Tror vår lilla Thea var tre dagar ung när bilden ovan togs. Det är en ärlig och väldigt kärleksfylld bild som betyder mycket för mig. En bild som jag troligen skulle beskurit om jag hade lagt upp den för en tid sedan, just för att den är så ärlig och sann. En mammakropp som är precis så fantastisk som den bara kan vara. Det är väldigt sällan man ser bilder på hur det verkligen är efter en graviditet och förlossning. På något omedvetet sätt tror jag att vi försöker hålla tillbaka och bara visa den bästa vinkeln och det kan vara att det hänger ihop med hur skör man är som nybliven mamma.

Efter första förlossningen tog det inte länge fören min kropp var tillbaka var den startade. Andra gången har resan varit annorlunda och mer långsam. Det finns säkert många orsaker och det är bara att acceptera att det är så kroppen fungerar.

Jag minns att när bilden togs hade vi dagen innan kommit hem från bb. Vi var mitt uppe i en flytt till vårt hus och livet hade tagit en ny vändning, vi var nu en familj på fyra! Jag vet inte egentligen vart jag vill komma med detta inlägg mer än att berätta för er som oroar er, känner att ni inte passar in bland alla fina bilder ni ser på nyblivna mammor osv. Verkligheten är olika för oss alla och jag har senaste tiden börjat bli så trött på alla perfekta bilder. Det skall få finnas dem och som jag nämnde, allas upplevelser är olika men samtidigt så var det mycket efter förlossningen som jag inte hade en aning om, hur kroppen mådde osv. Sådant som vi inte pratar om, som inte syns på sociala kanaler och som man känner sig så oerhört ensam med. Ibland har jag upplevt att som mamma nybliven mamma räknas det med att man skall klara det mesta och klaga skall man inte göra för man har ju fått den finaste gåvan av dem alla. Så är det ju men samtidigt så måste man få vara ärlig och be om hjälp, det har ju inget att göra med att man inte skulle vara tacksam över precis varenda liten del av livet. Kroppen förändras det förstår jag men där också, har man något som bekymrar en så måste det tas på allvar. Några av de saker som förvånade mig efter andra förlossningen var t.ex. eftervärkarna. Dumildetid, jag trodde jag skulle föda barn pånytt. Foglossningen som blev värre än före förlossningen och som jag fortfarande har kvar stundvis. Mitt hb som tog sig nio månader av järntabletter för att komma till en normal nivå igen. Sedan har amningen och det mesta vardagliga känts så mycket lättare andra gången för man är så inne i hur vardagen med en liten fungerar. Tvåbarnschocken kan jag nog inte säga att slog mig men däremot tröttheten och hur sömnlösa nätter månad efter månad har tärt. Det är något så magiskt ändå. Hur trött man än är och hur lite man än sover så skulle man ju göra det tusen gånger om. Att vara mamma är det finaste som finns, mitt livs uppgift, åtminstone den största. <3

Nu andra gången kände jag mig också mer säker i mig själv och i min mammaroll. Det var en enorm lättnad. Men även denna gång så kände jag ett oerhört starkt band till min dotter från första ögonblicket och hade svårt att ens lämna henne ifrån mig för att någon skulle hålla henne en stund. Denna känsla av nästan panik och ångest var ännu starkare första gången. Jag vågade inte riktigt stå på mig då och kände mig ofta dålig som mamma just för att jag bara ville ha henne nära mig. Oberoende hur man känner så är det rätt att känna så, ingen kan säga att du som mamma känner fel eller upplever saker på fel sätt. Ändå fast man vet det så är det där och då så himla svårt för man är så känslig. Alla hormoner som bara dansar disco inom en är inte att leka med och så många känslor som bara väller över en, speciellt på nätterna, och som åtminstone jag inte alls var beredd på. Förstår också att det är något man kanske inte kan förbereda sig för men jag tror ändå att pratar vi mer öppet om hur det verkligen är att vara gravid, föda barn och första tiden som förälder så kan det göra att det känns lättare. Tröskeln att våga säga hur det känns oavsett om det är glädje eller tårar tror jag blir mindre och det är så viktigt!

Sedan sömnen. Men börjar jag skriva om den så blir detta en novell. Återkommer till det ämnet känner jag.

Har ni funderingar och tankar eller egna erfarenheter kring detta?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Några av mina favoriter bland alla underbara familjebilder från fotograferingen i höstas med familjen Hagman. Alla bilder bara strålar av så mycket bus och kärlek. Ofta under en familjefotografering om möjligheten finns brukar jag försöka fota några bilder på föräldrarna tillsammans, det brukar bli en fin stund och fint minne för dem att ha. Sedan jag själv blev förälder förstår jag verkligen hur bilder som dessa är värdefulla och hur fint det är att även få någon bild med sin partner, inte ofta det blir av. 



Likes

Comments

Jag har inte hunnit visa några bilder från denna fantastiska gravidfotografering som vi hade med Emilia när lilla Junia ännu låg i magen. Ovan ser ni mina favoriter i svartvitt. Det är något tidlöst och magiskt med just svartvita bilder alltså och kommer nog bli fler inlägg med bilder från vår fotografering för vi fick så otroligt många fina. Ta och kika in på Emilias blogg HÄR . <3

Likes

Comments

För en vecka sedan kan man säga att en vägg kom aningen emot. Trötthet och stress som bara hopade sig och jag bara brast samman. Månader av enorm sömnbrist är något man inte kan förstå hur det tär på både kropp och själ. Jag brukar vara bra på att samla ihop mig men just i fredags var det bara för mycket. Tårar, mängder av tårar och tröttheten som för stunden på ett sätt vill bara äta upp en. Där och då kände jag mig så misslyckad som inte orkade. Samma dag insåg jag vad som triggat detta. Den stress och ångest jag upplevt kring mina studier. Det är en kolossalt lång historia men för nu kan jag bara skriva att skolan kommer få vänta. Mitt fokus närmaste åren kommer vara på familjen. Mina underbara flickor som så snabbt växer upp och vid sidan av det så kommer jag satsa på mitt företag. Det jag brinner för, fotograferandet som ger mig så enormt med energi.

Det är verkligen så svårt när något tynger en, när det känns som hjärtat säger en sak medan man intalar sig något annat. Så har det varit kring mina studier under en längre tid. Jag har varit rädd att lyssna till mitt hjärta, min magkänsla. Nu blir det ett rätt så djupt inlägg märker jag men det är just detta jag saknat med bloggandet. Att få skriva, vara ärlig och lätta på tankarna med er.


Det blev väldigt tydligt för mig att nu måste jag ta ett beslut och lyssna till min magkänsla. Jag kan inte springa på i 110 och tro att jag skall hålla samman och samtidigt ha denna sömnbrist och två små barn. Man behöver inte alltid göra allt och man kan inte satsa fullt ut på så mycket samtidigt. Inte jag i alla fall. Jag är sådan att det jag gör vill jag verkligen satsa mitt allt på och göra mitt yttersta. Så när jag tog ett steg ut ur bubblan, ventilerade med mina närmaste och fick det rätt så tydligt framför mig insåg jag att nu är det för mycket. Jag är 24 år, tvåbarnsmamma, fästmö, husägare, studerande och egenföretagare. Något måste jag sätta åt sidan för denna stunden och det kommer vara studierna. Detta är inget som kommit nu, det är något jag för mig själv känt under flera år. Rätt så snabbt efter mina inledda studier men på något sätt har ja intalat mig själv att jag måste slutföra dem och har fått höra mycket positivt av hur jag passar som sjukskötare och hur bra jag kommer vara i mitt yrke. De orden har också gjort att jag ännu mer trott att det är vad jag vill. Men får nog låta detta smälta en tid och sedan skriva lite mer om mina tankar kring framtiden osv.

Det jag vet nu är i alla fall att mitt företag, fotograferandet, det är min passion, det jag brinner för och det som ger mig så oerhört med pepp, motivation och efter en fotografering har jag så mycket mer energi och känner att jag kan vara en bättre mamma och färstmö. Det är faktiskt lite läskigt att våga skriva detta. Jag har oroat mig för att andra skall tycke jag gör fel som nu lägger studierna åt sidan men samtidigt vet jag att detta är mitt liv och alla de som känner mig allra bäst vet att detta är så rätt det kan bli just nu.

Ja, nu skall jag avrunda detta inlägg. Känner mig tiotusen kilo lättare efter jag vågade ta mitt beslut och så peppad inför att nu släppa ångest och stress kring skolan och fokusera på min familj och mitt företag. Hoppas på mer sömn också och det har redan blivit lite bättre då Jim tagit minstingen senaste nätterna då vi kämpar med att sluta nattamma. Men mer kring det i ett annat inlägg.



Likes

Comments

​​​Några av mina favoriter från förlovningsfotograferingen med Josefin & Jesper i december. Vädret som såg så dåligt ut men just när vi träffades vid Brage så sprack det upp och vi fick så magiskt ljus. Att få fotografera dessa två var så fint, deras kärlek bara strålade och jag hoppas de blev lika nöjda med alla bilder som jag blev. 



Likes

Comments

Några till bilder från gravidfotograferingen med Stefanie. Ljuset, snön och allt var så fint den dagen. Bara alldeles perfekt och magiskt. Drömmen hade varit att få fota bröllop en sådan vinterdag. Denna vinter har verkligen bjudit på så många sådana dagar.

Är du själv gravid eller skulle du vilja tillsammans med dina vänner ge bort en gravidfotografering t.e.x. i babyshower present. Kolla in Här för att komma till min hemsida :)

Likes

Comments

I december så hade vi bokat in en fotografering med Kim & Sandra. Våra vänner som gifte sig i somras och jag hade kommit på iden att be dem hoppa i bröllopskläderna och så skulle vi fota lite i detta magiska vinterlandskap. Så fint var det och kärleken mellan dem bara strålade. Och till skillnad från på deras bröllopsdag då vi tog porträtten och de var en spänning, nervositet och speciell lycka i luften så denna dag när vi fotade var det ett lugn av trygghet och kärlek. Så fint. Och för dem att få dessa bilder som minne tror jag var värdefullt och tänk vad roligt att få hoppa i de fina kläderna, fixa i ordning sig och bara få en stund med varandra förevigad. Hoppas på mer fotograferingar som denna. Och ett stort tack till er mina fina vänner som ställer upp alltid när jag har en ny ide, ni är guld värda!

Likes

Comments

En liten sneak peak från gravidfotograferingen med fina Stefanie. Det var en iskall och alldeles magiskt vinterdag när vi träffades för en gravidfotografering och så många fina bilder vi fick. Tycker ni det vore kul om jag gör mer inlägg med foton från olika fotograferingar? Kanske några fototips?

För att komma till min hemsida klickar ni HÄR .

Likes

Comments

År 2017 kan nog vara det mest händelserika året i mitt liv hittills. Tänkte göra en liten tillbakablick och visa er lite bilder från året som var. Ett alldeles magisk år! Ett år då jag och Jim blev tvåbarnsföräldrar, köpte hus, jag öppnade mitt eget företag och så mycket mer. Så nu kör vi.

Året började med att vi nådde halvvägs i graviditeten och fick äntligen göra ultraljudet i vecka 21. Eftersom jag hade haft både mindre och en stor blödning under tidig graviditet så var det en läkare som gjorde detta ultraljudet. Hon var så fin, lugn och noggrann. Lyckan och lättnaden jag kände när allt såg bra ut och moderkakan var dör den skulle och vi dessutom fick veta att det troligen var en liten tös i min mage, vår lilla Thea.


Våren kom. Jag hade fått avklarat alla mina praktikavsnitt som var planerat och fick äntligen vara hemma med Alma. Vi började titta på hus och det ena ledde till det andra och väldigt snabbt hittade vi vårt hus. Efter en hel del funderande och diskuterande så kom vi fram till att vi ville lägga ett bud på huset. Sent en kväll fick vi sedan veta att vårt bud blivit godkänt och någon vecka senare skrev vi på alla papper och var plötsligt husägare. Den lyckan. Allt kändes så overkligt.


Sedan den 12 maj kom vår andra dotter, vår Thea. Två dagar innan beräknat och allt gick så otroligt bra. Skall försöka knåpa ihop ett skilt inlägg om det. Efter två nätter på BB åkte vi hem och efter några dagar i bebisbubblan började flytten till vårt hus. Som tur hade vi hunnit måla och fixa allt som vi hade planerat innan hon kom. Det var några tunga veckor kring flytten. En liten som inte sov och allt var rätt så kaos så som det är vid en flytt.

En lugn sommar och den första som tvåbarnsföräldrar och husägare. Jims barndomsvän gifte sig och vi var ner till Ekenäs vid midsommar. Vädret var väl inte det bästa för när man kollar på bilder från sommaren så är det jacka och långbyxor på de flesta. Hoppas på en varmare sommar detta år ;)

I slutet av juli fyllde vår större tjej hela två år och det firades med kalas för nära och kära hemma hos oss.

I slutet av sommaren hade vi dop för vår älskade lilla Thea Ida Milea <3

Så kom hösten. Min pappa och lillebror kom upp till Österbotten över ett veckoslut och jag startade mitt eget företag. Mer om det kommer dyka upp i andra inlägg. Men vill ni kika närmare så klicka in er HÄR .

Under hösten hade jag rätt så många fotograferingar och de korta stunderna barnen sov på kvällen försökte vi knåpa ihop en hemsida åt mig.

Vinter, snö och jul. vår första jul i vårt eget hus. Det var verkligen stort och en dröm som gick i uppfyllelse. Flera försök till att åka ner till Ekenäs och fira min pappa som fyllde 50 år i början av december men pga förkylningar och annat fick vi skjuta på det.

Året avslutades hemma hos oss med fina vänner, pizza och badtunna. Blir inte bättre än så. Nu ser jag fram emot detta året som börjat och allt vad det kommer bjuda på. Livet är fantastiskt och just nu njuter jag av att få vara hemma med mina små och längtar ofantligt mycket efter mera sömn. Sömnbristen gör en verkligen konstig. Ibland undrar jag hur man ens orkar med så få timmar sömn under en så lång tid men tänker att det måste vara meningen att man skall orka och det mest magiska är ju att när man får börja sova mer igen glömmer man denna känsla typ direkt. Så konstigt det där ;)

Likes

Comments

Som jag längtat att få skriva och framför allt blogga igen. Det var en tid sedan sist och nu har jag äntligen tagit mig tiden att starta upp en ny blogg. Mycket har hänt och jag har hunnit fundera en hel del kring vad jag vill och hur jag känner kring bloggandet. Skall jag vara ärlig så är det en orsak som gjorde att det rann ut i sanden för en tid sedan. Min prestationsångest. Det kommer helt och hållet från mig själv och förstår egentligen inte ens varför men började sätta krav på mig själv och började mer tänka att vad månne andra vill läsa och hur skall jag göra för att passa in. Där fick det snett tror jag.

Tanken att om jag bloggar måste det vara en fotoblogg eller så kring familj och föräldraskap. Nu har jag försökt skippa de tankarna och kommer helt enkelt blogga om det jag brinner för och det är inte endast ett ämne. Det kommer bli en blandning av hur livet är som hemmamamma med två små tjejer men att samtidigt ha ett eget företag vid sidan om, bo på landet, studera och ja, leva vardagen med min familj som är min största drivkraft. Vardagen är inte alltid lätt och just nu är vi inne i en bubbla av sömnbrist som varat sedan lillasyster kom i maj. Men livet är fantastiskt och jag lever min dröm.

Så hoppas ni vill följa med på denna resa som tar fart nu. Jag är så redo och som jag nämnde har jag verkligen längtat efter att blogga. Stunden att logga in, skriva ner tankar och visa bilder.

Likes

Comments