Jag har varit tyst länge när livet rullar på alladeles för fullt för att sätta mig ned och skriva en rad eller två. så lite kort om vad som hänt mig på de två åren jag typ varit tyst.

Jag passerar snart här mitt andra år som sjuksköterska på en akutavdelning och jag älskar mitt jobb och mina arbetskamrater. Känner verkligen att jag funnit rätt och gjorde rätt beslut om att gå den utbilsning jag gått, men med Covid-19 har det blivit mycket omställning och mycket nytt att lära. så det har tagit det mesta av min energi bl a.

Sedan har livet rullat på i ganska hög fart och känner väl nu att de kanske lugnar ned sig nu. Fast det vet man aldrig. Livet går ju upp och ned. Bara att ta dagen som det kommer.

Tänker väl inte skriva så mycket mer just nu. och tänker inte lova att de komme ratt komma tätare inlägg när jag inte vet vad framtiden har att ge, men ska väl försöka ta någon dag nu och då att sätta mig ned för att skriva en rad eller två när jag vet jag mår bättre av det.

Ha en toppen dag/vecka/månad.

Oj... ibland inser man vad livet gör ich hur mycket tid den tar. Var just inne pch kolöade mina gamla inlägg. Det är nästan ett år sedan jag skrev något. Jag har som inte funnit tiden för det eller känt för det. Har funderat länge på om jag ändå ska ha kvar min blogg. Ska jag fortsätta skriva av mig här? Är detta verkligen det forum jag tänkt mig att dela mina tankar i?

Många tankar har snurrat i huvudet och jag måste erkänna att ivland känns det tungt att skriva något. Ska jag ha kvar mina vecko idéer eller ska jag visa dem sporadiskt? Vilket jag om gör nu. Ja mycket tankar har gått runt bloggen och livet i vanliga fall. Jag gillar att skriva här. Jag gillar att kunna dela med mig och visa någon att de kanske inte är så ensam som de tror de är.

Jag kommer att fortsätta skriva. Frågan är bara hur ofta och det jag kommit fram ill är att jag kommer att skriva när jag känner att jag har något att skriva om. När jag har något att dela med världen. Vad det än må vara. Så jag hoppas ni ser fram emot randomness i högsta grad med en blandning av olika variationer av inlägg som ibland bara består av bilder.

Whoop whoop!
Tills nästa inlägg!
BYE bi!

Helt klart vill jag lyfta känslan av att man ska känna sig stolt över sig själv. En känsla som jag kämpar med.
Som de flesta i min närhet vet har jag inte höga tankar om mig själv även om det är något jag inte visar öppet för alla, men så ligger det till.

Därför är denna låt en av de låtar som verkligen ligger mig varmt om hjärtat och även filmen gör det.
Jag vill lyfta låten samtidig som jag vill att ni ska ta steget längre. Därför kommer det att komma två klipp i detta inlägg. Det ena är självklart orginallåten från The greatest shoeman och den anda är en duet mellan jag själ och artisten som framför låten via kareokeappen Smule.
(och ja jag gör lite missar i låten, men förstå gången jag sjunger den.)

Så med eet sagt så presenterar jag låten This is me från The Greatest Showman.

Tyvärr fungerade inte att lägga upp video men här har ni länken till duetten: