Ett av de mysigaste sätten att umgås med sina barn är att få träna tillsammans.
Oftast handlar det om att jag ser på när de springer med fotbollar eller basketbollar, men igår svettades vi sida vid sida på IW (Indoor Walking) och delade vattenflaska.
”Mamma kommer vi att trampa baklänges?” och lite annat inför-passet flams innan hon körde stenhårt så svetten rann och jag var tvungen att ge henne lite extra energi efteråt så att hon stod kvar på benen. En grym insats på premiären!
Tuffaste utmaningen för mamman var att få ta ”efter-passet selfien” 😂

Likes

Comments

En klok vän sa en gång till mig att det bästa sättet att lära sig göra många och perfekta armhävningar är att träna varje dag men att alltid sluta innan man inte orkar fler. Man ska alltså inte göra ”den sista”. Detta för att lämna hjärnan med det rätta sättet att utföra övningen och på så sätt cementera rörelsen i muskelminnet.
Jag har tagit det till mig i min träning på ett annat sätt. Jag tänker på det när jag springer till exempel. Vill jag träna på att få upp farten gäller det att springa fort. Det gör jag just nu genom treminutersintervaller på bandet men problemet är att man blir så trött så sista vändan går inte alls lika fort som den första. Då lurar jag mig själv genom att efter treminutarna i dryga 12 km/h så avslutar jag med sex stycken enminutare i 13 km/h.
Eller när jag springer grisbacken, efter 6-7 hela backar genom blåbärsriset med blodsmak i munnen och syra i benen avslutar jag med att sprinta första tredjedelen fem gånger, bara så pass långt att den höga farten bibehålls. Eftersom jag är så lättlurad så tror jag då att alla intervaller och backar gått superfort och superlätt. Vilken vinst som finns i detta i ren träningseffekt vette håken men tron kan ju försätta berg eller hur?

/Anna

PS, den uppmärksamme läsaren noterar säkert att begreppet springa fort är subjektivt och även att skribenten har en del att jobba på just där.

Likes

Comments

För några veckor sedan lät vi PT Jimmy på Personal Space inspirera oss med 3D träning.

Att träna med personlig tränare innebär för mig att min kropp inte tillåts gå genvägen som den självklart väljer om den får. Om jag har en PT som korrigerar övningen till kvalitet så tar jag med mig det också i min övriga träning = ännu bättre träning rakt igenom.
Dessutom gör jag som Jimmy säger vilket betyder att jag inte slutar när jag tror att jag är trött utan när jag verkligen är trött.

Idag körde jag par-PT, 3D träning med Jimmy med fokus på mina stela höftböjare och bål/armstyrka inför Vasaloppet.
Skön bastu efteråt men tyvärr inget bubbel som sist när hela gänget var med men absolut lika skön känsla i kroppen.

Likes

Comments

Om du ska kliva upp och köra spinning med tabataintervaller kl 06.45 så måste du veta att belöningen blir stor.
Endorfinerna maxar kl 7.30, bara en sån sak.
Frukost med morgontidningarna efter passet med Luleås bästa utsikt är en annan belöning att tänka på när klockan ringer 05.45.
Eller så gör du det bara. Punkt.

Likes

Comments

Att få till träningen som småbarnsförälder kräver en del:
Disciplinen att träna på tider då kanske ditt favoritprogram visas på tv.
Dra iväg på ett pass med kort, för att inte säga obefintlig, varsel.
Att ta tillfället i akt när det ges.
[infoga valfri potentiell ursäkt eller klyscha]
O.s.v. o.s.v.

Men så kommer den:
Lördagen på sensommaren med ett fantastiskt väder.
Sambon har dragit iväg för lite egentid på annan ort och lämnat dig med en 11 månaders plutt som sovit bra, slukat frukosten och är på ett humör som närmast kan beskrivas som euforiskt.
Du tänker, ska jag våga?
Jag säger: gör det!
In med barn, terrängdojjor, fika, stavar och gud vet allt i bilen.
Mot skidbacken!

Med stavar och en 7 kilos viktväst i form av plutten i babybjörnen fungerar allt utmärkt.
Rekommenderar en backe med lite längre fallhöjd så man får maxpuls av att bara går raskt, då skumpar lasten bara måttligt och ger ifrån sig lite glada tillrop.
7 vändor uppför Måttsundsbacken senare är det jag som är euforisk och tar mig en korv (okej fyra) med träningskamraterna i solen medan dottern sover sött i barnvagnen...

Likes

Comments

En gång i veckan sedan många år (snart 11) tränar jag andra. De ”andra” är gravida - mina mammor eller mina rundisar.

Det jag vill ge dem kan vara enkelt:
En timme att bara få vara gravid i en verklighet där livet snurrar snabbt.
Ett tillfälle att lära känna andra i samma situation.
Att få komma ner i varmt vatten och kunna röra sig lite lättare än vanligt.
Möjlighet till en varm bastu och ett skönt efter passet surr.
Jag vill skapa ett träningssug så att de fortsätter att träna kanske t.o.m tillsammans även efter graviditeten.
Jag vill också ge dem verktyg så att de känner sig så förberedda som möjligt när de ska föda. De ska inte stå otrygga, oroliga och oförberedda på ”startlinjen”. De ska se sig själva som starka och sugna på att ta sig an en stor uppgift: att föda.

Så tog jag också chansen när jag fick den att skrika mig hes för att driva på de här träningsdemonerna i varmvattnet så att de fick svettas så att vattennivån höjdes. Men Mest av allt ville jag nog egentligen att de skulle få njuta av några sköna avslappnings- och flytövningar.

Likes

Comments

En trestegsraket tillsammans en helt ovanligt vanlig måndag på ”vårat” gym Inpuls i Luleå. 8 st på plats. Inga ursäkter. De behövs inte. Vi vet vad det här ger oss. Ren kärlek rätt ut i kroppen. Det är mycket som händer i knoppen också under träning. Många tankar som passerar. Jag tänkte dela med mig lite av min egen mentala brottning:

Första passet: Funktionell cirkelträning= stationsträning 40sekunders träning med 15 sekunders vila. Upprepas två gånger på varje station som innehåller träning för hela kroppen: burpees, armhävningar, skidhopp, plankan m.m.
Grymt effektiv träning på kort tid.
Tänker: 40 sekunder orkar jag hålla ut. Även om musklerna skriker. Och när instruktören ställer sig bredvid mig finns det alltid lite extra att pressa ut. I den korta vilan- ett ögonkast till någon träningskompis ”Kämpa”
Jag tänker att jag vill bli starkare, att armhävningar faktiskt är jobbiga för alla, jag försöker 100% och backar om det inte håller hela vägen. Då är jag nöjd vid passets slut. Jag kunde inte ha gjort mer.

Andra passet: Spinning! Min favorit.
Jag blir grymt peppad av instruktören. När det biter i benen och hjärtat pumpar som värst kommer målet i Mora upp framför mig. Jag visualiserar 9 mil på skidor där på spinningcykeln. Starten, blåbärssoppan, känslan att passera sista stationen och ge sig ut på sista milen, målgången. Jag SKA i mål. Aldrig ge upp. Jag ska klara den här intervallen. Det droppar svett överallt. Jag frustar och stönar. Christer som cyklar bredvid kommer med tysta uppmuntrande hejarop: ”kom igen” precis i rätt läge. När han förstår att det är som tyngst.

Tredje passet: Yoga. Största utmaningen. Utmaning för mig eftersom jag känner mig stel, det går långsamt och upp o ner är ingen favoritposition. Jag försöker verkligen, men kan inte hålla inne med : ”men allvarligt?!!” när vi uppmanas till för mig helt omöjliga ställningar.
Med en lugn och tydlig instruktör som kommer och korrigerar går 60 minuter jättebra och min kropp har fått en present. Jag tänker att jag ska göra passet med respekt för instruktören, för mina träningskompisar och lyssna på min kropp och försöka stilla sinnet. All fokus blir på Sebastians guidning och jag känner mig skönt trött när timmen är slut. Yoga är inte riktigt min träningsform och jag tror inte heller att allt passar alla, men jag försökte iallafall.

Sedan bara in i duschen, dricka och äta och så funderingar på nästa utmaning tillsammans...

Likes

Comments

Att man någon dag i veckan tar ledigt från träning är inte dåligt hur mycket variation man än har. För mig innebär det dock aldrig soffhäng med Netflix hela dagen hur gärna man än skulle vilja. Träningskompisar kommer i olika skepnader och den här killen ser till att vardagsmotionen blir av oavsett. Skogen är vårt place och är det mycket snö får man spåra.

Likes

Comments

Det är svårt att ”banga” ett pass med träningsgänget. Det som är sagt måste såklart bli av. Idag var det samling på Ormberget för ett långpass på skidorna.
Jag brukar inte heller svika mig själv och mina träningsplaner. Det är sällan ett pass inte blir av.
Varför?

1. Jag vet att hela dagen blir bättre om jag gjort det jag tänkt. Är förvånansvärt oflexibel när det gäller träning. Mycket annat får stå till sidan. Det vill säga punkt nummer två:

2. Jag prioriterar träningen. Jag gillar att ha det städat omkring mig, men jag gillar träningen ännu mer.

3. Jag får träna med mina vänner. De gör mig glad, ger mig input och sporrar mig.

4. Jag vill nå till målet i Mora.

5. Jag gillar verkligen att få sätta mig i bastun efter ett snorsportpass och bli genomvarm. Det blir ännu bättre om jag får dricka en kall öl i bastun. Kanske kasta en skvätt öl på stenarna.

Idag landade vi i bastun efter 25 helt ärligt ganska tröga kilometrar, men ändå inte mentalt tunga. Det var vallningen som var värst (men det är en egen blogg......)

Likes

Comments

När vädret är som det är ute idag kan man kosta på sig att blicka tillbaka lite.

En fantastisk junidag började gänget med en 10:a löpning i stadsmiljö. Just innan vi skulle iväg kom jag på att jag glömt min cykelhjälm hemma. Efter lite ringande kors och tvärs fick jag tag på gubben som väldigt missnöjd gick med på att ta en extra biltur för att lämna hjälmen åt mig. Puss till honom. Vi sprang ut mot Gultzauudden för att sedan följa vattnet tillbaka in mot stan och runda lilla pölen vid Skurholmen. Alla klarade löpningen fin fint och min hjälm hängde så fint på styret när vi kom tillbaka till badhuset.

Cykelturen tog vid för alla utom Katarina som fortsatte springa, driven av målet Dublin maraton. Fantastiskt väder och bara ett enda kedjehopp (jag) och en enda pumpning (Krister) senare hade vi avverkat 32 k. Tyvärr hade ingen av oss gjort läxan före och tagit reda på hur långt vi borde cyklat för att få ihop till en olympisk distans men skit samma, det får bli nästa gång.

Eftersom livet går ut på att njuta hade vi bestämt att förlägga simningen till badhuset istället för i kallvattnet i älven. Sagt och gjort, 40 längder avverkades i ett nafs och bastun efteråt kändes mer än ljuvlig. Hungriga som vargar och nöjda med prestationen fick vi belöningen på Roasters uteservering. En riktigt femstjärning dag.

/Anna


Likes

Comments