Det här med att kommentera andras kroppar. Nej, det är aldrig okej! "Oi vad din mage blivit rund, nu har du nog ätit mycket gott hos fammo". Den meningen fick jag höra en gång av en bekant när jag var i lågstadieålder. En mening som etsade sig fast och som förstörde helt ofattbart mycket för mig. Hon klappade mig dessutom på magen när hon sade det.
Min historia som ätstörd är något jag inte reflekterar över så ofta mer. Det har dock hänt sig på senaste tiden att det dykt upp situationer där jag bara hajat till och börjat tänka efter. Vad tror en del människor att man kan säga? Vad är okej att tala framför barn om? Min åsikt är att kommentarer om andras kroppar bör alltid undvikas. Det spelar liksom inte någon roll om det handlar om en kommentar som tyder på att man är rund eller smal, lika illa kan den göra ändå.
Som kommentaren jag fick. Den var bara en av oändligt många jag fick höra under slutet av lågstadiet och början av högstadiet. Jag som alltid hade varit smal hade plötsligt fått former och min kropp hade snabbt börjat ändra. Jag hade också börjat må dåligt och i dessa tider tog många sig friheten att kommentera och på något "roligt" sätt lite skoja om att jag var den klumpiga osv. Hur kan man ens skoja om något sådant? Detta är något jag först nu börjat fundera mera på när jag fått egna döttrar.
Tiden då jag var fjorton år och ätstörningen började spira inom mig, en tid då jag kände mig otroligt ful, äcklig, klumpig, oattraktiv och bara fel. Dålig på det mesta i livet och var jag än befann mig kände jag mig i vägen och ful. Det är hårda ord men det är sanningen och mina tankar går ofta i hur jag skall kunna rusta mina flickor för att klara av andra som tar sig friheten att kommentera. Redan nu kan en del saker vuxna yttrar sig till dem uppröra mig och jag vet att kommer någon kommentera deras kroppar, mat eller liknande så kommer jag inte vara den osm bara lyssnar utan jag kommer säga ifrån. Det är inte okej!
