Måste berätta om min helg! Det var nämligen så att Markus hade planerat en sen alla hjärtans dag present/överraskning för mig. Fick inte veta någonting alls, ett under att han lyckades hålla det hemligt då han suger på att hålla hemligheter haha!

Överraskningen började på lördagen med bio, vi såg Fifty shades freed. Den var faktiskt mycket bättre än vad jag förväntat mig, den hade mer av en handling än de förra filmerna som jag tyckt varit väldigt ”lama”. Vi såg tvåan på bio förra året så var kul att se sista filmen detta år av det skälet också.

Efter bion tog vi en taxi vidare till nästa ställe, utan att jag fick veta vart vi skulle. Vi stannade utanför Radisson Blu Hotell och det visade sig att vi skulle spendera natten där. Vi fick ett superfint rum som vi spenderade ca en timme på med room service, innan det var dags för middag på hotellets restaurang. Vi åt tre rätters, jag började med en toast skagen medan Markus tog en asiatisk förrätt (kommer inte ihåg vad den hette). Till varmrätt åt jag en supergod oxfilé, verkligen jäääättegod! Markus åt en klassisk hamburgare och till efterrätt tog jag en citron cheesecake och han en sundae med karmeliserad banan. Very yummy!

Vi satt i restaurangen och drack vin & drinkar i flera timmar innan vi hade återhämtat oss från matkomat vi hamnade i efter all god mat. Väl uppe på rummet tog vi det bara lugnt framför TV:n. Det var otroligt skönt att verkligen bara koppla av tillsammans. Även om vi försöker göra det hemma ibland så har man alltid tider att passa eller saker att fixa. Nu hade vi inget annat som vi behövde tänka på, förutom att ha kul tillsammans. Markus beställde även upp en räkmacka (helt otroligt att han var hungrig efter den stora middagen) innan vi däckade framför en film.

Dagen efter sov vi ut och gick inte upp förrän det var dags för brunch och Oh my vad mycket mat det fanns! Allt man kan önska sig på en brunchbuffé fanns, och lite till. Mitt favoritbord var såklart det med alla desserter hehe, rena himlen för en sockerråtta som mig! Åt på riktigt så mycket att Markus skämdes för mig haha, var en tugga från att spy... men det var värt det och jag planerar att ta mig ann den där buffén snart igen ;)


För att summera var detta en av de mysigaste helgerna någonsin och jag har definitivt världens bästa pojkvän! Önskar ni kunde känna lyckan han ger mig genom detta inlägg för det är omöjligt att förklara. Tänk att en person kan förändra hela en värld...

Denna cheesecake var så otroligt god, speciellt med citronsorbet på toppen. Älskar när man kan avsluta en middag med något fräscht!

Den här gick i efter 4 tallrikar med mackor, äggröra, bacon, pannkakor osv. Det andra var dock inte fotovänligt hehe

Första rundan av dessertbordet

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


Nu ska jag berätta sanningen om hur djupt mina hjärnspöken sitter, för min egen skull. Jag måste erkänna för mig själv hur jag faktiskt känner och inte bara tränga undan det. Jag kommer inte kunna bearbeta något om jag själv inte inser hur läget faktiskt ser ut i mitt huvud... Mina hjärnspöken kommer fram när jag ska hoppa, dem gör mig nervös och osäker på mig själv och hästen. Dem tar bort det roliga i det jag älskar mest.

Det började förra våren, alltså nästan ett år sedan, när Saga kom in i en svacka och jag ramlade av gång, på gång, på gång. Jag gjorde väl egentligen nästan aldrig illa mig och inte Saga heller för den delen, men mitt självförtroende bröts ner mer och mer. Jag förstod inte vad jag gjorde fel, varför jag inte kunde få henne att hoppa. Det var mitt andra år tillsammans med Saga så vi var inte direkt nya med varandra. Jag visste att jag egentligen kunde rida henne bra, men det gick verkligen inte.

Nästan varje tävling slutade med att jag blev utesluten på grund av att hon vägrade, vissa gånger kom vi inte ens i närheten av hindret. Samtidigt såg jag hur de andra i min grupp utvecklades och blev duktigare, medan jag gick bakåt. Varje torsdagsträning slutade i gråt och frustration. Jag ville så gärna att det skulle gå bra, att jag skulle kunna lita på Saga. Men istället blev det nästan värre för varje lektion. Hon kände såklart av min nervositet också vilket inte alls gjorde saken bättre. Den terminen slutade inte bra.

Kattis, som äger Cimon och Contezza anmälde mig till en tävling på Contezza i juni. Vi var felfria och fick rosett i båda klasserna. Hon berättade efter att det var för att jag själv skulle inse att jag kan rida, det var inte enbart mitt fel att det gick som det gjorde med Saga. Under sommaren började det kännas bättre igen.

Sen började höstterminen och jag var tillbaka på Saga, fortfarande osäker. Efter några månader av krångliga träningar testade vi med hackamore då hon inte ville ha betttränset på sig och i takt med att hon blev mer hoppglad - mer som sig själv, blev också jag säkrare. Sista veckan innan jullovet och första veckan efter lovet var de två enda gångerna sen innan i våras som jag kände mig helt säker med Saga. Jag kunde rida på ett annat sätt och visste att hon skulle ställa upp på det jag bad henne om, så länge jag red rätt såklart.

Första veckan på terminen var det också tävling, samma tävling som jag ramla av och bröt handleden på. Dock trodde jag helt ärligt inte att det skulle påverka mig alls, tyvärr hade jag inte rätt. Igår under första hoppträningen sen avramlingen var jag ett känslomässigt vrak, försökte verkligen tränga undan det men började såklart gråta. Det gick riktigt dåligt och det var helt och hållet mitt fel. Det var visserligen en ny och svår häst men jag slutade helt rida mot hindren och va faktiskt rädd för att rida, vilket var typ första gången någonsin jag kände så.

Jag tog mig igenom träningen, grät hela tiden i stallet innan jag åkte hem, grät i bilen, grät hemma, grät i duschen. Ja, ni fattar... det kändes sådär. Pappa pratade med mig på vägen hem och det var första gången jag erkände att jag är rädd för att hoppa (börjar nästan gråta i skrivande stund också). Jag är rädd för att göra det jag älskar mest. Men jag tänker absolut inte ge upp på ridningen, aldrig någonsin. Däremot ska jag byta taktik, obviously har det inte fungerat att bara försöka tränga undan alla spöken och göra allt det min tränare sagt åt mig att göra. Så istället ska jag nu nöta småhinder tills jag känner att det är enkelt och bekvämt. Väldigt tråkigt att backa i utvecklingen men just nu är det vad som krävs för att jag senare ska kunna utvecklas mer.

Jag skyller inte på Saga & inte på någon annan runt omkring mig, mina hjärnspöken är mina och det är jag som låtit dem smyga sig in. Jag har inte berättat för någon annan hur obehagligt jag faktiskt tyckt det varit och därför har jag inte heller fått någon hjälp. Jag har hela tiden gått och tänkt att ”nästa gång släpper det”. Som min kloka pappa sa igår är det inte så konstigt att jag känner som jag gör, tvärtom hade det varit osunt att inte reagera när det gäller en så pass farlig sport som det ändå är. Han hade faktiskt pratat med en ridlärare under min träning om att jag verkade obrydd av det som hänt innan, vilket han insåg sen inte stämde.

Nu är det nya tag som gäller, massvis med mentalträning och sen ska jag minsann vara back on track!

Hon är självklart fortfarande mitt lilla hjärta<3

Efter två avramlingar i våras

Likes

Comments

Jäklar vilken träningsvärk jag har efter gårdagens överkropps träning! Första gången jag tränade rygg och axlar på en månad och det var riktigt kul, även om jag inte vågade ta ut mig till max på grund av att jag fortfarande måste ta det lugnt så att inte sprickan går upp igen (ja det kan tydligen hända). Men är väldigt glad att jag ens kunde ta i lite!

Idag blev det ben, började med 10 minuter i trappan och gick sen vidare till sumomark och ja, vad ska man säga... Kan väl inte påstå att det är den roligaste övningen som finns. Men den tar bra och då ska den göras, åtminstone ibland haha. Efter några set med det gick jag över till mitt vanliga schema. Det gick faktiskt riktigt bra, trots lite dålig energi i början.

Senaste veckorna har haft lite svårt att se några framsteg i min träning, vilket gjort att motivationen inte legat på topp. Det händer säkert något med kroppen hela tiden men jag ser mig själv i spegeln varje dag och då blir det svårt att se någon skillnad. Jag har lätt för att glömma bort att det tar lång tid för kroppen att ändras och formas, helst vill jag såklart se resultat direkt, men det fungerar ju tyvärr inte så. Därför har jag bestämt mig för att ta ett litet break från ”flexandet” i spegeln. Jag kommer inte undvika speglar om ni tror det haha. Jag ska bara inte stå där och leta efter förbättringar/försämringar och framför allt ska jag inte jämföra med andra bilder där jag lyckats få rätt ljus haha. Nej nu blir det ett litet avbrott från sånt och istället fokuserar jag på att bli starkare och få upp siffrorna på vikterna!

Glöm inte bort att ta hand om er själva, hur snabba resultat du får är inte det viktigaste. Ha kul och gör det du mår bra av! Och glöm inte äta en semla idag ;) Jag gillar inte mandelmassa eller mycket grädde men brukar göra en med vaniljkräm och blåbärsgrädde, mums!<3

Likes

Comments

Glada nyheter!! Gipset är ääääntligen av, lyckan är total! Jag är väldigt öm och stel, vilket inte är så konstigt när en haft handleden stilla i en månad hehe. Så under helgen ska jag bara försöka komma igång igen och använda höger arm till vardagssaker igen, som till att skriva på mobilen eller bära saker. Jag har även köpt en liten boll som jag ska klämma på så mycket som möjligt för att stärka upp musklerna igen.

Nästa vecka tänkte jag börja träna överkropp igen, dock blir det nog inte så tungt första veckan MEN ÄNDÅ!! Det har varit galet jobbigt att bara träna ben, men det positiva är att jag nu kan chocka överkroppen lite med hård träning, vilket kommer resultera i en massa träningsvärk & förhoppningsvis växer de små musklerna bra då!

Ridningen kommer jag också gå tillbaka till som vanligt nästa vecka, med start på onsdag. Det känns lite nervöst men absolut inte läskigt. Har dock inte suttit på hästen sedan jag ramlade av och får absolut inte ramla av första månaden, men det ska nog gå bra. Saknar det verkligen!

Ikväll väntas tacomys hos mamma och resten av helgen består av jobb... 10 timmars pass båda dagarna, suck. Absolut inte det jag längtat efter att komma tillbaka till under gips-tiden. Mål 2018 - hitta ett jobb jag tycker är kul!

Ha en fantastisk fredag i solen mina vänner!

Nu kan jag äntligen testa vår nya stjärna, Stockmossens Tindra! Ska berätta mer om henne i ett annat inlägg, men visst är hon söt!

Likes

Comments

Oj vad snabbt denna helgen var över (ogillas starkt)! Hade behövt minst två dagar till för att känna mig utvilad, men snart är det sportlov så jag får stå ut!

De flesta timmarna av lördag och söndag har jag spenderat på läxor. Har flera jobbiga och ganska stora uppgifter så har gått upp vid 9-10 och pluggat fram till 16.30 båda dagarna. Tänkte att jag skulle vara klar efter det, men icke... Blir därför mer plugg nu på morgonen innan skolan börjar. Hade planerat att städa mitt rum också som är KAOS, men det får bli nån dag denna vecka istället...

Hann i alla fall med en tjejkväll i lördags, supermysigt! Inget speciellt utan bara lite grönsaker, dipp & frukt framför ryttareliten. Det var alldeles lagom efter en ansträngande dag för hjärnan haha. Jag har lovat mig själv att bli bättre på att träffa kompisar, något jag senaste året inte prioriterat av någon anledning. Än så länge har jag verkligen gjort det och det känns riktigt bra!

Igår efter allt plugg drog Mimmi med mig till gymmet för ett benpass (chock). Vi körde på bra, några tunga set i bland annat benpressen, lite ”lättare” övningar med boll och avslutade med en kortare PLYO. Det var längesen jag gjorde övningar med bollar och liknande, men de tog riktigt bra! Både jag och Mimmi behöver stärka vår core och då är sånna övningar perfekt.

Sist men inte minst lyckades jag baka några cupcakes. Varit sugen på det sååå länge och kände att nu var det dags. De blev faktiskt väldigt lyckade så tryckte i mig två stycken utan ångest! Jag tycker att det är viktigt att unna sig och att kunna äta allt, men kanske inte alltid. Var inte rädda för att äta, många gånger ger det mer energi till gymmet ;)

Nu ska jag sätta mig ner med psykologin, hoppas ni får en superbra dag och kom ihåg att göra det som får er att må bra!

Likes

Comments

Igår var jag i stallet med några kompisar, kollade på när min grupp tränade och myste med Saga. Tyvärr har inte hon mått så bra de senaste dagarna, magont och feber. Igår åt hon inte sin mat heller, vilket inte alls är bra. Sedan hade hon även en väldigt svullen kota... så allt kom verkligen samtidigt.

Det har gått något virus bland hästarna nu, troligtvis på grund av att det fryser och töar hela tiden så hästarna får i sig sånt som dem inte ska. Det är också nackdelen med ridskola, det är en verksamhet som måste flyta på och när en häst blir sjuk får en annan hoppa in, vilket gör att det blir lite tuffare för de hästarna som är friska. Men vi är noga med att se till dem och som tur är går dessa perioder över ganska fort.

Det kändes ändå bättre när jag lämnade stallet igår, febern hade gått ner och vi hittade inget sår på kotan, så troligtvis är det bara en vrickning. Vi lindade om hennes ben så att svullnaden skulle lägga sig och förhoppningsvis är det bättre idag (har inte hört från ridskolan än). Hon vilar resten av veckan och jag hoppats att hon petat i sig mat så vi inte måste kolla upp det hos veterinären.

Troligtvis åker jag dit ikväll och ser till henne och sen får vi hoppas på att hon är igång igen till nästa vecka, för om exakt 7 dagar tar jag bort gipset och som jag längtar efter att få sitta på hästryggen igen!

Titta vad söt hon är, mitt fina hjärta!

Likes

Comments

Detta inlägg skulle komma upp igår men livet kom emellan... Nu är det klart i alla fall!:

Har lyckats släpa mig från gymmet till bussen som jag nu sitter på. Har fortfarande den där gelékänslan i benen som jag hat-älskar, ett tecken på att träningen tar som den ska! Idag bestod mitt pass på gymmet av PLYO, också väldigt mycket hat-kärlek där haha. Det är jobbigt som satan men samtidigt kul och det ger tillbaka så himla mycket! Inte bara kondition och spänts, utan även styrka, uthållighet och en tightare fysik. Men detta tjatar jag om varje gång jag kör PLYO, istället tänkte jag berätta hur jag gör den och även hur jag pushar mig själv.

Min PLYO ser i stort sätt alltid likadan ut, det fungerar bra när jag inte gör den speciellt ofta, men hade jag tränat det mer hade jag självklart varierat den mer. Viktigt att tänka på för att verkligen få ut så mycket som möjligt av denna träning är att våga ta ut sig! Våga hoppa lite högre, lite länge och lite snabbare. Känslan efter är oslagbar om du gjort ditt allra bästa. Ett annat tips är att hålla ryggen rak, annars är det lätt att du avlastar benen och då får du inte den effekt som vi söker. Jag jobbar alltid 25x25 sekunder. Alltså 25 sekunder jobb och 25 sekunder vila, 5 gånger per övning. Vanligtvis blir det inte mer än 4 övningar men tro mig, det räcker!

De övningar jag brukar göra är följande:
In-och-ut-hopp
Stå med fötterna på varsin sida om step-up brädan, hoppa upp på brädan, när du sedan hoppar av igen går du ner i en squat och från knäböjen hoppar du upp på plankan igen.
Sid hopp
Stå med en fot på brädan och den andra på golvet. Tryck ifrån med foten på brädan när du hoppar upp och åt sidan. Landa med andra foten på brädan och den du hade på brädan vid sidan. Tänk på att gå djupt ner och högt upp.
På-och-av-hopp
Vrid plankan så den står horisontellt framför dig. Hoppa upp på brädan gör en knäböj och hoppa av och bakåt från den knäböjen. Gå ner i en knäböj och hoppa upp igen på plankan genom den böjen. Tänk på att hela tiden försöka hålla lite böjda knän för att behålla spänningen i benen.
Jumping lunges
Stå som i ett utfallssteg, hoppa upp från böj-rörelsen, landa med det ben du hade fram, bak och tvärtom. Tänk på att ha en rak rygg och fokusera på en punkt för att hålla balansen.

Att planera träningen kan vara enkelt men att genomföra den på ett bra sätt kan vars lite svårare. Därför tycker jag att om att klocka min vila. Jag vet ungefär hur länge jag ska vila mellan olika set, men ibland går tiden fortare än man tror och helt plötsligt har du vilat 3 minuter istället för 30 sekunder. Så att ta tid med mobilen eller om ditt gym har en bra klocka med sekundvisare är det något jag rekommenderar starkt. Det blir lite högre tempo, lite flåsigare och tar lite extra.

Annars handlar det mycket om det mentala, hur du tänker under ett set. Det viktigaste är att fokusera på muskeln du jobbar med och andningen, men att peppa sig själv är också väldigt viktigt. Bara att tänka ”5 till”, ”kom igen nu” eller ”det kommer kännas så jäkla bra efter” kan göra en enorm skillnad. Jag tycker att detta är viktigt att lära sig, speciellt om du är som jag och tränar mycket ensam, utan någon som skriker på dig.

Tips nummet tre är att sätta ett lite högre mål än du tror att du kan. Tänker du från början ”15 reps” resulterar det ofta i precis 15 reps. Tänker du istället 20 reps även om du ska göra 15 kanske du helt plötsligt gjort 18. Detta beror helt på övning och mål dock, det kanske inte går att göra såhär alla gånger.

Hoppas detta hjälper er lite, kommentera gärna om ni testar något, om ni vill ha fler liknande inlägg och vad NI gör och tänker när ni tränar!! <3

Likes

Comments

Som rubriken säger ska jag endast träna ben denna vecka (läs månad) på grund av att det är det enda min handled tillåter. Så, hur tränar man ben 5 gånger i veckan utan att bryta ner mer muskler än du bygger och utan att dö av tristess? Jag ska berätta lite hur jag tänker...

Till att börja med kommer jag dela upp muskelgrupperna till rumpa, hamstrings, framsida lår och vader. För att de ska få en chans att återhämta sig mellan dagarna. Fokus ska fortfarande vara på hamstrings (och rumpa) så de kommer jag ägna inte mindre än 3 hela pass åt! En dag kommer vara mer rumpa och de andra två ganska jämt med rumpa/hamstring. En dag blir framsida lår och vader. Sista passet blir PLYO med benövningar för att få lite mer variation, kondition och för att jag tycker det är kul. Mage kommer också slängas in i passen, men det handlar mer om vilka dagar jag har mest tid och ork. Minst 5 magövningar 3 gånger i veckan ska jag hinna med dock.

Ungefär såhär kommer en vecka se ut (-mage):
Måndag: Hamstring, rumpa
Tisdag: Framsida lår, vader
Onsdag: Vila
Torsdag: Rumpa, hamstring
Fredag: Plyo
Lördag: Hamstring, rumpa
Söndag: Vila

Detta kommer kräva mycket mat och mycket sömn på nätterna så att kroppen hinner återhämta sig. Blir det för mycket för kroppen tar jag bort en dag, det känns lite som ett experiment haha. Men jag tror det blir bra! Vad tror ni?

Likes

Comments

Hej på er! Hur har ni haft det? Helt ärligt har jag själv faktiskt mått skitdåligt, vilket jag inte gjort på typ 3år. Som ni vet har jag fått en fraktur i handleden och därmed gips som ska sitta på i 4 veckor. Detta innebär, som ni säkert förstår, inga tunga lyft och massvis med vila. Är jag en person som gillar att vila? Nej nej nej, verkligen inte! Om detta gjorde att jag fick panik? Japp.

De första tre dagarna bestod enbart av gråt & skrik från min sida (ja jag har bett om ursäkt till min familj för det haha). Jag kunde verkligen inte göra någonting själv, varken skära min mat, öppna tandkrämstuben, klä av mig, ja ni fattar... behövde hjälp hela tiden. Jag har haft gips på höger arm/hand förut men kan inte minnas att det var såhär svårt då? Hur som helst, jag är van att fixa saker själv och jag älskar att vara produktiv. När det inte går brinner min korta stubin snabbt och resultatet blir inge vidare. Som grädden på moset mådde jag riktigt bra innan. Allt kändes på topp, både med hästarna, gymmet, skolan osv. Som jag sa till pappa kändes det liksom som att mitt livspussel började bli mer komplett. Tills jag ramlade av hästen och alla bitar flög åt olika håll... Kanske låter dramatiskt men det var exakt så det kändes. Jag såg framför mig hur hela mitt liv raserade på bara några sekunder. Hur skulle min kropp förändras utan all träning? Kommer jag tappa allt jag kämpat så hårt för att bygga upp? Hur ska jag tänka kring kosten? Missar jag resten av serietävlingarna? (Svar: ja), vad tusan ska jag göra med all fritid jag får? och så vidare...

Det slutade med att jag var tvungen att stanna hemma från skolan i torsdags. Dålig sömn och många jobbiga händelser tär på psyket. Så under natten till torsdag sov jag i 15 timmar... Jag mådde betydligt mycket bättre under slutet av förra veckan. Åkte till stallet och träffade kompisar och annat som får mig att må bra. Dessutom gjorde det mindre ont, vilket resulterade i att jag vågade använda armen och handen mer. Idag har jag mått mycket bättre, även om det fortfarande känns både psykiskt och fysiskt.

Igår och idag har jag tränat ben på gymmet. Jag är begränsad till maskiner och de övningar där jag inte behöver balansera eller hålla i vikter (tackar Gymmet & Anna för alla bra maskiner jag har tillgång till!). Men jag får åtminstone träna och just nu får jag nöja mig med det. Överkroppen får dock (tyvärr) vänta tills läkaren Ok:ar.

Summan av kardemumman är alltså att jag mått skit men att mitt mående förbättras i takt med fler timmar på gymmet och i stallet. Men jag har också insett att det inte enbart är positivt att ha ett starkt intresse för något, för även om det nu känns som min räddning var det också det som gjorde att jag mådde dåligt. Värt att tänka på, kanske måste man ta en paus ibland för att inte chockas om något händer? Precis som att jag ska tänka på att använda vänster hand mer så jag är redo om det händer något igen haha! Imorgon ska jag berätta mer om veckans träning, stay tuned!<3

Likes

Comments

Hejsan! Idag var tanken att jag skulle tävla, jobba och sen på tjejkväll... så blev det tyvärr inte. Efter 3e hindret ramla jag av och tog emot mig med handleden. Efter några timmar på akuten visade det sig att jag har en fraktur i handleden/underarmen. Detta innebär ca 4 veckors gips och ingen träning under den tiden. Hur ska jag överleva??? Men har ingen lust att skriva massor om det, tycker det känns extremt jobbigt och vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Därför skriver jag istället om gårdagens partaj där jag inte hade gips haha.

Igår firade vi alltså min fina bonusmamma (@MarieWallen) som fyllde 40 år. Vi var ungefär fyrtio personer som träffades på en restaurang och åt trerättersmiddag tillsammans. Jag åt en jättegod toast skagen till förrätt, helgrillad oxfilé med pepparsås och potatisgratäng till varmrätt och en chokladfondant med varm hallonsås och vaniljglass till efterrätt. Var lite lagom mätt efter om man säger så haha. Väldigtväldigt gott! Kvällen bestod, förutom av mat, även av massa roliga samtal med alla fina människor som var där. Riktigt mysigt och mådde 110% bra ;)

Det var nästan 5 år sedan jag träffade vissa av dem så var kul att få ta igen lite som missats. Hade gärna stannat där hela natten men på grund av tävlingen åkte jag hem vid tolv och sov. Idag är jag glad för det haha! Ska sätta mig ner imorgon och gå igenom hur jag ska planera mitt liv de kommande veckorna... to be continued

Likes

Comments