Hello, mortals

Now ain't this fun? Ett huvud fullt av tankar och idéer som gör så att jag vill skrika, rusa genom gatorna och slå på hård bark. Allt annat än att ligga still här i sängen med mina hörselkåpor och ögonmask för att kunna sova. Sådant är livet, va? Ha en massa drömmar om hur man vill att världen ska se ut, men aldrig lyckas åstadkomma någonting egentligen. Mina drömmar är osannolika. Jag förstår knappt hur någon kan ha råd att bo i ett hus nuförtiden. Hur ska jag som inte klarar sociala situationer kunna ha ett ordentligt jobb så att jag sedan kan ha ett ordentligt hem? För varje dag som går ser framtiden mörkare ut. Allt blir så stressigt. Jag sa till en person någon gång att jag inte har någon framtid, men hon svarade då att alla har en framtid, men det betyder inte att den ser bra ut. Det är sant. Jag är förvånad av att jag ens kan tänka tillräckligt klart för att skriva detta inlägg. Varför blir alla ensamma kvällar så här? Jag vill kunna lägga mig glad och utan bekymmer. Kanske är det den mest naiva drömmen av alla. Inte att vara en superhjälte, vara viktig för någon, bilda en familj eller ha ett stabilt hem på egen hand? I don't even know if it's possible for others to love me. I can't see myself as a person that other people like. There's nothing to like. I'm a nobody with a mind.

Rant over

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Har inte känt en sådan här stark vilja att dö på länge. Det skulle intr heller göra så stor skillnad om jag dog eller inte för jag verkar inte göra något bra i mitt liv ändå. Kuggar snart skolan, alla klagar på mig, är helt slut och hur mycket jag än försöker blir aldrig något bra. Mamma är troligen den enda som skulle bry sig (kanske A också skulle, jag vet inte) eftersom då har hon ingen som kan natta barnen eller fixa tvätten när hon inte orkar. Det är vad jag är värd. Två personer som möjligtvis bryr sig. Har inga vänner heller så ingen skulle ens komma och besöka mig om jag lades in. Det gör mig inget visserligen. Vill bara bort.

Likes

Comments

Hello

Jag behöver skriva av mig, tror jag. Jag är så orolig över att jag kommer hamna i någon vinterdepression, och för varje dag som går känns det som att mina farhågor besannas. Min energi tar slut på noll och ingenting och jag har knappt lust att göra någonting. Jag är bara glad att jag ens orkar spela, för när jag inte orkar det längre är det kris. Jag vet inte heller om jag ska berätta för mamma. Om jag gör det behöver jag säkert prata med någon psykolog igen och jag gillar inte det. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra... om jag berättar så kommer hon inte att lita på mig för en stund heller. Jag kommer inte att få spendera tid själv när jag behöver, eller få gå ut och gå. Men å andra sidan MÅSTE jag ha någon som känner till det här för annars kommer jag att gå under.

Allt jag vill är att bara ta en paus från livet i ett halvår eller så. Inte ha någon skola att bry sig om, inga småsyskon som stör och inga rum att städa. Bara vara. Skolan stressar sönder mig något oerhört. Ju mer jag slarvar desto mer får jag att göra senare och då skjuter jag upp dagens arbete till senare för att jag måste göra gårdagens osv. Går bara i en ond spiral och den kommer sluta i att jag börjar svimma och kräkas och massa igen p.g.a. all stress. Fan. Börjar gråta nu. Om jag fick bestämma vill jag vakna upp om några år och allt i mitt liv är fixat och jag lever på en herrgård med Mr. Demon tillsammans med våra katter och barn. Men så funkar det inte, tyvärr. Jag är medveten om att jag lever i en fantasivärld. Allt jag gör är att drömma om saker som aldrig kommer hända, och det gör det så mycket värre. Jag kommer säkerligen aldrig att få bo i en herrgård för jag kommer aldrig att ha råd.

Jag känner mig bara så ensam hela tiden. Jag har katterna hemma vilket underlättar lite, särskilt när jag ska sova, men det är inte samma sak som att ha en människokropp där intill som tillhör någon jag håller kär. Någon jag kan prata med. Katterna svarar aldrig och de kramas inte särskilt bra. Igår hade jag stor lust att packa en resväska och gömma den så att jag bara kan ta den om jag känner för att åka iväg. Vart vet jag inte. Grejen är den att jag har det ganska bra här hemma så jag vet inte varför jag känner så här. Jag vill ha mina rutiner, jag får ännu mer ångest utan dem. Om jag skulle dra till Skottland skulle jag få mer att oroa mig för än ett provs deadline. Dessutom skulle min familj bli kaos. T är nästan aldrig hemma, J bara spelar hela tiden och de andra är för små för att hjälpa till ordentligt. Kanske inte To, men han är så tjurig så bara man ber honom om något låser han in sig på toan så det är inte lönt. Det är bara jag och mina föräldrar som hjälper till här hemma and that sucks. Särskilt nu eftersom båda har börjat jobba och det är aktiviteter nästan varje kväll.

Jag har börjat sova mycket nu igen. Runt 12h per natt, och gärna någon tupplur under dagen också. Antagligen är det ett tecken på att den där depressionen kommer. Sure, jag har alltid sovit mycket, men det brukar i vanliga fall räcka med 12h. Har även börjat få svårt att somna på senare tid. Tar uppemot 2h att somna p.g.a. alla tankar. Igår trodde jag nästan att mina röster hade kommit tillbaka, men som tur var så var det bara min egen. Det kanske är värre iofs. Höra sin egen röst säga att man är värdelös och att man inte duger något till. Att man aldrig kommer få ett bra liv. Att man aldrig kommer bli älskad. Jag vet inte vad jag behöver i mitt liv. Jag trodde att jag visste det förut, men jag är inte lika säker numera. Jag trodde att jag kunde leva helt ensam men det är för svårt, särskilt nu när jag har känslor för en person. Jag behöver någon att prata med ibland, och någon fysisk kontakt då och då. På mina villkor såklart. Men inte min mamma eller syskon, det känns fel. Min kropp reagerar på deras beröring på samma sätt som om en främling skulle röra mig= Blir helt stel och kan inte röra mig. All känsel förstärks just där de rör mig, jag hatar det. Därför är jag glad över att vi har katter som tycker om att mysa, för utan dem vet jag inte vad jag skulle göra.

Jag har så mycket mer att berätta men jag mår så illa nu av att tänka på det här så jag låter det gå. Hejdå

Likes

Comments

Howdy!

Det här inlägget kommer lite sent, men jag har inte riktigt haft tid till att skriva det innan. Kom hem förra söndagen efter drygt en vecka hos A. Den veckan var helt fantastisk, seriöst. Hade tänkt berätta lite kort om varje dag, om jag minns rätt x)

På lördagen när jag kom så hann vi inte göra särskilt mycket. Jag fick testa varm O'boy blandat med vatten för första gången den dagen, och vi åkte även och käkade på en pizzeria. Alla pizzerior gör inte goda pizzor, men det gjorde den så det var ju bra B) Dagen efter åkte vi in till stan och promeneradee. Vi letade egentligen efter ett kafé men vi hittade inget. Däremot hittade vi ett ställe där vi fick gratis mackor och jag vet inte riktigt varför. Snällt dock x) Har för mig att vi såg klart på serien Miranda på söndagen, annars var det på måndagen. Om jag ska vara ärlig minns jag inte vidare vilka dagar som vad hände på, så härnäst radar jag bara upp allt x)

Vi målade på varandras ansikten, vi målade av varandra så att det blev jättefina tavlor, vi lade ett pussel (och några procent av ett annat x) ), vi gick på en dejt ute i skogen, vi spelade bingo i skogen, körde Mario kart, karvade pumpor (okej, han gjorde det, men sssh), bakade vegansk kladdkaka, gick på promenader, klädde ut oss, köpte två träleksaker som vi sedan lekte med, hade karaokekvällar och spelade TP. Utöver detta såg vi även på Sweeney Todd, Se7en, Interstellar, A.I. artificial intelligence och Pride B) Hade som ni säkert förstår en jättekul vecka och hoppas verkligen att vi får mötas snart igen <3

Ha det gott!

Likes

Comments

Tjeena

Hade tänkt skriva om något jag upptäckte idag när jag var själv med mina tankar. Jag kom på att en av mina största rädslor är att bli fast på ett eller annat sätt. Som exempel har jag t.ex. ringar på fingrar, hatar sådant eftersom jag är rädd att de ska fastna och sedan när man ska ta bort dem så sliter man upp hela fingret typ. Ett annat exempel är bussbälten (bilbälten är helt okej). Jag har 97% av gångerna jag åker buss inget bälte på mig eftersom jag är rädd att det inte ska gå att knäppa upp och busschauffören bara kör förbi hållplatsen där jag ska av p.g.a. det. I bilar vet man att föraren stannar och väntar på en. Skulle dessutom hellre vilja dö springandes från något vulkanutbrott än att ligga fast under något stenblock och dö av svält eller något. Ogillar starkt att inte kunna röra på mig och veta utgångar. Tror att de flesta får panik om de känner att de sitter fast någonstans iofs, men de vågar ändå ta på sig ringar och sådant där. Jag klarar inte det (tyvärr, för jag har en Batman-ring som jag gärna vill ha). Däremot är jag nog inte rädd för mer psykiska... "fastheter"? Som att slå sig ner med någon man gillar och sådant. Commitment på engelska.

Min mage gör så ont så orkar inte skriva mer nu x) Vi höres!

Likes

Comments

Halloj!

Idag har varit en väldigt produktiv dag. Det började med att jag ringde för att förnya ett recept, men så hade visst min läkare redan gjort det. Har inte kunnat kolla det eftersom PDF-filen på 1177 gällande mina recept är lite underlig så jag kan inte se den. Efter det duschade jag, åt frukost, mailade SYV vilka kurser jag ska läsa till våren, kollade ifatt de senaste avsnitten av Hem till gården, hämtade ut medicin och städat en hel del. Jag är ganska nöjd över dagen faktiskt. I alla fall så tar det där gällande vårens kurser mig till inläggets handling: Min framtid.

Jag har skrivit om det då och då men jag tänkte lite extra på det idag. Vad ska jag ens bli efter skolan? Förhoppningsvis har jag tid att tänka över det ett bra tag till eftersom jag planerar att jobba som au pair någonstans i U.K. i ca ett år efter studenten. Pratade lite om det med min syrra igår för hon har jobbat som det. Tror att jag i sådana fall inte går genom någon agentur för jag vill inte betala bara för att ens vara med i den där "föreningen", eller vad man säger. And I mean, så länge man har kontrakt och allt sådant så kan det väl inte gå så fel? Eller? Jag vet inte. Only time will tell. Hursomhelst valde jag kurserna Engelska 7, Historia 3 och Biologi 1. I början av veckan funderade jag över att inte ta mer engelska eftersom jag inte gillar sättet som det är upplagt på. T.ex. att man ska skriva massa olika typer av analyserande texter med thesis statement och allt sådant där. Jag vet knappt vad en thesis statement är. Jag vill bara lära mig engelska xD Men i alla fall så snackade jag lite om detta med min syrra igår och hon påminde mig då att man får meritpoäng av Engelska 7 så jag tog det ändå. Har dessutom lätt för ämnet så det borde väl inte bli alltför jobbigt? Jag vet faktiskt inte, för nu till våren blir studieupplägget helt annorlunda än vad det är nu. Gymnasieskolan som jag går på är på distans, men de har i nuläget ett samarbete med någon annan skola där våra "rättare" (kallas webblärare) finns. Så alla prov och sådant vi gör skickas in till den andra skolan. Till våren går min skola ifrån den andra skolan så våra undervisande lärare blir även de som rättar proven osv. Det tycker jag är väldigt positivt för då har man en tajtare kontakt med sin lärare och de känner en bättre ich vet vad man kan. En annan sak som ändras är att vi ska läsa 4 kurser på en gång istället för 2, och nu läsa dem ett helt halvår. Vet inte hur jag känner för det tbh x) Som tur är så har vi åtminstone inte bara en chans att visa vår muntliga förmåga på det här nya sättet, och därmed ligger det inte heller lika mycket press på oss. Jag hoppas verkligen att våren blir bra för mig. Aja, borde sova nu, så vi hörs!

Likes

Comments

Is it possible to just quit this thing called life? I don't want to do it anymore. Everything in it is a damn bad joke, and I'm the largest of them all. Stuff seems to go pretty well, but since I am me everything fucks up in the end. "Var glad medan det varar".

I don't want my body. I don't want my thoughts. I don't want these feelings and reactions. And clearly, I don't want to be me. I'm afraid. What if the only good thing in my life right now, the one person who makes my day just by saying goodmorning, ends? What if he disappears? Or things don't work out at all? What am I supposed to do then? How am I even supposed to make him happy? Like I said in an earlier post: It doesn't really matter if we end up together because I like our friendship as well, but the thing id that... what if something happens that destroys all that? Lately that seems to stalk me everywhere I go. I'm the master of disaster. 

Right now I'm laying in bed under all of my pillows. I can see nothing but the phone screen. I hear breathing though, and if I listen close enough I can probably hear my heart pounding as well. It's weird, I don't know why but I feel really nervous. If I wouldn't clasp my hands around my phone they would without a doubt tremble. My breath sure does. My eyes are burning, trying to keep in the tears. I know that it is okay to cry, but I don't want to do it. I don't like crying, especially when I feel the presence of other people around me. When I had the cottage in the yard I used to scream inside of a pillow when I had anxiety. No one could hear me and it was such a relief. When I felt my body betraying me and wanted to destroy me, I would hold myself down and try to lie still. I think it was quite a sight. My legs shaking and jumping while my arms were wrapped around me to keep me down and intact for the next day. Luckily, I don't get such anxiety attacks anymore. I don't bang my head against drawers and sinks to make my thoughts shut up. I'm not even sure if I have felt anxiety since spring. I don't know what it is I'm feeling right now but I hope it's just plain sadness. I can breathe. I can probably walk normally if I'd try. I don't like being alone during nights. I need someone here beside me who actually cares. Oh well.

Likes

Comments

Morsning korsning

Ligger just nu i min säng och ska för en gångs skull försöka somna tidigt. Är slut efter att ha spenderat en övernattning i Kyrkans hus igår/idag. Troligtvis för att jag umgåtts med mer än 20 pers som jag inte känner, brukar vara så. Dessutom höll min mage på att revoltera imorse vid halv 7 så fick gå upp då. Mindre än 6h sömn är min kropp inte direkt byggd för, så jag tog en tupplur på 1.5h sedan när jag kom hem och det har underlättat min dag såå mycket. Var skittrött när jag kom hem men efter tuppluren kunde jag åtminstone stå upp.

På det här minilägret som vi kallade det började vi med att äta pizza. Visserligen fick jag som Ung ledare komma en timme före alla konfirmander för att planera kvällen osv, men det är inte av större intresse eftersom allt vi gjorde var att ställa iordning salen och sådant. I alla fall så åt vi pizza och efter det gick de två huvudledarna till kyrkan för att förbereda lite grejer. Under tiden fick jag leda Fotleken, och jag tror att de flesta tyckte att den var kul? Den är ganska seg, det är jag medveten om, men det roliga ligger i när man håller på att åka ut typ och tappar balansen. Så här på efterhand inser jag att det var ett dåligt lekval i och med att folk åker ut... heh. Aaanyway. Vi gick sedan till kyrkan där vi skulle ligga på varsin bänk och lyssna på musik och någon berättelse, sedan samlades vi längst fram i kyrkan för att prata om Noas ark. Efter det så gjorde vi en del lekar. Fruktsallad med uppgraderade regler, "norsk kurragömma" (en gömmer sig och alla andra letar) och någon värderingslek där man skulle ställa sig på en imaginär skala. Fruktsallad var min favorit eftersom den kan vara ganska intensiv. När vi gick på kurs för någon vecka sedan i Göteborg sparkade t.ex. någon läraren i ögat under fruktsalladsleken. Okej, det är ju inte kul, men det händer så mycket. Det är det jag vill ha fram. När vi lekt färdigt återvände vi till Kyrkans hus för att se på Bruce den allsmäktige som jag valt ut och sedan gick vi och la oss. Jag sov under biljardbordet, det var inte jättesmart val för sov i sovsäck så var tvungen att först knöla in mig i den och sedan under bordet. Det gick i alla fall.

Until next time~

Likes

Comments

Tjena mors!

Jag minns rätt mycket av mina drömmar från inatt så tänkte dela med mig av dem B) De är inte jätteroliga mer än att min hjärna gav mig komplimanger hela tiden typ... x)

Aaanyway. Första drömmen handlade om att min syster, morbror och jag var på resa till något varmt land. Jag vet inte varför för jag är inte direkt intresserad av varma länder menmen. Min morbror hade tydligen köpt en lägenhet där som var väldigt lyxig. Stora fönster osv. Det var bara det att när jag skulle åka upp till hans lägenhet i hissen så försvann golvet från hiss..rummet? Jag fick hålla i mig i väggarna för att inte åka ner. Min syster tyckte att jag var jätteskum, för hon kunde stå på golvet som inte fanns. Det var bara det att det fanns visst, bara att det var osynligt upptäckte jag sedan. Det var inte osynligt från början dock, men det var ju en dröm så det brukar inte finnas särskilt mycket logik i dem.

Den andra drömmen handlade om att jag skulle till Liseberg igen. Det ska jag faktiskt, för tredje gången detta år xD I drömmen åkte jag med min faster, hennes sambo och deras två barn i alla fall, men det kommer jag inte göra när jag ska dit på riktigt. Av någon anledning så fick vi gå in gratis på området, bara vi betalade 25 kr till den första personalen vi mötte på där inne. Så det gjorde vi. Alla mina saker i fickorna åkte dock ur så personalen och jag fick plocka upp pengarna från marken. Hon sa något i stil med att jag hade vackra ögon, och det var ganska skumt för jag var ju medveten om att det var en dröm så jag svarade typ: "Alltså... va? Du är min hjärna. Varför ger du en komplimang till dig själv?" och då fick hon någon jättekonstig min och sa bara "Jag vet". Svarade inte ens på min fråga. Jag har faktiskt aldrig konfronterat min hjärna i mina drömmar men det var skumt. Vet inte om den borde reagera sådär. Hursomhelst så åkte vi första bästa karusell sedan, men den gick sönder när vi åkte den. Ingen av oss fick några skador så vi gick bara hem. Dagen efter sedan så var jag ute och gick och såg då en person som min hjärna fick för sig var min musiklärare men jag har aldrig haft någon musiklärare som ser ut sådär. Hon såg typ ut som Natasha Lyonne och hade blå hörlurar om sin nacke. Hon gav mig också en komplimang om mitt utseende. Kanske vill min hjärna säga mig något? X) Jag minns också att jag tänkte i drömmen att jag skulle skriva till A att min musiklärare sa att jag såg bra ut xD Men jag hann aldrig göra det innan drömmen tog slut. På något sätt var också time travelling (glömt ordet på svenska) inblandat, särskilt inne på Liseberg.

So long, flaggstång B)

Likes

Comments

Tjena!

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva i det här inlägget, men det har gått en tid sedan sist och just nu är jag väldigt uttråkad så why not? På senaste tiden har jag upptäckt att jag verkligen tycker om en person (hello, A) så jag kommer skriva om det tänkte jag. Jag vet inte precis när jag upptäckte att jag har känslor för honom, men jag vet att det var någon gång innan 28 augusti för då skrev jag en dikt till honom. Dikten skickade jag inte förrän några dagar senare dock för skämdes för mycket för att skicka den? Jag vet faktiskt inte. Det var väldigt jobbigt iaf för jag hade ingen som helst aning om vad han tyckte om mig, och sedan hade jag den där dikten som var väldigt rakt på sak liksom? Jag skickade iaf dikten och den togs emot positivt till min stora förvåning, men också lättnad x) Trodde att han skulle springa iväg typ. But he didn't. Sedan har det väl bara gått uppför med den saken skulle jag tro? Längtar iaf tills vi ses sedan i oktober. Då kan man även se om man typ klickar på riktigt också, and I really hope so. Han gör mig så lycklig på något sätt och varje gång jag får något meddelande hoppas jag att det är han. Om det nu skulle vara så att vi inte alls klickar irl så skulle det vara sorgligt såklart, men det skulle ändå inte göra så mycket eftersom jag ändå uppskattar hans vänskap. Som jag sa, han gör mig lycklig, även att vi inte är ett par. Har inte sagt det till honom än (så du får veta det nu, heh) men varje natt så tänker jag att det är honom som jag håller om istället för min stora kudde. Han är även den mest attraktiva personen som jag någonsin sett, det sa jag nästan det första jag sa när jag fick hans snapchat x) I still hold onto that statement

Kan skriva hur mycket mer som helst men det kommer bli alltför långt och antagligen tråkigt för andra att läsa xD Men ha det gott!


Likes

Comments