ROBINSON - LÄNGTA HEM, VÅGEN OCH SVÄLTEN
Först vill jag bara klargöra att jag inte har tittat på scenen då de ska väga sig i år, men jag antar att de gör som tidigare år och ser vikten och ser att de gått ned på grund av för lite mat. Om jag har fel - rätta mig!
Jag stängde av tvn i halv panik på grund av viktfobi. Jag vet att det är upp till mig om jag vill titta eller inte, det är jag fullt medveten om. Men jag förstår inte riktigt VARFÖR det ska vara med? Vad är syftet? Att de ska se att de gått ned är ju självklart, men varför behöver man visa det? För att visa Sveriges befolkning att det påverkar ens kropp när man är i svält? Det är väl väldigt uppenbart enligt mig.
Jag har också reagerat på att de hela tiden längtar hem. Jag vet inte hur länge de är borta, 2 månader?(Återigen - rätta mig om jag har fel!) Jag förstår att de längtar hem, det gör väl de flesta. Men reaktionen hos de flesta deltagare verkar ju vara extrem.
Vi är många som varit borta och inlåsta på psyk länge, och ja - jag längtar hem då. Men det är inte så att jag bryter ihop pga att jag är inlåst. Skillnaden är ju att de på Robinson faktiskt har VALT att delta. De flesta är ju frivilligt inlagda inom psykiatrin men det är ändå inte ett "val". Det är något som är nödvändigt, i princip ett "tvång" för att må bättre om det inte går att klara av allt hemma.
Jag kände bara att jag behövde skriva det här. Få ur mig det. Och som jag skrev innan, rätta mig om ni tycker att jag är helt ute och cyklar. Och ni får gärna skriva era tankar om det här!
Tjatet om hemlängtan låter ju tradigt när man själv som du skriver varit placerad utan makt att ens få resa hem. Det provocerar mig med men jag försöker tänka att det är inte normalt att vara inlåst på behandlingshem och lpt så de kan ju helt enkelt inte relatera till det.
Ungefär som att jag blir provocerad av männisnor som klagar över karantänslivet de fått uppleva i någon månad nu. Jag haf suttit i ofrivillig karantän i massor av år nu. Jag försöker ta och lugna ner mig så gott jag kan och tänka mantrat allt är relativt, allt är relativt om och om igen för att inte bli mordisk. Likadant med människor som klagar överatt de omöjligt kan sluta röka inför mig när jag håller på att försöka sluta med narkotika. Återigen måste jag knyta händerna och be för mig själv.
Alla kan bara utgå från sina egna erfarenheter. Så är det på gott och ont. Men visst fan blir jag förbannad jag med. Upprörd, ledsen, besviken och allt däremellan.
Kram
Jag blev inte direkt triggad av vikten men blev triggad av att det var okej viktnedgång för vissa medan andra sa att de såg hemska ut i princip. Men förstår att de inte kan behaga alla, den scenen där de käkade saker från Döda upphänga djur var så makaber för mig så kunde inte kolla och började nästan gråta.
Hoppas du får en lugn dag ❤️