VAD HAR HÄNT MED MIG?

Jag trodde aldrig i hela mitt tjugofemårigaliv att JAG FRIVILLIGT skulle läsa ut en deckare. En lång bok. På 589 sidor!? På "min fritid". Unga, galna kickersbruden Alex skulle ge "vuxna" Alex en box i ansiktet. Och en hård örfil. För vilken tråkig, bajenödig människa jag har blivit. En tjugofemåring Alex som inte går ut och klubbar på Gbgs fetaste ställen. Bajenödiga Alex sitter hemma och LÄSER fucking ut långa böcker, på mobilen, när hon kan vara inne på Facebook och typ CHATTA med vänner?! Jag hade spytt utav tanken på ena läsa en deckare skriven utav en "tant" som heter "Camilla Läckberg". Vad läckert(Får rysningar utav ordet) det måste vara att läsa en kriminaldeckare som heter "Lejontämjaren!". Helt ärligt dömer jag boken efter omslaget. När det kommer till böcker. Och bokens namn. Samtidigt älskar jag lejon, because I am a leo 🦁 Men mamma sa "I wasn't gonna listen to it first, because the name of the book, sounded stupid. But read it. It is so good and scary." Fick även tips utav V att läsa hennes andra läskiga böcker. Häxan och Isprinsessan. Som lät spännande. Så tjugofemåriga Alex har plötsligt blivit stämplad som en "HöhhhhhB*g!" (Så grov. Omg. Uttryckte mig, så homofoboiskt, när jag tyckte något var töntigt eller skämmigt).

Pratade så FULT. VuxnaAlex vill ge kickersbrud Alex en box för hon prata såhär "Öh fan vad CP du e! E du efterbliven eller?!" Jag slutade använda uttrycket Cp, handikappad och efterbliven i nedlåtande "skämtsamma" sammanhang när jag var gravid och orolig för Karma. Men det slog hårdast hur jag kunde uttrycka mig så fel när jag jobbade med söta, gamla, underbara handikappade människor på gruppboende. Tack och lov att jag fick en lavett med vett. Jag tål inte ordet "As" längre. Back in the days sa jag det i varje mening. "Jag är as hungrig. Jag är as uttråkad. Jag är as röksugen." Hah så fjortis! Tvär säger jag fortfarande hela tiden. Boken, Lejontämjaren, var iallafall TVÄRBRA! 🤣😍

Det börjar med att en tortyrskadad tonårsflicka vandrar ut ifrån skogen och går raka vägen ut på motorvägen. Hon dyker upp ifrån ingenstans. Hennes ögon har blivit utskurna och hon blir påkörd. Ambulanspersonalen känner igen henne. Det är Victoria. Och hon har varit försvunnen, i månader, som känts som en evighet, för hennes familj. De får hopp, trots att de blir informerade att hon är svårtskadad. Och väl där får de höra att hon inte klarade sig. Obduktionen visar att även hennes tunga blivit avskuren och att hon inte hade hörseln kvar. Polisen utreder att det finns en sammanband. Victoria var en utav de fyra försvunna tonårstjejerna. De andra hittades aldrig. Men polisen misstänker de alla upplevde samma hemska öde, trots att de aldrig återfunnits, och känner på sig att de är samma sjuka gärningsman. Det skrivs om så många andra personer i boken, som har en koppling till varandra. Hoppar mellan deras olika liv, känslor och tankesätt. De alla bor i samma håla. Patrik är polis. Utreder fallet och berättar om det hemska för hans nyfikna, smarta fru. Hon är författare. Och skriver böcker om hemska brott. Erika krigar för att få en iskall, kvinnlig mördare att träffa henne. Laila har vägrat släppa in någon, och berätta varför, hon lät hennes man Vladek kedja fast deras egna dotter i källaren. Om varför hon kallade sin egna dotter för Flicka och Varför hon bara kunde älska sin son. Laila vägrar prata om vad som hände "I skräckens hus". Varför hon högg ihjäl sin man. Och varför hon hatade sin egna dotter så mycket att hon inte ens ångrar att hon lät flicka vara fastkedjad i källaren.

Många karaktärer hade riktiga svennenamn som Gösta. Einar. Helga. Marta. Torbjörn. Bertil. HAH flygande box ifrån tonårsAlex som tyckte boken, ÄNDÅ, var tvärspännande och fortsatte läsa. Trots namnen.

Jag har blivit mogen. Vuxen. Gammal. Tjugofemårskris :)) Men boken var grym och författaren kan verkligen skriva.

Xoxo QueenPsykos

  • Tips

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229