Vad har hänt egentligen, sedan vi hördes sist?
Mycket..

Jag har vart in och ut på somatisk och psykiatrisk avdelning.
Jag tänkte fatta mig kort om några av de tillfällen i denna MIN STORY.

För några veckor sedan så svalde jag en penna.
I och med att jag gjorde detta så fick kirurgen gå ner och plocka upp den medans jag var under narkos.
Allting gick bra tillslut, trodde vi i alla fall..
Någon vecka senare så började jag få fruktansvärda smärtor i magen och jag åkte in till akuten. På akuten konstaterades det att jag hade små sår i magen och matstrupen som blivit irriterade och värkte. Läkarna bestämde sig för att vi skulle gå ner och sy såren under narkos. Eftersom det kommer stora risker med att sövas så provade dom gå ner i matstrupen/magsäcken medans jag var vaken. Det var obehagligt då jag inte kunde svälja ordentligt och kräktes. Men dom provade i 40 minuter innan man gav upp och sa att jag skulle sövas.
Själva ingreppet tog hela 5(!?) timmar. Jag hade alltså vart sövd i 6 timmar och vaknade inte förens dagen efter när narkosen började släppa.
Jag fick i alla fall gå hem den dagen, men var tillbaka lika fort igen..
Dagen efter hade jag sådana smärtor, nu snackar vi 11 av 10 i smärta. Jag fick åka in igen och det visade sig att det bara var irriterat efter att de vart där nere och grävt. Men, men, livet går vidare..

________________________________________

Blev utskriven från psykiatrin i fredags efter att ha haft övervak dygnet runt i två veckor.
Åkte då på ett LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) och miste därmed mitt BI (brukarstyrd inläggning) kontrakt.
I lördags tog jag en överdos och hamnade på sjukhuset igen, på en somatisk avdelning. Fick behandling i form av antidot och läkemedel.
Är nu hemma och mår orimligt sugen på livet.


Hur har era veckor vart, har det hänt något bra/dåligt?
Dela med er!

Kram Eveliina

Vi har nu kommit in i December.
Snön yrar på vägarna, kylan ligger över Sverige.
Frosten i gräset på morgonen är så vackert.
Nu väntar vi bara på snö här i Borlänge.

Jag har precis kommit hem efter min individual terapi. Jag känner att ångesten lagt sig lite efter att vi pratat. Har ganska starka självskade och självmordstankar. Men jag kämpar på. Tänker inte låta ångesten vinna igen. Under detta året har jag hittills opererats cirka elva gånger. Under sommaren var jag inlagd på avdelning 60 i Falun. Det blev mycket självskada under den tiden tre operationer på en månad. Efter det har det bara ökat tyvärr.
Jag har vart in några gånger efter det också. Men jag tänker inte låta ångesten vinna denna gång. Jag tänker fan INTE självskada.

Jag känner att jag kanske borde lägga in mig själv igen. Men det känns så meningslöst då jag bara blir sämre på avdelningen. Plus att vi faktiskt ska ut på utflykt i helgen. Vi ska se hockey, Leksand-Luleå.

Måste också säga att det är lite stökigt på boendet just nu och det påverkar mig mycket.
Men jag är starkare än vad jag tror. Jag ska klara detta!

Kram Eveliina

Dag sju på avdelningen nu.
Det känns i psyket att vara inlagd, men det är detta jag behöver tyvärr.
Jag pratade med enhetschefen igår angående I och nattens turbulens.
Hon sa att varken min och I konversation eller det natt personalen sa inte var okej.
Hon skulle ta upp det med de berörda efter helgen. Men jag funderar på att göra en anmälan till IVO också.
Dock blir det svårt då jag inte såg vilka som sa vad. Jag tror jag får hoppa över det denna gången.

Det börjar kännas jobbigt med ångesten, värre än igår.
Har skadat mig på avdelningen och har därför vak för att jag typ är rädd för mig själv.
Saknar dock Luna och de andra på boendet.

Har också märkt att jag har svårt att gråta nuförtiden.
Jag kan typ inte släppa ut känslor.
Kan vara för att jag vart så påverkad av alla vid behovs mediciner.
Har även fått en ny medicin som heter Truxal. Den verkar funka bra vid ångest, det är också en vid behovs medicin.

Jag ringde mamma idag och blev genast ledsen då jag såg att hela familjen hade samlats för att tända ljus vid gravarna.
Jag fick väldigt mycket ångest över att inte vara med, sitta inlåst på avdelning.

Jag får försöka tänka positivt i allt detta, men det är ju så jävla svårt.

Om ni har några tips på vad man kan göra när ångesten kryper på, kommentera era tips!

Kram Eveliina