Eller inte.....

Som jag älskar den där lilla pippilottan ❤️

De va allt för nu 🙂

Det va ett tag sen jag va här inne o ordbajsade. Har haft miljoner saker o skriva om, men varit noll motiverad. Skrivlusten är liksom inte riktigt där. Inte nu heller så detta kan bli hursomhelst.

En sak är iaf säker o det är att våran unge fyllt myndig. 18 år!!! Seriöst ATRON år. Hon va ju nyss o hälsa på i förskolan liksom.
En unge som fått uppleva så mycket som ingen unge ska behöva, hon har även fått oss att uppleva sånt ingen förälder vill.
Men trots alla motgångar, berhodalbanor o tonårsfasoner så tror jag hon kommer att bli en klok, godhjärtat, rättvis, ärlig o underbar kvinna. En kvinna som bara är värd det bästa. En kvinna som aldrig ska ta nån skit. Inte av nån.
Hon är bara värd det bästa av det bästa.

Min fantastiska fästmö o sambo har genomgått en ryggoperation. Som ser ut att funkat. Hennes hemska smärta o problematik verkar vara borta. Hon har varit så jävla tapper innan, under o nu efteråt. Envis som en åsna så vi får bromsa henne ibland.
Hon kan själv med lite lite hjälp just nu.
Är så glad för hennes skull, är så stolt över henne att hon tog tag i sitt problem.
Hon är min största idol, min klippa o min luft jag andas.

För min del har det börjat rulla på. Fick ÄNTLIGEN träffa en läkare som läste min journal, ifrågasatte, tryckte på o fick igenom en adhd-utredning åt mig på en kaffekvart. En utredning som va allt utom enkel.
Aldrig känt mig så svagbegåvad i hela mitt liv. Kände att om jag får en diagnos så är den utvecklingsstörd.
Men så blev det inte.
Nu efter 23 år som patient hos psykiatrin så är allt klart. Jag har adhd.
Nu förstår jag varför jag så ofta inte verkar uppmärksam. Varför jag inte minns saker. Varför jag inte förstår de enklaste sakerna. Varför min hjärna alltid känns proppfull. Varför jag alltid är så jävla trött.
Jag har inte samma funktion som andra. Jag kommer aldrig skylla på min adhd men jag kan iaf sluta slå ner mig själv när saker blir fel.

Ska i början på februari testa medicin. Se om det kan funka.
Det enda jag tänker är.
Tänk om jag orkar ha fokus en hel dag. En endaste hel dag. Tänk om jag när dagen är slut inte är fullproppad i hjärnan. Tänk om jag kan reda ut tankar, sortera dom o lägga undan sånt som inte är viktigt o fokusera på det som är viktigt där o då. Tänk om!?!?
Vågar inte tro, men tänk om.
Förstår att det tar tid o hitta rätt medicin o rätt dos osv. Det kommer inte vara en dans på rosor. Men tänk om.
Om tänk om blir bra, då kanske jag kan ta ett kliv ur ekorrhjulet. Ta en titt utanför min fyrkant. Hitta en väg. Höger, vänster, upp eller ner. Vilket som funkar för mig. För att stå här där jag är nu o har varit i så många år det är inte kul. Inte ens lite nöjsamt.
Jag kanske kommer våga testa nya saker. Gå en kurs. Läsa nåt skolämne. Söka mig utanför hemmet.
Tänk om.