Du Fanns För Mej.. Men Inte Nu Längre... 🧚🏻‍♀️🧚🏻‍♀️

När jag fann Dig blev Du min räddning.
Du omslöt mig med hela Din underbara existens.
Du omslöt mig med Din doft.
Den doft som berusar mig
och tar mig ifrån mig min talförmåga så fort Du är i min närhet.
När jag tog mod till mig för att berätta hur jag känner för Dig,
avvisade du mig.
Det märktes på långa vägar att Du inte kunde,
att Du inte ville, besvara mina känslor jag har för Dig.
När Du vände Dig om och gick,
lämnade Du mig ensam i vit snö med fläckar av rött.
Det röda kom från ett stort blödande hål i bröstet,
ett hål precis invid hjärtat, som Du lämnade efter Dig.
Du sköt mig, men Du missade att döda mig.
Istället gav Du mig ett sår som kommer att läka,
men det tar lång tid och det känns som om jag dör varje minut det läker.
Varje gång jag ser Dig, hör din röst eller känner Din doft rivs såret upp på nytt
och det känns som det aldrig kommer läka.
Men ändå kan jag inte sluta titta på Dig,
lyssna till Din röst eller sluta försöka känna Din doft.
När jag fann Dig var du min räddning.
När Du lämnade mig ensam i vit snö med fläckar av rött krossade Du mig.
Fastän Du har skadat mig kommer jag aldrig att sluta älska Dig.
Jag kommer alltid att vänta på Dig.
Men jag vet att Du aldrig kommer att bli min räddning igen.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229