Hej igen,

Det vore orättvist att kalla förra veckans inlägg om balkongrenovering i Stockholm för något annat än succé. Det visade sig att väldigt många av er hade frågor. Väldigt många som läser denna blogg är tydligen fastighetsägare. Fastighetsägare i Stockholm som dessutom överväger att låta göra en balkongrenovering. Vilket oerhört passande inlägg det måste ha varit för er.

För er som inte fattar ett dugg av vad jag babblar om kan jag alltså meddela att jag jobbar med balkongrenovering i Stockholm. Förra veckan lät jag folk ställa sina frågor till mig om saken, och många frågor ställdes och besvarades. Jag hoppas att ni är nöjda med svaren och att ni fick uträtat några frågetecken.

Eftersom det blev en sådan succé så tänkte jag fortsätta på samma spår. Den här gången kommer jag inte svara på specifika frågor utan snarare berätta om vad som är bra att veta. Jag har varit verksam inom balkongrenovering i Stockholm i snart 16 år. Denna erfarenhet har gjort att sitter på en del info. Så nu kör vi:

Idag tänkte jag tala om balkongers livslängd och varför det är relevant att tala om. Det finns nämligen mängder av balkonger i Stockholm med stort behov av balkongrenovering. Balkonger och terrasser som faller samman, bokstavligt talat. Balkonger och terrasser som, om det går mycket längre, blir direkt farliga för de som vistas där. För att inte tala om hur mycket utseendet på balkongen förgyllas av en balkongrenovering i Stockholm. För att summera saken: Det finns stora behov av balkongrenovering i Stockholm.

En viktig anledning till detta behov är att man ibland överskattar balkongers livslängd. Man tenderar att tro att balkongen håller lika länge som exempelvis fasaden. Detta stämmer inte. Balkonger är hårt ansatta av väderförhållanden, särskilt i Norden. Det faktum att vi byter vargavintrar mot högtrycks-somrar ökar behovet av balkongrenovering i Stockholm. Detta är viktigt att känna till.

Ett annat problem är ofta att gemene man inte alltid kan se behovet av balkongrenovering i Stockholm. Det kanske inte finns några synbara slitage eller sprickor i konstruktionen. Detta behöver alltså inte betyda att det finns en avsaknad av behov för balkongrenovering i Stockholm.

Nu hinner jag inte gå in på saken närmare men jag lovar att återkomma nästa vecka igen! Håll tillgodo så länge!

Alla som har läst den här bloggen ett tag vet att det har varit ganska tungt på jobbet. Detta har gällt både mig personligen och företaget i stort. Vi hade kört fast och kom inte riktigt loss, och allt berodde på att vi inte hade hittat rätt kompetenser. Vi är verksamma inom IT-branschen. Det innebär att den personal som är tillgänglig på marknaden dras ifrån alla håll. Det ena företaget efter det andra hör av sig och erbjuder löner som i proportion är fullständigt orimliga. Det har varit en jobbig period men nu ser det ut som vi klarat oss ur den. Den främsta anledningen till detta är att vi tagit hjälp av en konsultförmedling. Det är detta samarbete, mellan oss och denna konsultförmedling, som jag kommer att skriva om idag.

Jag fick uppdraget på mitt bord. ”Gör något. Vad som helst” sa min chef. Vi kunde inte få tag i rätt personal och vi kunde inte erbjuda så höga summor som några av våra större konkurrenter. Jag kollade mig omkring. Googlade på konsultförmedling – både för att läsa mer om enskilda firmor men också för att lära mig om hur det hela fungerade. Jag hade aldrig förut haft att göra med en konsultförmedling. Det närmaste var att min lillasyster fick jobb genom det när hon slutade gymnasiet. Mitt engagemang i just det var dock ganska begränsat.

Så, där var jag i alla fall. Med mina vanliga arbetsuppgifter i ena handen och med konsultförmedlingen i den andra. Jag hade kontaktat den konsultförmedling som jag tyckte verkade bäst. De hade varit verksamma länge och hade jobbat med några namnkunniga kunder. Det räckte för mig. Jag kontaktade dem en tisdag eftermiddag och fick svar på onsdag förmiddag. De ville gärna bjuda in mig på ett fysiskt möte med tillhörande fika för att få veta mer om oss och vad vi behöver. Sagt och gjort, jag begav mig till deras lokaler redan påföljande dag.

Jag fick omedelbart ett bra intryck. Allt med konsultförmedlingen verkade väldigt proffsigt, från personal till lokal och hela atmosfären på stället. Jag hann tänka att jag kanske hade valt fel bransch. IT i all ära men inte fan hade vi samma stämning som på denna härliga konsultförmedling. Vi satte oss i alla fall till bords och tjejen jag träffade ställde ett antal frågor och tog anteckningar. När jag berättat färdigt sa hon att de hade haft att göra med kunder i samma bransch många gånger. Att de hade ett antal olika tillvägagångssätt som kunde vara passande i vårt fall. Jag nickade nog bara och blev väldigt intresserad.

Vi tog i hand och bestämde att vi skulle köra på denna konsultförmedling. Nästa vecka ska jag berätta mer i detalj om hur det hela gick till.

Vi hörs!

Min pappa är den manligaste man som jag någonsin har träffat. Faktum är att han kan vara den manligaste man som någonsin gått i ett par skor. Träskor brukar det dessutom vara. Han är uppvuxen på landet, på en bondgård som hans föräldrar drev. Han säger att han fick lära sig att jaga när han var 8 år gammal och flådde sitt första rovdjur när han var 10. Han har aldrig någonsin klagat och aldrig någonsin låtit någon annan klaga. Ja, jag skulle förstås kunna hålla på hur länge som helst, men jag tror att ni förstår. Min pappa är ett barn av sin tid.

Den här gången tänkte jag dock berätta något annorlunda om gubben. När han, med skam ända in i benmärgen, hade besökt en klink för estetisk tandvård på Östermalm. Jag tar det från början:

För en månad sedan hälsade jag på ute på gården och pappa var tystare än han brukade. När jag frågade honom något nickade eller skakade han på huvudet beroende på svaret. När han gick ut för att hämta ved viskade jag och frågade mamma om något var på tok. Hon lutade sig framåt och viskade tillbaka ”Han har varit på estetisk tandvård på Östermalm. Han skäms lite tror jag”. Jag upprepade förvånat: ”Estetisk tandvård på Östermalm?”. Jag visste inte ens att pappa visste hur man kom in till Östermalm, och än mindre vad estetisk tandvård är.

Han kom in igen efter några minuter, lika tyst som förut. Säga vad man vill om farsan, men humor har han alltid haft och jag vet precis hur man får honom att skratta. Detta kom väl till pass nu. Han trodde att han kunde genomgå estetisk tandvård på Östermalm utan att jag skulle veta om det. Jag väntade till han satt på stolen mitt emot vid bordet innan jag tog till orda i tystnaden: ”Ska du börja jaga vildsvin med gaddarna nu eller? Din jävla tandfe”. Han brast ut i asgarv och jag fick se den nya fräscha tandraden han hade lagt sig på med sedan jag var där sist. ”Ha! Estetisk tandvård på Östermalm var det ja! Hade du aldrig tänkt säga något igen eller? Öppna munnen så får jag se hur det blev”.

Jag fick se resultatet från den estetiska tandvården som han minsann hade åkt till självaste Östermalm för att genomgå. Det var kanske det mest oväntade jag någonsin upplevt i mitt liv. Kom då ihåg att jag fick reda på att jag var adopterat när jag var 21. Så oväntat var det!

Men faktum är att gaddarna faktiskt såg väldigt bra ut. Jag kanske skulle fundera över att göra detsamma...

Vi hörs!