Bild från planet - visst är havet underbart?

Havet 😍 Jag skall fly Sverige oftare - rastlösa jag byter platser ofta via mitt jobb.

Mörket i Sverige är inte bra för mig. Julen triggar igång massor av ångest kring tidigare upplevelser från min barndom. Jag hatar julen. Annars är det en fin högtid ❤️ Om man fokuserar mindre på hets och stress/press att sprätta pengar - utan kärleken ❤️

Ibland förlorar vi vettet egentligen - lägger ner energi och stor tid på helt fel saker.

En kall vinterkväll i min gamla hemstad Umeå i början av december i år - går jag hastigt i mina höga skor med kassar fyllda med julklappar.

Jag hade pressat schema, min så kallade semester i Umeå varvades med uppdrag i olika städer och kommunikatörs jobb. Jag älskar att jobba och det ger mig energi. Men det som sög musten ur mig var alla minnen i Umeå - som varje gång sköljer över mig varje gång jag kliver av planet.

Jag tar på mig en hel del ansvar privat då jag kommer till Umeå. Där och då. Då mina klackar slår hårt mot isen den kvällen med shoppingkassarna - så känner jag att mina ögon svider - jag är utmattad. Känslomässigt utmattad. Jag var påväg från en person som jag älskar, men som jag hjälpte mycket. Jag gör allt för dem jag älskar ❤️

Ibland ger jag för mycket av mig själv att jag någonstans glömmer min egna själ. Min sjuksköterska hade sagt innan jag åkte - åk inte till Umeå.

Jag tänkte: är hon galen?! Jag har massor att styra upp där.

Jag går där - på en tom mörk gata i Umeå. Snö och isigt. Jag går snabbt. Jag har bråttom - jag måste till nästa person och se till. Jag biter mig i läppen och går snabbare.

Smasch

Jag ser stjärnor.

Himmelen är kolsvart med lysande stjärnor. Jag hade ramlat. Mina kassar låg omkring mig.

Där ligger jag kvar - stirrar på stjärnorna och de stora snöflingorna som svävar långsamt ner över mig.

Jag ligger kvar - inte för att jag inte kan resa mig fysiskt - utan för att slaget rakt ner i marken fick mig att stanna upp.

Jag kollar på snöflingorna - så vackra.

Tiden står stilla liksom min inre känslomässiga stress och stressade puls. Jag är lugn och vill ligga kvar. Nu när jag tänker tillbaka måste det sett sjukt ut om någon gått förbi.

En kasse innehöll flera glas - men jag brydde mig inte att se över om de var hela - jag låg kvar. Troligen slog jag huvudet rätt hårt - men smärtan kände jag inte - utan en stillsamhet.

Där och då - tänker jag - jag drar. Jag har inte haft en riktig semester på 3 år.

Jag bara fan drar - bara bokar och drar!

Jag reser mig upp och drar hem till farfar. Han kollar på mig och säger att jag blöder. Jag hade inte ens känt att jag slagit upp blodiga sår.

Jag var mest tacksam över det hårda slaget i huvudet som fick mig att stanna upp.

- farfar förlåt men jag vill blåsa av, kasta julgranen i väggen. Boka en resa utomlands, bara dra. Jag drar själv. Är det okej?

Han kollade på mig med en blick som han alltid gett mig sen jag var liten och sa spontana saker. En blick med vänlighet som även sa: du är mitt busfrö.

- Becca åk! Unna dig det! Gör det!

Nu är jag här.
Egypten på ett femstjärnigt hotell. Jag valde all inklusive för att bara spara energi.

Första dagen började jag stressigt vid poolen göra mina dagliga scheman. Sen tänkte jag: vad fan håller jag på med?

Jag la ner blocket och solade.
Steka
Bada
Spa
No stress

Jag tog makten över min ångest - jag skapande min egna jul. Drog själv utomlands för första gången. Det kändes så jävla rätt.

Kvinnan jag hänger med här säger att jag ser ut som creme frieche. Ja alltså blek 😂 Nu är jag röd som en gris.

God jul ❤️

Love // Becca

Resan till Egypten började ju snett direkt 😳😱 Väl vid Arlanda Express så står tåget still. Vi var (konstigt nog) bara tre som skulle med. Personalen säger att det skett en olycka och Arlanda Express kommer inte att rulla på många timmar.

Där står jag och tänker: "jag visste att resan skulle gå åt helvete". Samtidigt var jag lugn och bara kollade harmoniskt på dem.

En resenär var pratglad i sinne och jag fattade inget av hans engelska men jag log vänligt till honom.

Den tredje resenären var en ung grekisk kvinna som frustrerat kliade sig i hårbotten och jag såg att hon aktivt försökte komma på en lösning.

Jag bara stod där och säger: "Ja, vi kommer väl dit på något vis... allt löser sig".

Personalen på Arlanda Express säger åt oss att vi får en taxi gratis till terminal 5.

Där sitter vi tre - så olika personer i en taxi.

Den pratglada mannen som jag aldrig uppfattade var han var ifrån - frågar glatt om det är ganja i mitt snus.

Han säger att kvinnor tycker inte om röklukten så han håller sig till lite whisky och cigarrer. Men inte varje dag.

Han kollade på mig och frågade hur jag kunde använda "ganjapåsar" under läppen så ofta. Ändå fast jag sa 4-5 ggr till honom: "This is not ganja, weed what ever its tobacco like cigarettes".

Jag insåg att han var hög som ett hus. Glad som fan i alla fall.

Allt var så flippat.

Jag kollar ut genom fönstret och tänker: "herregud, börjar det såhär var slutar det då?"

Drar ner pulsen med lussefika

Jag är nu på Mall Of Scandinavia och shoppar inför resan. Den 22 december åker jag utomlands. Här idag tänkte jag shoppa allt inför resan.

Att snusa och att försöka hitta den "rätta" perioden att sluta eller i alla fall ta ett rejält uppehåll - dessa perioder existerar inte. För en inbiten snusare så finns det inga rätta perioder - jag hittar alltid anledningar - "nej nu är det inte läge" 😩😅

Idag när jag kom hit så tänkte jag "nej, nu tar jag ett rejält uppehåll med snusandet". Så, ja jag köpte inte snus.

Jag går runt och hittar inget jag kan ha till resan. Inne på Clas Ohlsson letar jag ett biträde - det fanns inga. Tillslut ser jag en - äntligen! Nej han var gjord av papp.

Allt snurrar. Jag börjar tro att jag har rejäl feber och börjar bli förkyld. Förvirring - alla ljud skär inom mig och alla intryck av människor och butiker - sätter mig i förvirring.

Jag tar mig i kragen och går in på Apoteket för att köpa solkrämer. Där inne går butiksbiträdet mellan olika märken och visar. Jag får inte ihop priserna - vilka jag tyckt varit bra hittills eller inte.

Biträdet kollar på mig:
- Är du okej?
- Ehm, nej allt snurrar.
- Skall jag hämta vatten?

(jag blir tyst för en stund och säger)

- Nej fan, vet du vad jag har sådan brutal snusabstinens. Jag har bara druckit två koppar kaffe idag med (brukar starta dagen med 5st).

(med en mild och vänlig röst säger biträdet)
- Vet du vad tjejen, jag plockar undan bakom disken de solkrämer du tyckte mest om. Gå nu och köp snus *hon pekat* GÅ DIT. Snusa och drick kaffe och kom hit igen så hjälper jag dig sen. Då blir allt mycket enklare.

Att säga så till en person som är snusare deluxe och just tagit uppehåll - har bara en utväg. Man köper sitt jävla snus.

Nu sitter jag här med två prillor i käften och med en stor kaffe. Jag är lugn - ser allt klart. Nu inser jag att på 3h har jag inte hunnit något på min inköpslista. Jag sitter bara med en kasse från ZARA - med en klänning jag inte ens tänkt ta med mig till Egypten.

När hittar man rätt tillfälle? Det finns inga. Det gäller att ta en period att plågas - men inte nu - inte innan resan😂

Amen mitt snus🙏