Helvetet att trappa ner ADHD-medicin

Jag vill bara gråta just nu och jag har gråtit under hela förmiddagen. Nu vet jag inte hur det här blogginlägget kommer att bli men jag skriver nu bara.

Min psykiater har ju dragit ner min dos av ADHD-medicin över ett dygn då hon menar att det kan gå ut över hjärtat. Nu nästa vecka skall jag få träffa en psykiater på ADHD-enheten vilket jag är tacksam över. Om det går ut över hjärtat så är jag helt med på att dra ner läkemedlet för all framtid.

Det som händer nu är att alla ALLA intryck kommer över mig på EN GÅNG. Jag har ADHD-deluxe nu alltså. Värre ADHD än innan jag började med ADHD-medicin.

På vissa föreläsningar brukar jag beskriva min ADHD såhär, när jag tar medicin får jag en sil över mig som silar stora delar av hörsel, syn och känsel intryck. Jag kan lättare sortera av intryck som jag tar in och känner. Men utan medicinen är det som att den här silen försvinner och ALLT då menar jag ALLT jag ser, hör och känner kommer emot mig likt en explosion. Det är fruktansvärt. Lägg till alla övriga tankar jag har förutom det jag tar in utav intryck. De är som ett kaotiskt osorterat inferno. Jag kan bli paralyserad av det.  Jag har gråtit idag för att jag inte kunnat sortera ett jävla skit inombords. 

Jag håller mig inte till en sak, för där händer det något och jag rycker i det och ser sedan i ögonvrån att kaffekokaren står på och jag går dit och sen tömmer jag filter och när jag ser disken så börjar jag hälla upp varmvatten för att diska och jag diskar ett av glasen och mitt i det plingar mobilen och jag går dit och ser att någon taggat mig på Facebook och jag läser det och ser att det är om min kommande föreläsning och då kommer jag ihåg att jag för någon timme sedan bara läste halva mejlet ifrån min agent om ett uppdrag och jag drar fram macen och skall svara på mejlet jag kollar inkorgen och ser ett mejl högst upp ifrån Åhelens att de har 25% på alla mascaror och då kommer på att min mascara snart är slut och det måste jag kolla på en gång väl i badrummet så ser jag att jag inte plockat ur tvätten ur tvättmaskinen och jag gör det och då inser jag att jag bör tvätta mina kläder inför resan imorgon så jag river bland mina kläder och undrar vad jag skall ha för jeans på scen och jag märker att det är så jävla lite luft i sovrummet detta går ju fan inte så jag öppnar fönstret och inser att det är offentligt vackert väder ute och jag hade ju lovat mig själv att börja jogga varje dag och jag tar på mig joggingkläderna för att dra ut i 15min och när jag går förbi köket ser jag att jag bara diskat ett glas av sju och det var ju inte bra så jag diskar och jag tycker att det luktar från soporna, ja bra jag slänger soporna innan jag joggar så jag knyter kassen och går mot hallen och blicken hamnar på griffeltavlan över veckans planering som jag gjort med mitt boendestöd, satan jag skulle ju göra ett kommunikatörsuppdrag idag och även skriva ihop ett erbjudande för mina föreläsningar i höst som är beställt av en samarbetspartner helevete hur lång tid tar det? Vänta vafan jag kan inte jogga och kasta soporna jag skall ha telefonmöte om kommunikatörsuppdraget om en timme det är kaos alltså så jag slänger påsen vid dörren och drar fram macen och skall ta upp anteckningarna för kommunikatörsuppdraget och jag klickar upp olika dokument och ser på skrivbordet att jag inte redigerat klart en bild för ett evenemang som jag skulle lägga upp under dagen och jag kollar på kockan och inser att snart har jag det där telefonmötet om kommikatörsuppdraget och försöker i tankarna sortera tiden här och det bör jag hinna och jag tar upp min iPhone för jag skall ställa ett alarm på 30minuter för då har jag tidsperspektiv för tidsperspektiv är det sista jag har så då måste jag ta till tekniken för min hjärna klarar inte av det och jag ser att en annan uppdragsgivare skrivit på messenger att hon bokat alla flygresor och taxiresor inför Umeå-resan och jag går in och svarar på det och skriver att jag ser fram emot att få jobba med henne igen för när jag bodde i Umeå så anlitade hon mig varje år i säkert 5år? Uppdraget är påPolishögskolan för att utbilda polisstudenter om psykisk ohälsa och jag skrattar till för jag får upp minnesbilder av några roliga minnen ifrån den tiden och jag skriver att jag verkligen ser fram emot att återkomma och då kommer jag på satan dagen efter det uppdraget skall jag till Östersund och föreläsa, bokade jag hotellrummet med rätt datum igår? Fuck det är panik nu alltså jag tog nog fel datum så jag går in på företagsmejlen och skall kolla över alla bokningsbekräftelser som jag fick ifrån hotels.com igår vid bokningar av alla hotellnätter i olika städer och jag hittar det och det var rätt datum och jag slappnar av för jag spände hela min kropp och slutade nästan andas och jag känner solen mot ryggen ifrån fönster bakom mig och jag vänder mig om - just det, det var ju fint väder och jag skulle ju jogga men vafan är klockan?

Gud hjälp mig. Är det här övergående? Är jag fucked?

  • 258 visningar
  • Nära Västerås

Gillar

Kommentarer

Ylva
,
Oh My God!
Ylva
,
Oh My God!