Psykfall

Frågan är om jag är sjuk eller inte. Följ med på en resa inom psykiatrins väldiga korridorer, stafettläkare o omskrivna diagnoser.
O en massa annat som inte har nåt med psykisk ohälsa att göra. Utlovar förvirring. Frågor ställs till villafranka@icloud.com

Blogg

Vi skrattar dom i ansiktet

2018-12-09 23:02 En släng av allvar

Tänker inte gå in i detaljer, ni som läst vet ju en del. De tog inte slut där. Det kom bomber från annat håll. Gick o detonera fort.
Sen blev det kontaktsökande. Beslut. Ta bort. Skönt. Summan av kardemumman blev psykolog, social ångest o depression.
O alla säger tänk på barna. Jaaaa tänk för faan på barnen.
Ingen unge ska behöva gå igenom detta. Inte från skolan, klasskamrater, kompisar, grannar o definitivt inte av vuxna runt omkring.
Hur många gånger kan en unge gå sönder innan det inte går att laga mer?

Vi står iaf stadigt. Starka o svaga. Men stadiga o stabila. Vi har med personliga saker som är jobbiga. Men vi är en familj o vi hjälper varann. Stöttar varann. Hittar lösningar. O hör o häpna. Vi pratat med varann. När vi är glada, ledsna, arga, besvikna o när vi känner för det. Vi vet vart vi har varann.
Vi vet vart gränser går, när de går o töja på nån regel eller när nån behöver en kram.
Vi vet det för vi har varit en familj i över 12 år. Vi är sammanlänkande.
För vi gör allt tillsammans. Beslut, handling, planering, tokigheter o grälen. Tillsammans som en familj.

Ja lite så är det. För om jag inte gjorde det hade jag gjort mig olycklig på vissa personer som tycks ha som mål att förstöra.
Det tragiska i detta är att dom inte ens fattar det. Total noll koll. Det är tragiskt.
Men ändå mitt i allt så är vi sammansvetsade o starka o ledsna o glad o Gud vet alla känslor tillsammans.
O en sak till. Vi är inte klara än. Vi kommer bli ännu starkare jävligt mycket starkare.

Det är vi Ulen, Drulen o Paddolle. La Familia 💪🏽❤️

Från en mamma till en annan!

2018-11-22 23:17 En släng av allvar

Får se om detta blir ett inlägg eller om de slängs. Ska smaka ordentligt på orden, försöka välja dom med omtanke o verkligen mena dom.
Min blogg är öppen för alla. Den innehåller inga hemligheter. Skriver mycket om psykisk ohälsa gärna med en twist av humor. För det är så jag orkar med min egna ohälsa.
Galghumor o morbida skämt är en livlina för mig. Eller tror jag iaf.
Skriver även om annan. Livet. Tankar. Åsikter. Ja, den har ingen rak linje. Det kan vi vara överens om. Jag är ingen rak linje. Men jag försöker alltid vara ärlig.
O nu är jag ärligt irriterad. Nä jag är rent förbannad faktiskt.
När en människa som aldrig träffat mig eller känner MIN familj väljer att skicka ett meddelande lika lång som bibeln o förklara saker för mig som om jag vore ett barn. Ha mage o tro sig veta saker hon inte har en blekaste aning om. Utsätta mina närmaste, mina mest dyrbara människor för ordbajs som t.om luktar skit.
Sitta där bakom sin skärm o tala om för mig o min unge att vi ska överseende med hemska uttal från en annan person. Jag menar rent vidriga saker som på riktigt skadat detta barn. Ja jag vet hon är snart vuxen. Men även när hon är 40 så är hon mitt barn.
Det finns gränser för vad man får säga till sina ungar. Det finns gränser för vad man verbalt, socialt o fysiskt utsätter sina barn för.
Det är ingen nyhet. Eller?
Om en förälder avsäger sig sitt föräldraskap o efter nästan ett år inte ens försökt be om ursäkt över det. Ska då en tredje person gå in o nästan kräva att vi ska titta framåt o inte bakåt. Förstår inte människan vad det såret blir i ett hjärta. Det läker aldrig. Aldrig någonsin. Inte ens om föräldern ångrar sig i samma sekund. Ordet är sagt o det gick rakt in i det lilla hjärtat. Nu har det gått ett år. Inga ursäkter från personen.
Det har kommit en massa skit från släkt. Felet är mitt. Hur får jag inga svar på. Det beror på min psykiska ohälsa. Hur, frågar jag. Om o om igen. Hur har det påverkat umgänget? Får inga svar. Så jag kan inte be om ursäkt eller förklara mig. Det finns bevis, sägs det. Visa mig! Näää.
Sen kommer då denna människa med sin bibel o vill att vi ska stötta den som sa att han har ingen dotter. Han mår dåligt. Han kämpar. Han jobbar. Betalar skulder. Sliter.
Ja, vi skrapar fortfarande upp skärvor från förra året då ungen föll handlöst. Hon kämpar. Hon mår dåligt. Hon jobbar. Hon tar sig framåt. Hon ramlar. Vi lyfter upp.
Men ändå ska vi se framåt inte bakåt o hjälpa honom. Hur i hela jävla helvetet är det rätt? Människan skriver att de inte väntar sig några ursäkter. Ursäkter för vad? O vem ska be vem om ursäkt?
Nä en kan faan inte få bete sig hur som helst o när julkänslan kommer smygande så ska allt sopas under mattan o sen kan vi snubbla på den tills nästa utbrott kommer.
Jag är inte oskyldig i detta. Absolut inte. Jag har gjort fel, sagt fel, skrivit fel. Men i tron att detta gjorts för ungens skull. Ibland har det blivit fel. Jag vet det.
Vet ni vart era fel är?
Nä jag tror inte det. Gullegrisen har aldrig gjort fel. Han är nästan en avbild av herren Gud själv.
Alla andra är onda o dumma.
O de sista. ÅTERIGEN är det en ”ny” kvinna som ska lösa konflikten åt honom. Detta lilla gumman om du läser är inte första gången. Alla hans ex innan dig har försökt skapa en kärnfamilj o sträckt ut händer o fötter till oss. Aldrig han själv.
Så du är inte unik. Du är den där gamla LP-skivan som hackar på samma ställe. Jag är ledsen o säga det, men du tillför inget nytt, inget gott o ingen framgång. Lika lite som alla andra.
Det är inte ditt fel. Inte mitt fel. Inte min kärestas fel o verkligen inte våran unges fel. Felet ligger antagligen bredvid dig o sover när han inte lägger all energi på jobb o polera bilar o fixa extraljus eller städa. Där är den felande länken. Han som aldrig behövt lära sig att säga förlåt. För det gör alla andra åt honom. Så han behöver inte ens mena det.
Ta en titt. Ta en funderare. Men ta fan inte tag i min familj. Den har jag o min sambo skött själva i snart 13 år. Under de 13 åren har det funnits 6 ”bonusmammor” 7 om vi räknar in den de blev två omgångar med.
Så den lilla tid du funnits med i bilden så har du inget på fötterna. Du kan lyssna till din karl o hans systrar. Känner inte du att nåt inte stämmer så är ni nog rätt för varann.
Med det önskar jag er ett fint o välstädat hem o familj. Er familj. Inte vår.

Missnöjd o nöjd.

2018-11-07 23:38 inte en jävla aning

Vissa dagar är bättre än andra. Så är det för alla. Ger mig fan på att även delfiner har sämre dagar med dumma strömmar o för vågiga hav.

Men en dålig dag betyder inte ett dåligt liv. Vi måste få ha dåliga dagar. Dagar då allt känns orättvist, smärtsamt, förvirrande o bajs.

Huvudsaken är att ha fler bra dagar än bajsdagar. Jag är lyckligt lottad o väljer att se de bra med bra styrka o de dåliga helt utan ledsyn. Inte alltid. Ibland går bajsdagar rakt in i själen o där förökar dom sig o det går aldrig över.

Jaha hur gör man då undrar du?
Jo min käre vän då kan du låta dig förtäras av det o tillslut bli en väldigt arg, bitter o tråkig människa. Eller så väljer du att vara den större människan o älska, glömma o förlåta. Lämna det som varit. Gå framåt se inte bakåt.

Nu låter jag skenhelig o de e jag litegrann. Står för det. Vissa bajsdagar är kvar o ligger o trycker som en jävla tumör i mitt innersta.

Tar mig inte ifrån dessa dagar, timmar, ord, missuppfattningar. Så dom bubblar upp ibland. Det är nog normalt o helt okej det med.

Det ☝🏼 är rätt inställning

Nu loggar jag ut o går o lägger mig o förbereder mig för en bra dag imorgon

Glöm inte detta heller. Mata gärna fåglarna men va rädd om dom

Herrå