigt, ska jag säga er. I Grums kan allt hända.

#truecrime #grums #mord #svenskamordfall #ondska