Header

Det känns ju avlägset att så fröer när kylan fortfarande biter ute, och snön viner. Förra året sådde jag på tok för sent. Mina små tomatplantor hade precis blommat klart då kylan kom. I år är jag ute i god tid (12 februari för minnets skull)och hoppas på att ha stora, fina planer lagom till att de planteras ut. Tomat, paprika, squash, gurka, palsternacka, rotselleri, salladshuvud, purjolök, persilja, pumpa, dahlia och ett gäng andra blommor. I år tänkte jag även prova att odla jordärtskockor, men de och ett gäng till knölar och fröer åker i jorden direkt i trädgårdslandet till försommaren.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår bakade jag lite nyttigare bröd -fullkornsdinkel med skållat, helt korn samt rågkusar med massor av kummin och anis. Gott!

  • bröd
  • 200 Readers

Likes

Comments

Förra helgen hade vi besök av en kursare till Linus samt hans sambo. Vi gick på Jokkmokksmarknaden, tog en härlig solig skidtur, stekte våfflor, stekte sovas ute i kåtan och for på kylig och renskiljning utanför Överkalix. En välfylld, solig och väldigt trevlig helg!

I veckan var jag ut en väldigt fin förmiddag med skidorna i jobbet. Trots väldigt mycket snö är det fint skidföre i skogarna. Solen sken varmt, men ute på en stor myr drog det väldigt kallt.

Förra veckan hade vi en ren hemma kring gården, och några dagar senare fick vi älgbesök på natten (vilket hundarna tydligt signalerade). Peppar, peppar så har ingen rört mina äppelträd än. Det ser verkligen kämpigt ut för stackarna ute i den djupa snön i år!

  • 204 Readers

Likes

Comments

I fredags kämpade vi oss fram genom veckans nysnö. Framförallt Pikku fick ta i ordentligt då han duktigt drog pulkan utan minsta meter tryckt av skoter. Även leden hade snöat och drevat igen. Hade det inte varit för ledmärkena hade vi fått gissa oss fram. 

På lördagens runda mötte vi Linus precis då vi vek av in på "vårat" spår som vi kämpat oss fram på dagen innan. Nu fick jag härligt nypreparerat hela vägen hem. Underbart! Fotona är tagna samma tid på dygnet, med samma klara väder och med samma mobil. Ändå ser dagens ljus mycket mindre ljust ut än på gårdagens bilder, precis som jag funderade över på dagens runda. Konstigt! Det var i vilket fall underbart väder båda dagarna!

Sjalmys i veckan. Senaste dagarna har kroppen känts bättre igen. Kanske hjälper det att jag varit hemma ett par dagar, är ute en del, vilar och myser.

Snö har vi gott om i år!

Likes

Comments

Idag kände jag mig någorlunda redo att bege mig ut med skejtskidorna en sväng. Första gången jag stod på dom sedan maj 2016 -21 månader sedan. Sjukt! Idag var det i alla fall underbart. Jag tog det väldigt lugnt och hade som mål att bara få stå på skidorna ett tag och må. Formen var obefintlig, kroppen kändes mer sömnfärdig än pigg och tekniken inte så konstigt ringrostig. Men skidor är skidor, och det gör alltid något magiskt med kroppen. Jag blir lycklig och det är kul och underbart. Det var i vilket fall underbart, och jag kände att det gjorde kroppen gott.

Igår gräddade jag mitt senaste surdegsbröd, som jag tyckte blev riktigt fint. Ett för mig nytt recept -Sebastien Budets durumpave'.

Skidtur på onsdagens jobb.

Likes

Comments

När jag fick diagnosen giftstruma hade jag väldigt hög vilopuls. Efter att ha vilat i soffan en hel kväll hade jag 130 bpm, och morgonpulsen tagen liggande i sängen var på 113. Tydligen hade jag (tyvärr) inte den variant som beror på tillfällig hormonbalans efter graviditeten. Det var själva struman som inte längre fungerade som den skulle. Medicinen har som tur var bitit bra, och mina värden har sjunkit. Tanken är att de två sköldkörtelhormonen som kallas T4 och T3 ska sjunka till en normal nivå med hjälp av medicinen -vilket som jag märkt går ganska fort. Det som sedan tar tid är att hjärnan ska anpassa sig och börjar producera de TSH-hormon som styr sköldkörteln. Eftersom jag haft för mycket sköldkörtelhormon i kroppen har hjärnan reagerat med att nästan sluta tillverka TSH (omärbart låga värden). Skulle jag sluta med medicinen nu blir det galet igen. Behandlingstiden med mediciner ligger i bästa fall på ett år, och under den tiden kommer jag ta regelbundna blodprover och hålla kontakt med min läkare. Sedan kommer jag behöva vara observant på symptomen för giftstruma resten av livet. Det suger!

Jag fick en pulsklocka av Linus i julklapp -jättekul att kunna använda till träningen när jag blivit frisk nog att börja med det på riktigt igen, och bra nu för att hålla koll på kroppen.

Senaste veckorna har jag fått känna mig bra i kroppen. Det har varit underbart att åka skidor och jag har faktiskt känt mig "som vanligt". När jag tagit i har kroppen svarat. Senaste veckan har jag därremot börjat frysa ständigt, verkligen fått börja tänka på vad jag äter, och så känner jag mig slö och trött hela tiden. Min vilopuls ligger numera på ca 55 (vilket egentligen är en ganska normal vilopuls för mig). Senaste veckans blodprov visade att jag blivit antagen låg i sköldkörtelhormon -det vill säga ämnesomsättningen är för låg och kroppen går i slowmotion. Jag har ingen aning om hur mycket mat jag behöver. När mina värden var höga åt jag som en häst, är dom låga har man istället en onormalt låg ämnesomsättning. Äter jag när jag är hungrig till jag är mätt så äter jag ju typ som förra veckan -då hormonerna låg på en annan nivå. Jag vill ju varken gå ner eller upp i vikt, vilket är ganska svårt (typ omöjligt) då hormonerna som styr ämnesomsättningen varierar nästan lika mycket som ljuset utomhus i januari. Det är som om man skulle kunna äta åt någon annan, men man har ingen aning om det är till en soffpotatis eller en gammaldags skogshuggare. 

Igår går somnade jag för första gången då jag skulle lägga Einar. Helt slut. Idag sitter jag med dubbla tjocktröjor på kontoret, har ställt elementet på max (fryser ändå...) och längtar hem för att få vila. Tvärtom till hur allt var för någon månad sedan. Min vilopuls har mer än halverats på två månader -det är sjukt skumt med sådana svängningar i kroppen. Från ungefär 113-130 (svårt att mäta -hjärtat hoppade ju precis som det ville då, och jag hade inget pulsarmband att hålla koll på den med) till ca 55 (51).

Likes

Comments

I fredags hade jag en föräldraledig-dag. När jag varit ledig på hundra procent har jag mest bara njutit hela tiden, men dagarna flyter ju fort ihop. Nu hade jag sett fram och längtat mot denna dag hela veckan. Kanske värderar jag just den dagen ändå lite mer när jag varvar med arbete. Att mysa med Einar utvilad och inte bara någon timme då vi bådatvå är trötta. I vilket fall som helst trivs jag än så länge väldigt bra med mitt nya jobb, både med kollegor och arbetsuppgifter. Jag har kommit igång med lite avverknings-och gallringsposter och har börjat lära mig vårat datasystem lite bättre, vilka premier vi har och lite därikring som kan vara bra att veta. Det här känns roligt och spännande!

Jag kopplade på Loova för första gången framför pulkan, vilket gick bra. Vi letade oss fram genom skogen och fick ett nytt spår där nästan halva turen går längs en lång myr, som enbart bryts av med lite skogsridåer här och där. Det var så vackert med all rimfrost på träden -och stillheten. Inte en gren vajade och inte en skoter hördes.

När Einar vaknade på lördagsmorgonen smög vi in i hans blivande rum med mobillampan för att ta fram lite kläder till honom. Så såg han en hund där inne, och han blev jätterädd. Så sa någon som satt i sängen ”hej Einar”. Inte tänkte jag på att han skulle bli rädd för det, men såhär i efterhand kanske det är självklart att det är läskigt om det helt plötsligt ligger en hund och en människa i ett mörkt rum hemma hos oss. Det var i vilket fall morfar som kommit hit på fredagskvällen efter att Einar gått och lagt sig. Så snart dom hälsat i ljuset tyckte Einar att det var jättekul att dom var här, och busade på. Vi for sväng med skidor på spåret jag trampat dagen innan och njöt av fin dimma och rimfrost. Tänk att nästan alla väder har sin charm.

Likes

Comments

Det syns dåligt på bilden, men idag var jag ut och trampade släd- och skidspår med skotern och kunde njuta av se HELA den stora härliga solen en bit över trädtopparna. Redan nu tycker jag dessutom att dagarna känns betydligt längre. Vi har verkligen en underbar tid framför oss, även om jag njutit av december i år.

Senaste veckan har vi varit ordentligt förkylda allihopa. Näsfridan har använts flitigt. Nu känner jag mig därremot bättre och hoppas på att kunna fara ut och träna hundarna någon dag framöver.

Snorkalas!

  • 956 Readers

Likes

Comments

I tisdags jobbade jag. Med sömnbrist sedan ett antal nätter, en förkylning på ingång, giftstruman och längtan hem efter Einar så var jag nästan redo att somna i kaffekoppen på fikat. Hjärnan fungerade inte att tänka med. Väl hemma sjalade jag upp Einar på ryggen och mös. Senaste två månaderna sjalar vi nästan ingenting. Jag saknar det så. Dels har vintern kommit ordentligt, så när vi är ute åker jag skidor eller bäddar ner honom i vagnen. Så den här j**la giftstruman. Jag blir rastlös och inte alls ofta myssugen någon längre stund. Är jag hemma vill jag att han sover i vagnen så jag kan greja på, annars känner jag mig stressad. Min puls gör sitt för att inte en lugn skapa sovro nära min kropp. Pickpickpickpick. Och så tröttheten. En dålig kombination till rastlöshet.

Denna dag mös vi i alla fall, vakna och lagom länge i en väldigt mysig sjal, en stund innan läggdags.

Vadå sova. Jag ska åla hundra varv runt sängen först.

Vackra dagar! Linus hade möte på onsdagen, så vi tog sovmorgon och sedan en härlig dag hemma. När jag började med maten blev Einar missnöjd, så jag sjalade upp honom idag också. Som vi mös! Som jag mös! När jag sedan tog ner honom hade jag världens mysigaste och nöjdaste lilla kille igen. Magiska sjal!

Likes

Comments

Av lite rest-skinn från handsktillverkning har jag sytt mig ett mobilfodral/mobilpåse att ha om halsen. Då kan jag skicka in mobilen nära kroppen på vintern, så den hålls varm och vid liv. Både sälskinnet och renskinen kommer från byar i närheten och är dessutom vegetabiliskt garvade (bark). Renhornsknappen är från en av våra egna renar.

  • Slöjd
  • 1057 Readers

Likes

Comments