NUMB

Tisdag 9 Oktober 2018

Just nu är allt nattsvart. Min kropp är avdomnad, "numb." Benen är stora cement block hela kroppen gör ont. Jag vill härifrån. Från min kropp. Fly. Springa ut genom sovrummet ut i hallen låsa upp ytterdörren och springa i bara ben in i skogen och gömma mej från mig själv. Men det går inte.

Jag kan inte ens förmå mig till att gå upp ur sängen. Har ingen, inga att vakna upp för. Varför behöver jag vakna? Jag vill sova för evigt.

Gick ändå upp efter en timma hade ångest tårarna avtagit och jag satte på mig masken. Även fast jag inte vill eller orkar inte ens bryr mig längre. Men jag känner mig redan så äcklig, så försöker att va mindre motbjudande då drar man också mindre uppmärksamhet till sig. Om man ser ut som vanligt.

Men varför känner jag mig så kroniskt ledsen, tom och fylld med ångest. Jag känner skuld för det gör jag. Det finns folk som har det mycket värre. Vilken hemsk människa jag är.

Men något jag tänkt extra mycket på de senaste dagarna är om människor är födda olika ledsna från början. Att vissa liksom från början har en inre ledsenhet och tomhet inom sig som andra inte har. Som också aldrig kommer försvinna. Eftersom de'vänjer sig vid det eller dör. Jag tror att alla är födda med en inre något tex. inre ledsenhet. Så när dem med inre ledsenhet exempelvis är på ett normalhumör har dem som inte är födda med en inre ledsenhet ett nedstämt humör.

HMmmmmm. aa tänk en del på sånt sistone.

Har inte heller självskadat idag än. Även om impulsen alltid finns med mig.

#depression #ångest #självskadebeteende #psykiskohälsa #psynligt

Gillar

Kommentarer