Har varit lite tveksam till fall jag skulle skriva ut detta men att skriva är lite terapi för mig och mitt mående och de som inte vill behöver inte läsa!


Jag har mått psykiskt dåligt större delen av mitt liv, det har på senare år blivit ännu värre. Efter jag blev mamma har jag blivit mycket känsligare och kan gråta för minsta lilla.
Jag har dagar där jag mår bra och dom bra dagarna är väldigt många om man jämför med mina dåliga dagar.
Jag satt i duschen och bara grät och grät ringde mamma och sa att jag behöver hjälp.
Har varit på bup när jag var yngre men tog inte emot hjälpen då.
Så nu har jag börjat på sertralin och attarax. Det känns bra men det är fortfarande jobbigt vissa dagar. Och läkarna vill inte höja min dos än då jag får en del "självmordsinfall" som dom kallar det. Jag kan vara super glad och må hur bra som helst till att det vänder på två sekunder. Jag har ingen aning om varför det vänder såfort men jag vet att det är jävligt jobbigt.
Dom jobbigaste dagarna så skakar jag i hela kroppen och tårarna bara rinner. Jag har suttit i bilen för att köra ihjäl mig själv, men har istället kört och parkerat bilen för att gråta och skrika så ingen hör mig. Jag satt där i bilen i över 30 minuter. Dödsångesten släpper inte men det lättar lite. När jag var yngre så skar jag mig själv för att lätta på trycket.

Det absolut jobbigaste med att må såhär är Zacharias. Jag har drömt hela livet om att bli mamma också ska jag må såhär när jag har den finaste gåvan livet kan ge en vid min sida. Dom jobbigaste dagarna gör inte ens han mig glad.
Jag vet att jag är påväg mot det bättre. Och jag hoppas det går fort. Add, depression och nu håller jag på med utredning för borderline och bipolär.

Jag har gjort mycket fel som jag skäms över idag, jag kan inte ändra det som är gjort tyvärr. Det jag gör nu är att blicka framåt varje dag. Jag tar en dag i taget och försöker spendera så mycket tid jag kan med min son, mina hundar och min fina pojkvän! ❤️
Jag är verkligen tacksam för livet, för min familj, var jag står idag och för allt jag gått igenom under mina snart 24 år på jorden.

Ta inte livet för givet
🌸

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Man hör att hon står där i den knarrande trappan och börjar sjunga
"godmorgon godmorgon nu är det dax att vakna"
Vissa dagar stod hon även och slog med kastrulllocken mot varandra.
När hon hör att man är uppe så säger hon att frukosten är klar.
Man går på toa och klär på sig, går ner för den knarrande trappan, man hör den gamla radion som hänger under skåpet i köket. Det var alltid nyheter på radion.
Frukosten stod framdukad på köksbordet. Vid det ovala bruna träbordet. Så där satte jag mig men ryggen mot det ena fönstret på den gamla bänken som stod intill köksbordet och åt min frukost, varje morgon innan skolan.
Det hörs steg i singeln från gården. In kommer han den stora mannen i huset. Med sina gummistövlar, gröna dress och stallukten!
Ögat skymtar att bussen kommer lite längre bort. Så då är det dax att klä på sig och gå till bussen för att åka till skolan.

På denna tiden hittade jag och mikkis mest på skit. Det fanns en lampaffär ungefär runt hörnet där vi bodde. Dit brukade vi gå först för att gå in och få klubbor i butiken och sen för att kunna stjäla fimpar och röka!

Man såg inte till denna affär från huset som vi bodde i, men gick man över gräsmattan i huset som vi bodde i fanns där ett annat hus. I det huset bodde föräldrarna till min stödfamiljsmamma.
En gång brände jag mig på en av våra cigg fimpar och jag gick hem till mamma2 ( jag brukar kalla henne mamma så hon får heta mamma 2 så ni inte blir förvirrade) och visa min hand, hon frågade vad som hänt och jag sa att jag hade bränt mig på en tändsticka.
Det roliga med den historien är att jag hade stått upp vid affären så "mormor&morfar" såg ju att vi satt där och tjuvröka. Så ca en timme efter jag berättat detta för min mamma2 så kom hennes föräldrar ner och berätta för henne hur det egentligen låg till! Vi fick oss en fin utskällning😂

Vi brukade även gå Lucia och tomta på Hurva gästis. Dröm scenario under de veckorna det var igång, tänk hur många som röka. Och tänk hur många äckliga fimpar vi stulit och rökat upp. Lyckligast blev man när man hitta en halv cigg som någon kastat " är dom knäppa som kastar hela denna långa?"

Kommer även ihåg att vi en gång gick till kyrkogården mamma2 jobbade på, som ligger precis framför huset som vi bodde i, och på baksidan av kyrkogården så fann det väl en liten hög med skit, gamla blommor och löv osv. Där hittade vi en heeel del blommor som ändån såg okej ut och var där något fult på blommorna så fixade vi dom så dom såg bra ut, sen gick vi och sålde de blommorna till folk i byn! 😂
Tills vi blev påkomna och fick gå och lämna tillbaka alla pengarna....

Vi hade en koja längst ner i en av hagarna, dit brukade vi gå och röka. Dock röka vi inga fimpar där nere, vi tog vanliga A4 papper rulla ihop och röka. Det var fruktansvärt vidrigt!

I detta huset som jag "växte" upp i kommer ni att få se bilder. Min största dröm har alltid varit att flytta tillbaka dit och få se mina barn växa upp där. Men i det huset bor just nu Mikkis med sin sambo(som är min kusin) och två döttrar. Så jag är ju glad att det fortfarande finns kvar i mitt liv på något sett.
Jag hälsade på i huset en dag precis när dom flyttat in och jag satt med leende från öra till öra när jag satt på lilla toan där nere för jag var så glad att vara tillbaka i huset!

Jag har så många fina minnen där ifrån. Och jag är så tacksam för att jag kom till denna familjen❤️

Likes

Comments

Detta är en bild på fängelset i Kristianstad.
Företaget jag jobbar för ligger i Kristianstad, det ligger precis bakom mig där jag stått och tagit fotot. Vi var här på möte tidigare i veckan, och jag kände ingen detta stället.
Här har vi varit på besök ett par gånger och hälsat på honom.
Det kändes alltid som en evighet dit, vi fick alltid stanna på ekerödsrasten som ligger en bit utanför Hörby. Vid dessa tillfällena bodde vi i en fyra som låg i Kävlinge.
Vi stannade alltid och fika och åkte rutschkana.
Kakorna vi fick äta inne på fängelset var alltid samma sort och det spelade ingen roll vilket fängelse vi besökte för det var alltid samma kakor.
Och jag tycker dom är fruktansvärt äckliga men jag skulle tvunget alltid äta ändån!
Jag minns tyvärr inte vilka kakor det va, det var en ganska stor påse med lite olika sorter i, mjuk vit kräm som smaka skit, något kex med choklad på som nog var mina favoriter av alla dom där äckliga kakorna.

Har gjort en hel del besök på fängelset i Malmö också, fosie.
Jag minns speciellt en gång, besökstider var slut men ingen polis kom för att hämta oss, vi behövde gå på toa alltihopa. Vi har ringt på dörren, knackat och kallat i säkert tjugo minuter innan det kommer två poliser för att leda oss ut.
Han, min lossas pappa blir jäkligt arg tillslut.
Till svar varför dom inte kommit och tagit hand om oss får vi
"men alla som jobbar idag har varit ute på en fotbollsturnering på gården"
Han blir ännu argare och det hela slutar med att polisen får brotta ner honom på golvet i besöksrummet och sätta handfängsel på honom. Framför våra ögon.
Det är iofs inte första gången vi ser det, polisen var hemma hos oss ett par gånger och skulle ha tag i han. Antingen försökte han gömma sig i lägenheten eller så hoppa han ut genom fönstrena på ovanvåningen på baksidan så polisen inte skulle se honom.
Jag låg sjuk i min säng, polisen kommer in i mitt rum och börjat leta efter honom överallt. Dom hittar han i en av deras tre garderober dom har inne på sitt rum.
Mamma ber mig komma ner och säga hejdå, jag går ner för trappan och ser sorgen i hans ögon. Mamma ber dom öppna handfängslena lite då dom sitter så hårt så det har börjat blöda genom handlederna.
Jag vet inte vad jag tycker, det är både hemskt och jobbigt att se han åka han har ju väldigt många fina sidor, veta att vi ska behöva åka långt för att hälsa på honom och att det kommer ta ca 6 månader innan  han kommer hem igen, samtidigt som jag är glad att dom tar honom, nu kan han inte göra illa min mamma längre och man kan vara lite friare hemma. Jag och min bror var inte några favoriter i hans ögon.

Maskrosbarn
Ja det är jag det, mina små systrar har alltid haft sin pappa, dom har fått allt dom pekat på ( det får dom än idag ;), men vi får också något om vi behöver något)
Min mamma har alltid varit på hans sida
Och min bror har haft vår mormor som tagit sig an han. Han var hennes favorit. Han fick alltid den största glassen medans jag och mina systrar fick nöja oss med en piggelin.
Jag har aldrig haft någon som tagit mig.
Mormor hatade att mamma var med honom, han hatade mormor som bara gnällde på henne. Jag hatade alla för ingen tyckte om mig kändes det som.
Det jag kan ångra idag är att jag satt och skrattade på min mormors begravning.
Jag var liten men hade jag kunnat göra det annorlunda hade jag gjort det.
Min söta lilla mormor med två små taxar som jag älskade att busa med, brunt kort lockigt hår som hon lockade själv hemma, bruna ögon och fruktansvärt skrynklig.
Men så mjuka kinder hon hade. Gissa vem som är henne upp i dagen? Min mamma och gissa vem som är mamma upp i dagen? Jo jag! En dag kommer jag också sitta där med alla dom små söta rynkorna runt munnen och ögonen.
Och jag tog inte ens farväl av henne. För jag tyckte så illa om henne, vi var hemma hos henne på hennes dödsbädd jag tittade bara på henne och gick därifrån. Stod ute i hennes trädgård större delen av tiden. För att sedan bara gå hem till pappa och hämta ett fult jäcla halsband.
Det finns en del saker jag hade gjort annorlunda, jag hade definitivt sagt hejdå till min mormor.
Det händer att jag tänder ljus på minneslunderna, och är jag i Kävlinge så går jag alltid och lägger ljus på minneslunden åt henne pratar med henne gör jag också, oftast ber jag om ursäkt.
Och då är jag i stort sett den enda som besöker minneslunderna....
Han kallade henne en jävla skata varenda gång han nämnde något om henne, i stort sett alltid, efter hennes bortgång så var det en speciell skata som flög vid oss varje dag.
Man kan ju tro att det var mormor. Frågan är ju om hon ville skita han i ansiktet?
Jag tror nästan det faktiskt!

Döden suger och jag tar verkligen vara på varenda sekund jag får med min familj. Man vet aldrig när det är över ❤️

Likes

Comments

Min första resa var väl till Danmark skulle jag tro. Utöver den har vi varit i Tyskland med vår fosterfamilj. Men den absolut bästa resan med dom var till USA i nästan 6 v.
Har aldrig varit jätte glad för fosterpappan, man fick bara se en film en gång hade man sett den en gång resan så behövde man ju inte se den igen, man skulle äta hamburgare och pizza med kniv och gaffel? Man fick inte färga håret, pierca sig eller sminka sig. Kan ni gissa vad jag gjorde?
Jag piercade mig, färgade håret och sminka mig utav bara fan!
Nej han och jag kom inte alltid överens.
Resan till USA är ju något jag lever på än idag!
Las Vegas, Los Angeles, Disney world, grand canyon, hooverdam, Kansas, new Mexiko, Mexiko asså ja vi tog större delen av ena sidan av USA. Fruktansvärt coola minnen därifrån faktiskt.
Sett inspelningsplatser till en hel del filmer. Hajen, fast and furios, desperate housewives, grinchen och en hel del till!
Vandrat på walk of fame.
Den bästa burgaren jag någonsin ätit var på Hard Rock café i Las Vegas 👌
Sett baseball har vi gjort Kansas vs new York yankees, bott på ett berg där det gick björnar utanför tennisbanan.
En riktigt häftig resa och jag är tacksam att jag fick ta del av den!
Och tanken slog mig precis att det är 11 år sen vi var där! Det är ju galet var tar tusen vägen egentligen?
Då var jag en uppkäftig liten snorunge som hade behövt bli satt på plats och bete sig mot både vuxna och människor runtom mig
Idag är jag en arbetsnarkoman, sambo och mamma!

Ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig att jag skulle bli mamma.
Så jag skaffa mig två hundar, men så träffa jag han min älskade sambo och nu sitter jag fan här och är mamma.
Mamma till världens finaste lilla unge och hundar. Tänk att få turen uppleva detta, att bli mamma är också något jag är oerhört tacksam för. Vissa dagar älskar jag verkligen livet. Vissa dagar vill jag inget hellre än att sätta mig i bilen och bara köra tills det blir svart.

Det ska bli kul att få se Zacharias växa upp och jag ska försöka uppfostra honom så rättvist så möjligt. Lära honom vad som är rätt och fel. Inte lära honom genom vad andra föräldrar tycker man borde göra. Sålänge han har respekt mot äldre och sina medmänniskor så kommer jag faktiskt att vara nöjd!

Och tänk vilken tur i oturen att man växt upp som man gjort. Om det inte hade hänt, var har jag varit idag då? Hade jag varit mamma? Hade jag haft sambo? Mina hundar? De vänner jag har idag?

Jag är tacksam för hela mitt liv och allt jag varit med om.
❤️

Likes

Comments

Den frågan ställer jag ofta till mig själv.
Jag kommer ihåg i gymnasiet jag hade 92% frånvaro. Men ändån spendera jag varje dag på skolan. Det va roligare att skolka och snacka med lärarna faktiskt!

Jag tror att vi gick i nian. Vi va sena till språket och hade en lärare som va en riktigt bitch. Jag och Emma knackar på dörren samtidigt som vi står med mobilerna i handen. Läraren öppnar och är påväg att släppa in oss men stannar och ber oss lägga ner mobilerna, på ett sätt som att det vore att vapen. Vi står där och tjafsar lite tillslut säger jag "asså det är en mobil ingen jävla pistol ta det lugnt"
Vi var inte välkomna in sen😂
Och när vi ifrågasätte varför efter lektionen så började hon säga att vi hade hotat henne osv. Det va ett jäkla liv om det!

Jag hade gjort hål i näsan hos en kompis och hade satt i ett örhänge som piercing. Det blev varit och näsan svullna upp rätt så rejält. Jag behövde verkligen få bort den ur näsan asså, frågar min lärare om det är okej att jag gör nationella en annan dag för jag måste få ut den
" ja det ser jag, det är väl klart du kan göra det"
Tack sa jag och gick!
Senare samma vecka har vi en annan lektion med denna läraren. En annan i min klass som inte gjort np heller satt i ett eget rum och gjorde sitt prov. Jag frågar snällt, och jag och Emma kom tom i tid till lektionen, om jag också fick göra mitt nu får till svar
" hahaha NEJ ABSOLUT INTE"
Hon skratta åt mig för att sedan skrika åt mig?
Vi börjar tjafsa och skrika på varandra där hon tillslut knuffar in bänken i mig så jag flyger bak i väggen hamnar på röven och har sönder en tavla. Jag reser mig upp och smäller till henne på armen vilket jag aldrig skulle ha gjort!
" nä nudu NUDU nu säger jag till svolle"

Svolle var vår allt i allo, en söt liten gammal gubbe, han drack sitt kaffe och tog sin morgonpoop varje dag innan jobb, så han var alltid nysketen när han kom till skolan!
Berätta han för mig en gång!
Även om man varit en jobbig jävel så har ju alla vetat vem man var och man har ändån haft en speciell relation till lärarna.

Jag blev avstängd från hennes lektioner se  och hon njöt som fan av det, hon hata verkligen mig. Varje gång dom andra hade lektion fick jag sitta uppe hos rektorn, hon gick förbi rummet jag satt i varje gång och bara hånskratta åt mig. Så det blev en hel del svordomar efter henne och vem fick skit? Såklart var det bara jag!

Vi skulle "stoppa mobbning" på skolan, så alla elever fick skriva en liten lapp med något dom tyckte va ett fint budskap
En elev i vår klass skrev
"mjukis har man hemma och inte i skolan"
Gissa vem som i stort sett alltid gick i mjukis?
Jag Emma och Jessica 💁

Vi hade soptunnor utställda lite överallt på skolan, ganska stora, jag vet inte varför jag gjorde det men jag gick efter en kille. Tog en soptunna och bara vände den upp och ner över honom satte soptunnan på huvudet och gick iväg och satte mig som ingenting.
Jag minns också att Emma eller Jessica fick skulden av städerskor a på skolan hahaha. Jag tog faktiskt på mig det men jag städa inte upp!

Vår mentor var sjukt snäll men jävlar när han blev arg då blev han fan arg!
Ni vet såna små runda saker som piper? Man köper dom på marknad och stoppar i munnen och blåser. Vi skulle ha en kort lektion med vår mentor, Emma hade redan blivit tillsagd ett par gånger att sluta tuta med den, så innan lektionen tog hon ut den ur munnen. Vi gick in och jag börjar hålla på, Emma blev tillsagd och hon sa ju ifrån att det inte var hon, jag blåser igen och vår lärare blev jätte arg på Emma och Emma blev riktigt jävla sur på vår mentor 😂
Hon gick inte på hans lektioner på typ en vecka för hon tyckte fan att han skulle be om ursäkt först. Och det gjorde han faktiskt!
Och jag? Jag fick ingen skit, inte ens av Emma, fastän jag gjort så hon har fått ta så mycket skit för mig!

Vi la ofta papper i vasken på toa, vi hade ca 12-14 toaletter där vi hade våra skåp, så vi la pappret starta kranen och gick på lektion.

En del som har hänt på skolan kommer jag inte skriva ut här för vår egen skull!

När man tänker tillbaka så har man ju haft riktigt jäkla kul men hade jag fått göra något annorlunda så hade jag definitivt inte betett mig som jag gjort, även om jag skrattar åt mig själv än idag 🙄😂

Likes

Comments

Nu kommer här lite små olika berättelser från olika scenarion.
Även min syster kommer dela med sig här.
Så vi kan börja med hennes historia.

Jag minns att jag och pappa satt i köket. Hon(mamma) stod och sa saker genom brevinkastet, jag minns inte vad hon sa, pappa gick dit och jag följde efter honom. Hon knackade på dörren och dom stod och skrek massa saker till varandra, jag minns inte heller vad dom sagt där men det bruka låta ungefär likadant varje gång som bråka, tillslut öppnar pappa dörren och slår mamma rakt på näsan.
Mamma började gråta och halvskrika och höll sig för näsan. Jag såg att det var ganska mycket blod, mamma gick tillbaka in i sin egen lägenhet och in på toa. Jag gick efter henne och såg blodet på golvet ända från trappen in till mammas badrum.
Pappa följde med och det var blod överallt.
Pappa bad om ursäkt och mamma grät.
Mamma torka upp överallt och höll med en handduk över ansiktet.
Jag och pappa gick in och satte oss i vardagsrummet.
Jag hör mamma skrika från badrummet att han har knäckt hennes näsa.
Enligt mamma själv så flyttade sig näsan så pass mycket att den var under det vänstra ögat.
Jag satt i pappas knä och grät och bad honom lova att han aldrig skulle göra om det.
Han lovade mig.
Han lovade oss flera gånger. Mamma också.
Men slagsmålen slutade ändån inte.
Mamma kom in och sa att vi skulle in till akuten.
Fall någon frågade vad som hade hänt så skulle jag säga att någon försökt råna oss och att mamma trillat och slått näsan i fönsterkarmen.

Jag minns att mamma tog mig och min syster, låste in oss i ett rum på ovanvåningen. Pappa står på utsidan och vill komma in, tillslut slår han sönder dörren med en yxa. Polisen kommer.
Pappa väcker oss på morgonen, jag är rädd att han ska börja bråka igen, han säger åt oss att ta med oss lite saker vi vill ha så jag tar min kudde.
Därefter blir vi placerade.

Jag klättrar upp i ett torn på en lekplats. 4 killar följer efter mig upp för att sedan tejpa fast mina händer och fötter med silvertejp. För att två av dom ska kunna turas om och onanera mig. Dom vet klart och tydligt att jag inte vill. Jag säger nej sluta flera gånger. Samtidigt som jag får panik och vet att jag inte kan göra något, så i allt detta skrattar jag samtidigt, men jag vill fortfarande inte.
Två av mina vänner sitter på en bänk nedanför och hjälper inte mig. Jag ber om hjälp men det enda jag får till svar är
" du valde att klättra upp och låta dom göra det så du får skylla dig själv"
Där sitter jag fasttejpad mot min vilja av mina vänner och mina andra vänner vägrar hjälpa mig.

Det är slagsmål igen. Jag tar mina systrar och går ut på gården. Vi bor i hus nu. Dom har haft sönder glas och mamma har skurit sig på blodådran på handleden. Hon knyter en handduk runt handen och packar lite saker. Hon ringer ett samtal.
Sent på kvällen blir vi hämtade av min morbror, vi åker hem till honom. 6 stycken ska vi sova i en liten etta. Mamma ställer sig och diskar när vi kommer fram, jag står sidan om och ser hur det börja spruta ut blod ur ådran på henne och får panik. Mamma börjar svära stänger av kranen och lindar om handleden igen.

Likes

Comments

3 augusti 2009
Jag och mina systrar har tävling till bilen.
Vi är vid ringsjön, har ätit god mat, glass, spelat minigolf och hoppat studsmatta.
Det är vi, mamma och en tant från socialen.
Mina systrar bor i fosterfamilj igen och jag bor hos min pappa.
Klockan är runt 15 när vi måste köra tillbaka för att lämna mina systrar. När vi har ca 5 min kvar så ser jag att jag har ett missat samtal från pappa. Jag håller mobilen i handen och väntar på att pappa ska ringa igen, eftersom jag inte kan ringa från min mobil, vi kör in på uppfarten på gården som ligger i almarkaröd, precis när vi har stannat bilen så ringer det i mammas mobil. Jag sitter i mitten där bak och kollar på henne för jag vet att det är pappa som ringer.

"nej nej nej nej åh nej, ja hon kommer här"

Jag blir helt tom inombords, jag ser och hör på mamma att något är fel, att något hänt. Min första tanke är att vår hund diva har dött.
Jag tar telefonen och säger hej. Det jag ska få höra sen hade jag aldrig förväntat mig.

"Viktor är död"

Jag blir helt stum och får inte fram ett ljud

Jag hör pappa i luren "hallå hörde du vad jag sa?"
"ja jag hörde vad du sa, jag kommer hem"

Vi släpper av mina systrar och kör hem till gården mamma bor på, ca 30 sekunder ifrån där mina systrar bor. Jag försöker fixa skjuts hem för jag vill inte sitta på tåg och buss nu.
Frågar mina vänner som alla ville ha sjukt mycket pengar i bensin.
Självklart kunde jag bekosta det men det enda jag ville var att komma hem och jag ville hem fort.

Tillslut erbjuder sig mammas socialtanta att köra mig hem.
Jag säger ingenting tårarna rinner och jag kollar genom fönstret hela vägen hem.
"tack så jätte mycket för du körde mig"

Jag stannar till utanför dörren som går in till vår gård. Jag gråter lite mer nu och känner att jag måste sluta innan jag kan gå in.
Jag går in och går upp sätter mig i min säng på mitt rum.

Rummet som en gång tillhörde min bror, rummet som han bodde i när han var här och hälsade på.

Pappa kommer upp, sätter sig sidan om mig och frågar hur det är med mig.
"bra, men jag tycker detta är jätte jobbigt så jag vill gärna inte vara hemma"
Pappa svarar med att "vi alla tycker detta är jobbigt"

Jag umgås med min klippa
Emma i vått och torrt alltid
❤️

Det känns så fel att vara ledsen.
Men jag är ledsen över detta än idag.
Jag är mest ledsen för att jag förlorat ett syskon som jag inte fick möjlighet att lära känna så bra som jag önskar. Det känns fel att vara ledsen för jag tror att folk tänker "varför är hon ledsen hon kände inte ens sin bror"
Men det är min bror så det är okej att vara ledsen.

Jag minns en gång när jag var 13 år, min pojkvän bodde ca 30 min ifrån mig, nyinflyttad hos pappa så vänner hade jag inga. Datorn va där jag spendera all min vakna tid.
Viktor och pappa sitter i soffan och kollar något tv program. Jag sitter vid datan en trappa upp. Och Viktor frågar mig om jag inte kan komma ner och umgås med dom, han är ju inte här hemma så ofta.
Mitt svar är antagligen nej för jag vet att jag satt kvar vid datorn.

Det är något jag ångrar idag.
Livet vänder så fort. Det går på en sekund.
Jag är väldigt noga och mån om att familjen är viktig. Man vet aldrig vad som händer.

Jag minns min första julafton med pappa efter att ha tagit upp kontakten igen.
Han bodde hos sin kompis, i en tvåa i kävlinge. Där sov vi 6 personer. Det funkade.
Min första julklapp från min bror, en rosa nalle.
Jag tyckte det var sjukt töntigt att jag fick en nalle. En rosa liten nalle med hjärtan på magen. Oavsett hur töntig jag tyckte det var så har nallen alltid varit vid min sida. Jag vet att jag sov med den i sängen alltid, min hund har bitit på nallen så den har ingen nos. Den är verkligen redo på soporna.
Men jag vill inte kasta den, den nallen är det enda jag har av min bror, utom dödsannonsen och en bild ovanför sängen som jag fått av pappa.

Nallen lever för tillfället i Zacharias rum, i hans tält som är fullt av gosedjur. Ibland tar han nallen och kramar den, håller den i tassen när han springer och leker. Jag blir faktiskt glad av att se det.

Likes

Comments

Emma, min absoluta bästa vän asså. I år går vi in på vårt tionde år som vänner.
Jag kommer ihåg när jag skulle börja 7an på korsbacka, jag och min syster hälsade på. Emma och Jessica klampar in ungefär 10 min efter lektionen startat, inget ovanligt att dom kom sent och vem kunde ana att jag skulle va med dom två?, dom skrattar och tuggar tuggummi.
Jag vet att jag va med min barndomskompis största delen av tiden eller så var jag ensam. Bara ett och ett halvt år innan jag började i Kävlinge började jag på en ny skola som låg i löberöd.
En av de människorna som gick i min klass i Löberöd sa till mig, efter vi hade blivit vänner osv,
" jag va rädd för dig på riktigt Rebecca när du börja här. Jag trodde på riktigt att du skulle äta upp mig för du va en sån jäkla bitch"
Haha hur många gånger har man inte hört det?😂

Iaf som sagt ny IGEN och det är alltid lika tufft. Även om det va där jag kom ifrån så känner man ju inte människorna på samma sätt som man gjorde när man var liten.
Jag minns att hela klassen trodde det var en annan Rebecca som skulle börja, dom var iallafall glada över att det inte var den personen som dom trodde!

Min och Emmas historia börjar när vi har praktik i den lilla livs butiken som ligger runt hörnet där jag bor.
Sista dagen och vi åt glass, det var sol ute, fredag och vi fick sluta tidigare. Sen den dagen har vi nästan suttit ihop.

Vi har hittat på så mycket skit ihop och gjort så mycket roliga saker.

Vi hade sovit över hos varandra ett par gånger. Min pappa har alltid varit jätte noga med att ringa Emmas mamma och se så vi verkligen skulle sova där. Men en dag så lyckades vi på något sätt lura pappa att Emmas mamma va på dans men vi hade ju sovit hos henne så många gånger så det va ju lugnt nu tyckte vi.
Utom att Emma har sagt att hon ska sova hos mig. ÄNTLIGEN kunde vi vara ute hela natten och vet ni vad? Det va nog den värsta natten vi haft😂
Vi åkte bil med en kille till Lödde kommer jag ihåg, vi skulle äta på macken som hade öppet hela natten. Mat? I wish, vi hade råd med en påse chips som bestod av luft och påse än chips. Och en cola tror jag också att vi hade råd med. Det va ju svin dyrt på dessa mackarna och vi hade vårt barnbidrag på 1000 kr, som vi alltid tog slut på chips, pizza, cola och cigg. Så vi åt glatt våra chips och sen skulle vi hem. Hur fan kommer vi hem? Det va ju en bra bit att ta sig. Men vi började traska och traska och traska tillslut är vi så övertrötta så vi stjäl första bästa med hjul för att komma hem. Vi hittar en cykel med punka på, gick ju fortare att gå förtusan! Vi hittade en skateboard som det gick sådär att ta sig fram på. Tillslut hittar vi två bra cyklar så vi äntligen kan cykla hem!
Hem till vad? Vi gömde cyklarna när vi kom tillbaka till Kävlinge för att vandra runder i byn och se vad som hände. Inte ett skit! Så tillslut skulle vi sova, vi fick sova på en ramp kl 05 en morgon, tågen hade precis börjat gå igen. Tja det gick inte så bra så efter 2 timmar bestämde vi oss för att gå hem till mig. Pappa hade ju åkt till jobbet trodde jag. Min syster förstod ju att vi hade varit ute hela natten, vem använder vinterjacka mitt i vintern?

Vi har tagit hand om varandra i omgångar på våra fyllor. Wow vilka fyllor vi har haft tillsammans. Frågan är vilken av gångerna som är bäst?

Och under alla dessa åren så har vi varit ovänner en gång! En enda gång på 10 år, det är ändån ganska sjukt!

Vi har skolkat tillsammans. Varje gång jag gjorde något hyss så fick Emma alltid skiten! Och det var lika roligt varje gång.
Varje gång vi hade vikarier så gjorde jag något dumt. När vår "rätta" lärare kom tillbaka så skällde den på Emma, och där stod hon och hade inte gjort något😂
Vi har gömt oss i skåp, klättrat på fönsterkarmarna utanför byggnaderna.
När vi blivit utkastade har vi tjuvrökt på taket på skolan, vi har skickat lappar med lärarna genom dörren när man kommit försent och inte blivit insläppta.
Jag kommer ihåg att jag gick på specialmatte då jag alltid haft ganska svårt för det. Jag satt ensam i ett stort klassrum, jag minns inte varför men kan tänka mig att jag varit stor i truten som vanligt, Emma och Jessica mina räddare i nöden kommer självklart för att hålla mig sällskap, vi ska ut och röka tänker vi, så blåsta som vi är hoppar vi ut genom fönstret och går runt hörnet tar en cigg och sen är lektionen nästan slut, så jag går in i klassrummet igen.
När jag dagen efter ska ha matte så sitter jag längst bak som vanligt och då utbrister min lärare
"du vet att dörrar ska man använda för att gå ut och in genom, inte fönster"
Och han va inte den enda som hade sett oss då lärarrummet låg mittemot detta klassrum.
Vi var inte så begåvade alltid 💁

Kommer ihåg en gång när vi skulle ha språk, svenska/engelska gick jag och Emma på. Vi hade slagit ihop oss med en annan klass, vilket betydde en lärare som vi aldrig hade haft. Vi börjar med att komma försent, utan saker för att sedan "gå och hämta böckerna"
Det fick vi såklart, så vi gick ner satte oss i cafeterian och började spela kort. Efter ett tag känner jag att någon stirrar på mig och där står han, Mattias med sin gula Hawaii skjorta, sina glasögon och sitt skägg och frågar om vi hittade böckerna. Vi dör av skratt och får hämta våra saker och följa med upp på lektion igen....

Vi har skolkat så mycket, ritat på taken i omklädningsrummen, supit med okända människor. Jag kan skriva ungefär tio böcker om oss men det orkar jag inte. Vi lever på våra minnen med varandra.

Jag minns på min födelsedag, jag blev 19. Vi drack med en kompis och hans vänner. Dom bjöd, sen drog vi ut i Malmö. Vi raggar upp en kille som bjuder på shots hela kvällen, tillslut känner jag att jag måste ut, drar med mig Emma ut. Ställer mig osynligt tror jag iaf ( ställer mig mot en ruta som går in i byggnaden där alla står på utestället)
Och börjar kalva som en jävla idiot asså rakt på rutan, och bakom mig står Emma och juckar på mig? Haha asså va? Tillslut blir vi utkastade. Jag hade inte min jacka och jag sa till vakten att jag vägrar ju gå härifrån innan jag fått min jacka. Precis som han skulle bry sig om det? Jag va inte inne på klubben längre. Kvällen slutade inte där, den urarta en hel del hahaha så vi låter det vara där!

Jag känner att detta blir ganska långt. Så nu kommer det komma en hel del gamla bilder men som väcker många minnen till liv!

Tack som fan för att jag får kalla dig för min bästa vän grodanboll!
Tacksam för allt du gjort för att jag alltid har haft dig vid min sida.
Och ännu bättre att jag fortfarande får ha dig vid min sida ❤️

Likes

Comments

Vi har alla dåliga dagar, och igår var en väldigt jobbig dag för mig. Inte för att det hade hänt något speciellt. Vissa dagar har jag bara ingen livslust.
Zacharias sitter sidan om mig i soffan, han har bäddat in oss i en filt och han sappar runder på fjärren! Det är så kul att se honom växa upp.

Hur var det att bli mamma då?
Jag minns första gången jag blev gravid. Hade varit tillsammans med min dåvarande i en månad. Plus på stickan som jag tog hos en bm. Jag grät och sa att jag skulle göra abort.
Jag som har velat bli mamma sen jag va runt 10.
Tufft beslut men jag såg ingen framtid med pappan, så det va tyvärr ända valet.
Bebisen var beräknad en vecka efter jag tagit studenten. Hur skulle jag kunna ta hand om ett barn? Utan jobb och utan pengar? Och pappan till barnet gick på komvux så han hade inget jobb och inga pengar.
Jag mår dåligt än idag över detta beslutet.
Och smärtan kommer jag ihåg, man fick springa in på toa och sätta sig snabbt. Det kändes som man skulle svimma. Det gjorde så ont. Abort är värre än att föda barn. Den smärtan asså jag önskar inte ens min värsta fiende den!

Jag minns hur dåligt jag mådde efteråt, jag kunde inte vara tillsammans med min pojkvän längre för jag kunde inte se på honom då det gjorde så ont i mig.
Jag började dricka, jätte mycket och jätte ofta, jag va inte i skolan. Jag har skolkat mycket men jag har alltid tagit mig till skolan ändån.
Jag mår fortfarande dåligt över det.

Jag och Tommy hade inte varit tillsammans mer än 2 månader när jag plussa på stickan. Mamma var med mig och forsar ut ur rummet gråtandes och säger nejnejnejnej.
Jag va ledsen samtidigt som jag inte var det, jag visste att det inte skulle bli en abort, inte en chans asså!
Detta fick jag reda på en vecka innan jag skulle åka till tjaiuoch vara borta 3 v. Jag och Tommy diskuterade för och nackdelar, åkte och prata med kurator.
På måndagen kom vi fram till att vi skulle behålla. På onsdagen åkte jag till Thailand.
Det va en jobbig tid men det funka.
Vad skulle folk tycka och tänka?
Varför ska folk tycka och tänka ens?
Även fast vi hade bestämt oss så hade jag dagar där jag va jätte ledsen och inte visste vad vi skulle göra. Tiden gick fort, första ultraljudet va så jäkla coolt asså. Tänk där inne ligger en liten kille som är halva mig och halva tommy!
Man blev ivrigare och ivrigare på första mötet med den lilla krabaten. Veckan innan han va beräknad så började värkarna, jag blev super lycklig, dom avtog och min första tanke då var att jahopp nu kommer vi få vänta ännu längre, och jag som hade gått upp 33 kg och bodde på tredje våningen utan hiss, mitt i sommaren blev måttligt irriterad. Men så var det fredag, två dagar kvar tills han är beräknad.
Hoppas nu att han kommer asså
Och till min lycka kom värkarna redan på fredag kväll, en sömnlös natt och värkar som bara blev kraftigare och kraftigare.
Vi va inskrivna på förlossningen kl 16 lördag den 16/6.
Mina värkar var fortfarande oregelbundna så jag kände mig mest ledsen för jag ville inte hem, hur skulle jag klara mig längre hemma när jag redan gått med värkar 18 timmar. Det tar en timme innan dom undersöker mig.
"nu ska vi se hur mycket öppen du är"
Jag vänder mig till Tommy och säger att vi får garanterat åka hem igen vilket jävla skit!
"oj vad säger du om jag säger att du är öppen 7 cm?"
-skönt då kan jag äntligen få något mot smärtan.
"absolut kan du få det, du ska bara få byta om först"
Mitt vatten hade inte gått så jag fick ett par väldigt snygga trosor och en binda som jag skulle ha fall vattnet skulle gå. Runt 17.05 var jag ombytt och fick börja ta lustgas. Fy  vad dåligt jag mådde, frågade tommy om han ville ha men det ville han absolut inte om jag mådde så dåligt 😂
Runt 17:26 säger jag till Tommy, hög på lustgas och fattar inte speciellt mycket.
Nu jävlar kommer det något Tommy du måste kalla på dom. Jag flyger upp i sängen och kastar av mig alla kläderna, jag känner hur trycket blir starkare och tillslut släpper det. Precis när mitt vatten gick drog sköterskorna i dörren
T- hennes vatten gick nu!
Jag står på knä och håller i mig i sängkanten uppe vid huvudändan.
Jag hör att dom inte förlöst någon stående på knä förut.
" jag måste sätta på elektroderna men har aldrig gjort det såhär förut, det borde funka"
Och det funkar utmärkt.
Det känns som en evighet. Jag är helt naken tar i för kung och fosterland. Jag svettas så mycket att dom får tejpa fast plasten som sitter på min hand, 3 gånger. Sista gången får tommy springs och hämta tejp och tejpa.
Det är blod någonstans. Det kommer från mina fingrar. Har tagit i så mycket så jag har skurit upp mina fingrar.
Dom ber mig lägga mig på rygg dom 5 sista minuterna. Tillslut är jag så trött på det så det känns som mitt huvud ska spricka så mycket jag tar i, hon säger "så sträck ner händerna och ta honom"

Jag känner trycket släppa mellan benen och där lyfter jag upp mitt barn på mitt bröst. Det är helt obeskrivligt. Vilken känsla. Jag kollar på kl som visar 18:11.
41 minuter tog det innan han var ute.
Vi fick så mycket beröm. Vi var så lugna när vi kom in så dom va helt säkra på att dom skulle skicka hem oss igen. Vilken tur att dom inte gjorde det!
Han andades för fort för han kom ut så fort.
Vi får sova över på neo han och jag. Pappa fick inte vara med oss. Jag är så trött, jag minns att jag vakna en gång och då låg han inte i sin säng, jag vände på mig och somna om. Jag blir väckt runt 7 på morgonen och dom frågar om jag vill byta blöja på honom och sen gå och äta frukost.
Tommy kommer äntligen in till oss igen, vi får ett familjerum längst inne på neo avdelningen. Vi stannade i två dagar innan vi fick åka hem.
Vilken mäktig känsla att ha gjort detta. Jag gick inte fort för fy tusan vilken träningsvärk jag hade. Absolut det sjukaste men coolaste jag någonsin upplevt!
Det var helt overkligt, tänk att han nu är här. Vi kan pussa på honom. Det är så verkligt men samtidigt så overkligt. Jag minns alla samtal
"njut nu av bebis bubblan"
Det känns som man inte gjort det trots att man faktiskt har gjort det.

Nu ska vi hem och påbörja livet som föräldrar!

Nu är han så stor så han stjäler ens mobil och smygfottar!😂😂😍😍👆

Jag har lyckats slarva bort sladden till min kamera också! Så en ny är hembeställd. Så det dröjer lite innan det kommer in bilder!

Hoppas ni överlever och tycker det är spännande att läsa om mitt liv iaf!

Likes

Comments

Vi bor utanför Eslöv. Gryby heter stället. Klockan är ca 19. Dom har bråkat igen, jag vet inte vad det handlade om denna gången men jag vet att vi ska in i bilen snabbt. Jag sitter bakom förarsätet och kollar vad mamma gör, hon stormar in genom ytterdörren och kommer ut bara några minuter efter, hon sparkar ner hans motorcykel innan hon går vidare in och sätter sig i bilen. Han kommer ut bakom henne och springer fram till bilen och sparkar på den ett antal gånger innan han vänder för att gå in igen. Han ställer upp sin motorcykel innan han går in. Mamma går efter och sparkar ner hans motorcykel igen, sen tillbaka till bilen. Han kommer ut efter henne springer fram och sparkar på bilen sen vänder han ställer upp motorcykeln innan han går in igen. Detta pågår i ca 20 min. Under tiden dom springer och tag sönder varandras färdmedel så skriker dom det ena och det andra på varandra. Glåpord och hatord om varandra. Tillslut sätter sig mamma i bilen och ska backa ut från uppfarten. Hon kommer inte långt när hon backar för hon backar rakt in i stenmuren och får inte upp bilen. Han kommer jagandes efter och jag får hoppa ut och gå imellan för att dom inte ska slå ihjäl varandra, inte framför mig och mina systrar iallafall. Jag skriker och gråter och grannarna kommer ut. Han försvinner in igen. Tillslut efter ett par timmar kommer polisen. Dom kör oss hem till vår lägenhet som ligger på Berga. Vi kommer in genom dörren, mina syskon går och lägger sig direkt. Mamma är helt blodig, jag försöker tvätta och plåstra om henne där jag hittar sår. Hon pratar med sin bror, hon är så ledsen. "aldrig mer aldrig aldrig aldrig mer. Det får verkligen vara över nu innan vi slår ihjäl varandra. Jag orkar inte längre" orden ekar i mitt huvud. Dom lägger på och mamma går in i vardagsrummet och gråter. Jag går efter sätter mig på huk och där har jag min mamma i min famn som gråter och jag tröstar henne. Vi sitter nog sådär i 30 min.
Är det verkligen meningen att jag ska behöva trösta min mamma såhär? Är det verkligen detta som gör henne lycklig? Är det såhär en familj ska ha det? Är det såhär barn ska växa upp?

Jag vet att vi tillochmed har haft polisbevakning. Utanför skolan, vårt dagis och hemma. Allt för att han inte skulle kunna komma och skada oss. Allt för att han inte skulle slå ihjäl vår mamma.

Det är egentligen sjukt att vi idag känner så många poliser för i stort sett alla har någon gång i deras jobb fått ta hand om oss. Att dom inte gjorde något? Varför gjorde ingen någonting? Jag får så ont i hjärtat av att veta att det finns barn som växer upp under dessa förhållandena. Och jag kan inte göra ett skit. Jag har så många drömmar och jag hoppas en dag att jag ska  kunna bli ett stöd och hjälpa barn som blivit utsatta på samma vis som jag och mina syskon har blivit. Det är hemskt.
Inte förens mamma självmant lämnade bort sina 4 barn hände det något.....

Likes

Comments

Jag och mina systrar sitter inne på vårt rum och leker. Klockan är mycket och jag vet att det snart är dags för oss att gå och lägga oss.
Jag hör att dom bråkar, jag hör inte om vad men jag hör att mamma inte är glad!
Mamma kommer ut från sovrummet och går genom vardagsrummet ut i hallen ner i rummet som vi befinner oss i. Bakom henne kommer han, det sprutar blod från näsan på honom, han kastar på sig sin svarta vinterjacka och är påväg ut från dörren. Han vinglar när han går snubblar till redan på första stegen och får sätta sig ner i trappan. Mamma försöker stoppa honom. Han ger sig inte och tar sig därifrån. Mamma sätter oss i bilen och kör hem oss till vår faster. Jag leker med barbiedockor och försöker ta hand om mina syskon. Jag smyger bort mot köket där dom står och pratar, jag tjuvlyssnar och lyckas höra
"han låg i sängen med ryggen mot mig, jag ställde mig över honom och sparka honom rätt i ansiktet så jag tror han knäckte näsan" innan mamma ser att jag står där bak och ber mig gå in till vardagsrummet igen för detta är inget jag borde höra.
Man ser att han har fått två små hål i näsan. Han är helt blå i ansiktet.

​De flesta gånger våra föräldrar bråka så tog antingen min bror oss och gick in med oss till grannen eller så fick vi gå ut och leka. Va han inte hemma så tog jag hand om våra systrar. 


Något år när jag var mindre så bodde vi i kävlinge. Jag minns att vi skulle äta potatis och kött. Kollar på vad mina storabrödrar gör, dom saltar in mat så det vill jag också göra. Jag som är liten vet ju inte att man inte ska salta så mycket. Det gick absolut inte att äta maten när jag va klar med min kryddning av dagens mat! Jag satt nog i en timme och försökte äta upp maten, han tvingade mig " är man så jävla dum så man ska krydda sin mat så mycket så ska man fan äta upp också" det gick inte att äta, men han tryckte ner det i halsen på mig. Tillslut så va nästan hälften av maten nere. Jag känner nu hur jag behöver spy. Får springa in på toan så jag inte spyr på bordet och gör honom ännu mer förbannad. 


" honom" är mina systrars pappa. Han har varit i mitt liv sedan jag var 2 år. Han är inte den människan han en gång var. Och han står mig faktiskt nära idag, behöver jag någonting oavsett om det är pengar eller en bil så fixar han det till mig! Och han älskar Zacharias och Zache älskar honom. Så jag är tacksam att han finns i vårt liv❤️

Saker jag kommer skriva om är saker jag varit med om. Saker jag sett och upplevt. För vissa kanske det inte är en big deal men denna uppväxten har gjort mig till den jag är idag. Det har satt spår och fördärvat mig på vissa sätt. 

Jag är också medveten om att det finns de människor som har det värre än jag haft det. Sen finns det dom som haft det mycket bättre. 

Att jag skriver och är ärlig såhär öppet för egentligen hela världen att ta del av, det är för min egen skull. En sorts terapi för mig själv. Jag gör inte detta för att folk ska tycka synd om mig, jag tycker inte synd om mig själv. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

"jag ska bara in och handla, jag kommer snart"
Jag och mina småsystrar sitter kvar i bilen, till vänster ligger ett Ica maxi, och till höger lägenhetshus. Jag hade ingen aning om var vi var och jag vet fortfarande inte var vi va.
Mamma gick inte ens över vägen när hon skulle gå in och handla,hon gick ner längst gatan och försvann bland husen.
Jag minns inte hur gamla vi va, men jag kan ha varit runt 10 år och mina syskon 4-5 år. Hade en värdelös mobil men den funka ju faktiskt. Efter att ha suttit i bilen ca 30 min så springer jag in och handlar godis till oss. Ser inte mamma någonstans men tänker att hon kommer väl snart...
En timme går och jag börjar leta efter mamma, jag får ringa mormor för att försöka få hjälp att hitta mamma.
Vad har hänt med mamma?
Varför kommer hon inte tillbaka?
Jag minns att det hände en axelbandsväska i miniatyrform runt backspegeln, jag öppnar facket och hittar en brun klump. Jag har inte en aning om vad det är.
Har pratat med mormor ca 2 gånger. Hon ringer upp mig igen och ber om registreringsnrt på bilen.
Nu har jag låg batterinivå.
Efter en stund ringer hon tillbaka
" bilen är ju stulen. Du måste försöka få reda på var ni är"
Sen bryts samtalet för mobilen dör.
Här sitter jag 10 år gammal med mina två små systrar i en stulen bil och jag har ingen aning om vart vi är eller var vår mamma är.
Jag går för att leta reda på mamma igen, går ännu längre ner för gatan och in bland alla husen, går och kollar in i alla fönster och hoppas att jag ska se mamma sitta och dricka kaffe någonstans.
Men det gör hon inte.
Jag kan inte lämna mina syskon för länge heller. Tänk om något händer dom?
Jag går tillbaka till bilen och till mina systrar som nu är ganska ledsna. Jag kan inte göra något. Jag är själv ett barn.
Jag undrar var mamma är
Efter ca 2,5-3 timmar ser jag någon som går uppför gatan
DET ÄR MAMMA
Jag springer ut från bilen och skriker på henne, min ena syster springer precis bakom mig. Jag kramar om mamma och gråter samtidigt.
Mamma är verkligen helt borta.
" jag vet inte var jag har varit eller vad jag har gjort, ser ni vad ni gör mot er mamma när ni bråkar? Detta är ert fel"
Det var alltid vårt fel när något hände.
Jag vet ju idag att det inte var vårt fel, ingenting av det som hänt är vårt fel.

Nu börjar färden hem....
Jag vet fortfarande inte var vi är. Jag tror inte mamma vet det riktigt heller.
Vi kör i ungefär 2 timmar och jag tror vi kommer hem.
Färden hem va ju inte så bra, mamma va ute på åkrar och körde, hon körde på gågator.
Hon körde ner ett elskåp i en polis trädgård. Mannen kommer ut och kollar så att allt är bra. Man ser på mamma att hon inte är som hon ska. Varför gör han ingenting?
Mamma och mannen pratar en stund, hon slumrar på orden ganska rejält.
Ser han inte att hon inte mår bra? Ser han inte att det sitter barn i bilen? Varför gör han ingenting?
Dom bestämde att mamma skulle komma dit dagen efter för att prata om det och reda ut det som hänt.
Och sen hoppar mamma in i bilen igen och kör iväg. På fel håll, ut på en åker och mannen ser oss VARFÖR GÖR HAN INGENTING?
ute på åkern så kör mamma in i stenar, vet inte vad dom kallas men såna där stora vita som brukar stå på gågator där man inte ska köra in med bil, ett par sådana kör mamma in i, även i buskar och träd. Tillslut kommer vi ut på vägen igen.
Jag minns inte hur vi kom hem eller om vi ens kom hem. Men jag antar att vi kom hem förr eller senare...

Jag minns hur många gånger jag har tröstat min mamma. Jag minns också hur många gånger hon stött bort mig pga sin kärlek. Det är ingen kul känsla, att försöka trösta son mamma som puttar bort en och hellre går och försöker bli tröstad hos den som sårar henne.

Det är många år sedan detta hände som jag ska skriva/skriver om.
Personerna jag skriver om är inte samma människor idag. Jag har inte förlåtit absolut inte, jag har blivit jävligt skadad av min uppväxt.
Min mamma är idag min bästa vän och vi ringer varandra allt från 1-20 gånger på en dag. Vi träffas i stort sett dagligen. Min mamma är min klippa.
Min mamma är min mamma❤️
Och min mamma är en kämpe!
Hon har varit drogfri ett par år nu och kämpar för att få vardagen att gå ihop. Vi ställer upp för varandra i tid och otid. Vi har så roligt tillsammans oftast, vi bråkar såklart vi är ju mor och dotter.
Jag tror hon känner att jag klandrar henne. Men det gör jag verkligen inte, alla gör vi misstag det viktiga för mig är att hon tagit sig ur sitt drogmissbruk.
Hon försöker ställa allt till rätta. Det går inte men hon försöker och det är stort.
Det son har hänt har hänt det enda vi kan vi göra är inte att klanka ner och hata utan blicka framåt och försöka bearbeta det som varit

Jag tar en dag i taget!

Likes

Comments

Vår historia❤️

Var ska jag börja? Från början kanske kan vara en idé.
Första gången som jag och Tommy träffades var för ca 10 år sedan. Jag va 12 och Tommy va 14.
Såndär riktigt liten blyg kärlek var det då. Vi hade en gemensam vän, det va via honom vi träffades och genom min mamma. Vid denna åldern bodde jag i Tängelsås hos min fosterfamilj.
Varje helg var jag i Hörby hos min mamma. Jag minns faktiskt inte exakt hur vi träffades, jag vet att jag satt i busskuren med vår gemensamma vän M, jag bad honom lura ut Tommy. Vilket han gjorde, så pirrigt i magen!
Vi gick runder i Hörby till långt in på natten, vi sa inte mycket till varandra jag minns inte ens om vi kramades haha! Men på något vänster skulle jag fixa Tommys nr smidigt genom M. Inte så smidigt, han säger rakt ut i luften att vi skulle sluta mesa och ge varandra våra nr. Sagt och gjort! En gång mötte jag upp honom utanför ett hus, där han var på fest och han drog med mig till sin klassträff OM jag skämdes!
Men det va hur trevligt som helst, alla var jätte trevliga mot mig och ni vet när man va liten och folk frågade "är det din flickvän" den frågan fick han, blyg som jag var rodnade jag och försökte sjunka genom jorden. Det gick inte!
Hans svar var iallafall ja, att jag var hans flickvän. Oj vad många fjärilar i magen det kom då!

Vi låg hemma i hans säng och kollade film, jag minns inte vilken film vi kollade på men det vet jag att han gör, han säger att han bara ska gå in och duscha. När han duschar klart kommer han ut med handduken runt midjan, håret som är blött och jätte lockigt lutar sig fram och pussar mig. Ännu mer fjärilar i magen! Sen skulle vi gå hem till mig. Vi måste gå genom köket, och där står hans mamma och lagar mat. Jag känner hur paniken kryper inom mig, tar ett djupt andetag för jag måste ju hälsa såklart! Hon står med ryggen mot mig jag hälsar glatt och nästan skriker "hej" 😂 hon fortsatte röra i maten hon höll på med, hon vände sig inte ens om för att hälsa utan hälsade rakt ner i maten!
Det var mitt första möte med min svärmor!
Vårt andra första möte blev lite bättre haha!
Tommy minns lite mer än mig från denna tiden, ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg så mycket mer. Men jag älskar när han berättar för mig! ( så pass mycket att jag glömmer det igen 😂)

Vi var väl tillsammans runt 3-4 månader. Sen gjorde jag slut, det är något jag ångrar.
Vi båda hittade nya efter detta och förlorade våra oskulder till dom. Det hade varit en saga att förlora den till Tommy, eftersom vi hitta tillbaka till varandra igen efter 7 år!

Men ibland blir livet inte som man tänkt sig!
Åren gick och jag träffade på honom ett par gånger i byn när jag var hos min bror och festade. Minns speciellt en gång, där satt han på ett staket utanför en liten livs vi har i denna byn, jag hade jätte rött hår en svart långklänning och en kofta ovanpå. Det va på Hörby marknad året minns jag inte!
Går med min bästa vän och min mamma, mamma säger ska ni inte hälsa eller? Han hoppar ner kommer fram och kramar mig!
Jag tror det var sommaren 2014 för jag minns hur han satt där och höll om sitt ex!

Detta får bli en historia i två delar, då jag jobbar nu och nu är det dax för oss att äta!

Fortsättningen är ganska spännande och en ganska rolig historia!
Hoppas ni följer med!!

Mitt älskade älskade hjärta!! ❤️❤️

Likes

Comments

Sovmorgon hur underbart?
Det händer så sällan att jag får sovmorgon. Sambon och hans familj lider av någon slags sömnproblem haha? Dom kan sova i 2 dygn utan problem! Så sambon tar inte Zacharias allt för ofta. Dock så är jag fruktansvärt tacksam för det dagar jag verkligen behöver sova så tar han honom. Sen har vi min mamma, där sover zacharias ibland, dels för både jag och T ska få sova ut ordentligt och få ensamtid med varandra, det brukar bli en dusch tillsammans sen sitter vi ofta och spelar eller kollar serier tillsammans. Men varje sekund med honom är värdefull för mig❤️

Så ni kan tänka er min panik när jag vaknar kl 10.00 det är knäpptyst i sovrummet och Z är inte i sin säng? Jag hör både Z och T i vardagsrummet "kan pappa få en puss?" och känner ett leende på mina läppar! Vem kunde tro att det skulle vara så underbart att bli förälder?
Zacharias sover från  20.00 till ca 7-09.30. Så jag får ju ändån ett par timmars sömn!
Och dessa två dagarna har varit mysiga, när jag jobbar 13-24 så får jag lämna Z på dagis redan kl 11. Så jag får ca 2-3 timmar med honom det dagar jag jobbar elva timmars pass. Det är inget ansträngande jobb jag har, men att förlora så många timmar med en glad sprallig liten kille som är en del av mig, det är jobbigt. Otroligt jobbigt! Har ju de veckor jag endast jobbar två pass på en vecka, så även om jag förlorar en del tid med honom har jag en hel del tid till mys och bus med mitt hjärta ❤️

Kanske kommer det ut ett spännande inlägg till ikväll, vem vet ;)
Hoppas ni får en fortsatt bra tisdag allihopa!

Det vita huset som ligger framför det röda tegelhuset, där inne bor vi. Och på bilden har jag gått ungefär halvvägs till jobb. Hur skönt? 2 minuter till jobb. Helt perfekt 👌

Pusskalas med mami innan hon går till jobb😍

Jobbar som sagt elva timmar idag också, imorgon är det ett morgonpass som väntar, så jag tänkte att jag skulle pilla lite med systemkameran och fixa in bilder därifrån. Tills jag har fått rätt på det så får ni stå ut med denna dåliga kvalitén på bilderna.
Ber om ursäkt och tack för er förståelse!

Tycker det är super kul också att ni är så många som läser! Det trodde jag inte! Så fortsätt gärna 😀

Likes

Comments

"vi kommer in på en uppfart som är stor, till vänster finns det en lång
stenmur, bakom muren finns ett stort stall och ett litet stall som man ser vid första ögonkastet.
Till höger finns ett stort hus, en trappa i mitten av huset som leder upp till en grön dörr. På varje sida av dörren finns det två stora fönster.
Det första jag möts av är barn massvis av barn. Har dom såhär många barn och ska jag bo med alla dessa barnen tänkte jag?
Kommer in i ett vardagsrum som är avdelat, till vänster är en soffa en fåtölj och en tv, till höger är det vita skjutdörrar och bakom dom gömmer sig två röda soffor och ett vitt glasbord.
Jag kommer ihåg att jag tar en munk innan jag springer iväg och leker med det yngsta barnet som bor i huset. Det mellersta barnet har en uppblåsbar soffa som är blå, där leker vi det känns som timmar, vi har så kul hon det yngsta barnet, som bara är två år äldre än mig, och jag, så vi har sönder den blåa soffan"

Det här va början på något bra, väldigt bra. Detta var min andra stödfamilj jag kom till jag var bara 6 år.
Jag är idag 24 och har än idag kontakt med denna familjen.
Den yngsta systern,som jag kommer kalla M, och jag vi har hittat på så mycket bus och ni kommer få ta del av det jag kommer ihåg!

Min första stödfamilj minns jag inte så jätte mycket ifrån, jag minns att dom bodde i Sjöbo, ett rött hus med vita fönster. Runt gården går ett rött staket, staketet kommer jag så väl ihåg för jag fick en spåga i mitt finger av det där staketet!
Kommer också ihåg att jag och min bror delade rum med två av syskonen som bodde där. Min bror delade säng med deras son, jag delade säng med dottern. Jag minns att jag sa till stödfamiljsföräldrarna att dom skulle lämna dörren öppen för jag mådde illa. Det gjorde dom inte så jag spydde ner mig själv, sängen och tjejen jag delade säng med!
Well jag bad er låta dörren va öppen

Minns två hemska saker därifrån också.
Jag skulle rida, jag kan ha varit 4-5 år, barbacka på en häst
Dom sätter mig på hästen och slår den på baken så den galopperar för fullt! Jag som är liten och sitter på en stor häst, för det va ingen ponny, trillar tillslut av
bam rakt ner på en samling med stenar. Det gjorde så fruktansvärt ont!

Den andra saken jag minns är att, jag kommer inte ihåg om jag hade en spricka i foten eller om jag bara stukat den, en tur till akuten och hem igen, väl hemma så börjar dom skälla på mig som är 4 år har ont och inte kan gå på foten, att jag ska sluta gråta och gå ordentligt.
Barnen fick alltid göra maten, ofta fick vi kall McDonalds mat till kvällsmiddag.

Haha inte mycket till minne men mycket av det personliga jag kommer berätta kommer vara återblickar på hur jag minns det!
Det sista jag skrev är från en familj jag inte är speciellt förtjust i. Och det första jag skrev är om en familj som står mig väldigt nära och har lärt mig mycket bra saker här i livet ❤️
Förövrigt så hade dom inte så många barn som jag trodde, 6 st. 4 adoptivbarn och 2 biologiska, varav det bara var 3 barn som bodde hemma när jag och min bror flytta dit. Så alla dessa barnen jag såg när jag steg innanför den gröna dörren är vänner till det mellersta barnet!

Detta blev ett ganska långt inlägg, antagligen ganska rörigt också. Hoppas ni hängde med iaf!!

Jag har bott i två stödfamilj och en fosterfamilj. Den första stödfamiljen är den jag inte minns så mycket ifrån. Den andra familjen är som sagt en stor del i mitt liv än idag. Och min fosterfamilj ja där är det blandade meningar!
Så har ni lite koll också

Mitt liv är ganska rörigt och det finns så mycket mer att berätta och jag hoppas verkligen att ni följer med mig i en genomgång av mitt eget liv!
Allt kommer självklart inte handla om gammalt, här kommer komma vanliga vardagliga inlägg också!

Likes

Comments

Hittade honom i soffan imorse.. Med en burk cola som jag eller pappa glömt på skrivbordet, där satt han fint och drack cola med både mun och kropp 🙄

Det är så fint väder ute idag, och självklart jobbar man ett 11 timmars pass. Det brukar va super fint väder såfort jag jobbar. Så typiskt. Zacharias älskar snön och älskar att vara ute! Bella älskar också snön, det går inte att släppa henne lös ute hon lyssnar inte alls och springer bara och leker i snön 😂
Jag har en slags hatkärlek till snö. Det är mysigt på så många vis. Men det är så jobbigt att klä sig som en Michelin gubbe bara för att gå en runda och knappt kunna röra sig!

Har fått spendera förmiddagen med min lilla älskling iaf. Nu ser jag honom inte förens imorgon bitti när han vaknar.
Hoppas ni får en fin dag!

Fixar lite på bloggen allt eftersom. Inte det lättaste från mobilen.

Likes

Comments

Nu börjar dagen lida mot sitt slut!
Och det betyder att det snart är dax för jobb.


Tänkte även att jag skulle presentera mig lite grann.
Mitt namn är Rebecca Nilsson. Jag är 24 år och kommer från kävlinge, en liten håla som ligger strax utanför Lund.
Är bosatt i en annan håla som heter Hörby ca 30 min från Lund.

I skrivande stund sitter jag med min son Zacharias i knäet och myser.
Mer om honom, min sambo och mina djur kommer en annan dag!

Uppväxt med missbrukande föräldrar, jobbig skolgång, få vänner, mycket alkohol, så med andra ord är jag inte uppväxt speciellt bra. Men det blev människa av mig trots allt!
Min uppfostran gentemot min son är helt annorlunda mot hur jag växte upp.
Sedan jag blev Mamma har jag växt oerhört mycket som person, jag känner verkligen att jag blivit en annan människa. Barnasinnet sitter dock kvar men det ska få vara kvar ett par år till!

3 graviditeter.
Fuska mig igenom skolan.
Utbildad målare.
Jobbar som personlig assistent.
Psykisk ohälsa
Misshandlat
Misshandlad
Och mycket mer kommer ni att få läsa

Tänker att jag ska berätta något varje gång jag kommer på något om mig själv.
Hur jag behandlat andra, hur omogen jag varit och hur jag ser på mig själv när jag ser tillbaka tio år.

Ni får mer än gärna komma med synpunkter, frågor, följa mig dela vidare min blogg osv!

Hoppas alla haft en bra helg!

Likes

Comments

Mitt första inlägg!
Då jag är nybörjare kommer det ta ett tag innan jag kommer in i detta!
Ni får gärna ställa frågor som ni skulle vilja ha svar på!
Älskar att fotografera så såfort jag fått rätt på kameran kommer det fyllas med både inlägg och bilder!

Snön har äntligen kommit hit så vi väntar på att pappa ska dricka upp sitt te för att sedan ge oss ut i snön och åka pulka en stund innan det är dax för matlagning och sen kvällsjobb för min del!

Likes

Comments