Kinesisk medicin behandlingsmetoder del 4

Akupunktur

“Zhen Jiu” är namnet för nål och moxa på kinesiska. Akupunktur är ett begrepp som myntades av europeiska missionärer på 1600-talet. Acus betyder nål och punktur betyder instick/punktera.

Akupunktur är en av behandlingsformerna inom TCM och akupunktur balanserar kroppen genom att stimulera den till att läka sig själv på en djup nivå. Störningar i kroppen regleras genom att man placerar tunna, sterila nålar på akupunkturpunkter längs meridianerna i kroppen där energin samlas. Varje punkt har sin speciella funktion och olika kombinationer av punkter väljs för olika slags obalanser. Endast sterila engångsnålar används.

Moxa är en metod med vilken man med hjälp av torkade och preparerade växter (i huvudsak Artemisisa vulgaris, gråbo på svenska) i form av stavar eller lösvikt, värmer akupunkturpunkterna. Akupunktur och moxabehandlingar förekommer ofta tillsammans.

Ört medicin

Örtmedicin är en av grundpelarna i TCM och i Kina är det örtmedicinen som utgör huvuddelen av behandlingar när det gäller interna obalanser. I väst är akupunktur mer känt men för att erhålla bästa resultat kombineras ibland akupunktur med örtmedicin. Kinesiska örter har observerats och studerats under århundraden och ibland årtusenden.

De tidigaste örtrecepten i Kina beräknas ha blivit nedskrivna under det tredje århundradet f.Kr. Faktum är att den största boken om den kinesiska medicinens teori – Huang Di Nei Jing (Gula Kejsarens Inre Klassiker) – sammanställdes under det första århundradet e.Kr. och används fortfarande vid skolor för TCM.

Kinesisk örtmedicin använder sig av hundratals substanser, huvudsakligen växtmaterial – rötter, blommor, bark och frö, som kombineras i tusentals recept eller “formler” vilka utvecklats under tidens lopp för att behandla så gott som alla slags obalanser.


Gillar

Kommentarer