Kära adhd

Jag var på den mest kaotiska hotellfrukosten. Tog inte min adhd medicin innan jag gick ner.

Det var så mycket intryck. Stolarna var i olika färger. Det var så mycket ljud ifrån tjatiga tyskar, barn som skrek och till ljud ifrån köket.

Ljuden slog ifrån alla håll inombords och jag kunde inte sortera dem.

Det var ingen "struktur" i hur folk tog sina tallrikar eller något. Alltså inga köer till något.

Mina synintryck, ljudintryck gick inte att sortera. Även mina egna handlingar att plocka frukost.

Jag ställde mig längre bort ifrån kaoset av människor som trängdes bland all servering och djupandes.

Där och då ångrade jag att jag inte hade mitt headset. Att dra på samma låt på repeat på hög volym.

Jag tog krafter att ge mig in kaoset för att ta kaffe. Då ringer en uppdragsgivare. Hon ville diskutera upplägget idag.

Det enda jag hörde var alla slammer omkring mig och mitt upp i allt börjar någon putta på mig. Att jag stod ivägen för kaffet.

Jag ville bara i ren inre frustration få ur mig just frustrationen genom att skrika och kasta en kopp i golvet och säga dra åt helvete åt personen som ihärdigt nu även knackade mig på ryggen.

Självklart skulle jag inte göra en sådan sak. Men jag vill beskriva känslan. Att det inre kaoset med att ha adhd + mängder med osorterat intryck + att samtidigt hålla fokus på ett viktigt samtal.

Jag sa till uppdragsgivaren att jag inte tagit min adhd medicin och måste återkomma på hotellrummet.

Frukosten slutade med att jag drack två klunkar kaffe och sedan stängde in mig på rummet. Tog min medicin och nu lyssnar jag på samma låt i omlopp för att lugna ner mig.

Kära adhd, du är en superkraft ibland men även min ovän - när vi inte kan samarbeta.

Love // Becca

  • 270 visningar
  • Nära Kungsholmen, Stockholm

Gillar

Kommentarer