Jag är ett maskrosbarn

Jag har gråtit så mycket idag.


Jag fick diagnosen utmattningssyndrom för över ett år sedan och jag är än inte riktigt frisk ifrån det. Fast det är inte det jag brutit ihop för - utan det är psykologsamtalet imorse. 


I över ett år har jag kämpat för terapi för min utbrändhet och idag var första mötet med psykologen. 


Men grejen var att samtalstimmen idag bestod 95% av att riva upp trauman ifrån min barndom. Holly…


Jag var inte beredd på detta. Jag tänkte komma dit och snacka utmattningssyndrom rakt igenom. 


Men psykologen sa att hon ville lära känna mig eller ja förstå mig bättre genom min barndom. 


Jag grät idag för att jag i stunder under samtalet återupplevde scener inombords som lilla Becca. Jag kände otryggheten och rädslan.


Men en sak som är positivt det är - trots att jag grät mycket - så insåg jag - att jag slutat sörja min barndom. 

Jag känner inte sorg över att den blev som den blev längre. Jag har lämnat det bakom mig. Mina sår i själen har läkt till ärr. 

Jag kom även på att jag inte längre söker svar och förklaringar - om varför min barndom var som den var.

Jag behöver inte längre svar och jag har slutat vänta på en förklaring.

Och dit trodde jag aldrig att jag skulle komma. Det är stort. Trots att jag alltid kommer påminnas av ärren i själen - så gör det inte lika ont längre.

Så trots allt, tack för att du gav mig den insikten psykologen. Det kommer jag bära med mig. ❤️

  • 509 visningar

Gillar

Kommentarer