Min Story || Inlägg 7
Jag kände hur pulsen ökade.
Jag hade legat här inne i tio minuter och jag kände bara att det var dags. Kanske kunde pennan skada matsäcken eller hamna i luftrören och få mig att sluta andas.
Men det gjorde den inte.
Nu låg jag i ambulansen påväg till akuten med blåljus och sirener.
Vi kommer fram efter ca. trettio minuter.
Väl inne på akutrum 1 så stod där narkosen. Även öron, näsa, hals läkaren inkl hans underläkare stod där och väntade på mig. Varför så många tänkte jag.
Dom flyttar över mig i sängen och jag har syrgas som dom fort ökar då jag ligger på 88 i saturation.
Dom förklarar att dom måste gå ner med en kamera genom näsan ner i halsen och sedan se vart pennan är någonstans. Jag vägrar direkt!
”Jag vägrar göra detta igen!”
Det är det ända jag får ur mig innan dom ber narkosen om medicin.
Dom frågar om jag hellre vill ha lugnande och att dom efter det genomför undersökningen.
Jag svarar ja.
Jag får en del propofolol (tror det hette så) och sedan börjar dom. Det var så obehagligt då jag var medveten om vad som skedde men ändå var halvt sövd.
”Den måste bort via operation” kommer jag ihåg att läkarn sa efter ett tag.
Och jag körs upp till avdelning 45 (öron, näsa, hals avdelningen).
Fortfarande med syrgas och ganska borta får jag vänta 2 timmar innan det blir operation.
Väl inne på operation tog det ett tag. Men tillslut var dom klara och jag var ute på uppvaket. Jag vaknade sakta, ont i halsen hade jag.
Jag fick en piggelin och rullades upp till avdelningen igen. Och sedan sov jag hela natten.
Dagen efter fick jag träffa psykiatrikonsult och sedan fick jag åka hem.
2 veckor senare hände samma sak igen..
Hoppas ni har haft en trevlig helg så ska jag som jag lovat visa börja blogga igen, sakta men säkert.
Kram!
Kram Eveliina
Kommentarer