Ett tomt nattsvart hav.

Måndag 8 Oktober 2018

Många undrar depression känns. Hur psykisk smärta känns på ett sätt fysisk smärta inte gör. Vad ångest är och om psykiska sjukdomar verkligen är äkta, lika äkta som fysiska sjukdomar som den somatiska vården tar hand om.


Jag kan säga såhär; min depression känns som att ständigt dygnet runt befinna sig i ett hav med meterhöga vågor där jag varje sekund kämpar för att hålla mig över ytan. Kämpar för att inte drunkna, för att inte hamna under vågorna och sippra ner till havets botten.


Olika dagar stormar det olika mycket ute på havet vilket gör att vissa dagar inte är lika illa som andra. Men varje dag stormar det. Även om jag har en bättre dag behöver jag fortfarande simma för mitt liv varje minut dygnet runt. Min kropp är oförmögen till att rofyllt flyta runt bland vågorna och stillsamt i akta det vita skummet som flyter bland svallen.


Vissa dagar kan jag inte simma alls. Min kropp är som förlamad. Då slukar havet mig och jag sipprar i en spiral ner mot havets botten. Min själ är tom. Mina lungor igentäppta med ångest och min kropp skriker. Mörkret slukar mig. Depressionen tar mitt liv ifrån mig. Jag måste nu med noll syre och kraft tvinga min kropp mot havsytan. Ibland tar det dagar, veckor sällan går det snabbt och för varje simtag jag tar mot ytan blir jag dragen mot sjögräsets rötter med dubbel kraft. Väl på ytan fortsätter kampen där jag med tom själ i mörker desperat simmar och simmar för att hålla mig över ytan i det kolsvarta landskapet. Med noll mening. Noll lycka.


Här finns inga stjärnor finnas och så vackert pryda det nattsvarta månen är utom synhåll.


#depression #ångest #psynligt #psykiskohälsa #psykiatri #dagbok #detärokattmådåligt

Gillar

Kommentarer