Dante 4,5 år

Hej Dante och grattis! 4,5 år! Min stora, fina, fantastiska Sparv.

Idag har vi en fyraochetthalvtåring i huset och småbarnsåren tar verkligen slut mer och mer.

Tänk att du har funnits hos oss i 4,5 år. Det är ju egentligen inte lång tid, samtidigt kan jag inte förstå, hur vi klarade oss utan dig innan? Du satte direkt pricken över i:et, i vår familj. Du gör ju oftast det, sätter pricken över i:et. Var vi än är liksom. Du är socialt kompetent, som ingen annan. Du kan föra dig och alla älskar dig, alltid. Du är en så fin vän och uppskattad bland dina kompisar. Som i höstas, när du var enda pojken som blev bjuden på en flickas kalas. För självklart var du en av hennes bästa kompisar. Du och ett gäng tjejer. Och det är inget konstigt med det, det är naturligt för dig liksom. Men för mig och pappa, slår hjärtat ett extra slag av lycka och stolthet. Och även om det med dig händer titt som tätt, att vi får bekräftat vilken fin kompis du är, så vänjer vi liksom aldrig oss. Vi tar inte det för givet, utan blir lika stolta varje gång.
Och det är häftigt. Denna sida kommer ta dig långt i livet, det är jag helt övertygad om.

Fortfarande har du en tendens att snöa in på saker. Jakten ligger lite på is just nu. För tillfället är det Playmobil och riddare som hägrar mest av allt. Och du leker massor. Fantasin är enorm och du har inga bekymmer alls med att komma på lekar eller roller eller vad det nu kan vara, som intresserar för stunden. Du älskar att vara utomhus och det är något du och jag gärna är. De två andra "innekatterna" ugglar inomhus, medan du och jag kan ta en lång promenad med vagn eller på cykel, eller går vi upp i skogen. Och vi älskar det!

Du har alltid varit en tuff och cool kille, så väldigt trygg i dig själv. En egenskap jag alltid vill och önskar att du får bära med dig. Samtidigt är du så väldigt ödmjuk och lyssnar in. Du låter alla vara med och du backar många gånger själv och släpper fram andra. Du måste bara tänka på, att inte bli för snäll och inte bry dig för lite, utan det är okej att du också tar plats och utrymme. Du är så pass obrydd många gånger över andra, att du låter andra ta mer plats och så försvinner du lite själv. Det behöver du inte. Det är okej att du själv tar mest plats ibland.

Dante, du är ju ett barn som vi aldrig har behövt pusha framåt, utan du är oerhört driven i dig själv. Du cyklar till du verkligen inte orkar längre och du springer till du inte kan mer. Du vill framåt och du vill mycket - jag älskar den sidan av dig. Ditt pannben är så starkt och du kämpar alltid på.

Du är inte lika rädd för saker längre, du kan numera duscha utan problem och i badhuset för ett par veckor sedan simmade du runt med armpuffar utan problem alls! Trots att du inte badat sedan i somras - heja dig!
Du är fortfarande rädd för djur många gånger. Vissa hundar till exempel, hästarna är du inte bekväm kring och Vilse om han vill gå förbi dig i soffan eller sängen till exempel. Och så övriga djur mer eller mindre, men dessa utsätts du ju inte för så ofta.

Du har ju börjat med napp igen, hahaha! Du är rolig på så vis, för när du väl har napp så älskar du den så himla mycket, men när den sedan går sönder så slänger du den och så är det inte mer med det. Det är nog därför vi har låtit dig börja med napp igen ett par gånger, varefter du har råkat få tag på en napp. För att du sedan bara slutar med den utan problem igen. Inga konstigheter liksom, det ska bara göras.

Inte nog med allt jag redan skrivit om, så är du dessutom otroligt hjälpsam. Du vill duka fram, du vill mocka, du hämtar grejer och så vidare. Du ställer alltid upp. Du älskar att vara med; gå på stan, åka iväg, hälsa på hos folk och så vidare. Och aldrig någonsin är det svårt eller jobbigt att ha med dig. Dig hade jag kunnat resa runt jordklotet med, redan från första dag, för att du alltid bara han hängt på, på alla upptåg - heja dig!
Men något du behöver tänka lite på, är att dela med dig. Det har blivit mycket bättre, men du tycker det är jobbigt att dela med dig av dina leksaker, att leka tillsammans med andra. Helst vill du bara leka själv och ha dina saker för dig själv. Men du jobbar på det och förstår ändå varför du måste, även om det inte är så lätt för dig.

Dante, det finns ingen som gosar som du. Det har vi sagt i 4,5 år nu. Närhetsknarkaren Dante! Du älskar att vara nära. Sätter man sig i soffan, så är du snabb med att lämna din plats, för att gosa ner dig i mitt eller pappas knä. Det kvittar egentligen var det är, att sitta i ett knä är bättre än att sitta själv. Att bli buren och gosa in sig i en halsgrop är det bästa som finns (även för mig). Att ligga nära under täcket eller ligga på oss i soffan - då njuter du som bäst. Hade du fått bestämma, hade vi inte gjort annat än gosat.
Och jag uppskattar det så mycket att det inte är klokt. En dag är du så stor, att du kanske inte vill gosa längre, men fram till dess kommer jag ta alla chanser i världen, till att få gosa med dig och din bror. Att ha er nära, är det finaste jag vet. Och framför allt du uppskattar det så mycket och då är det ju en självklarhet att vi vill ge dig det.


"Alla borde ha en Dante i sitt liv" fick vi höra en gång och det stämmer verkligen. Det finns ingen som förgyller allas tillvaro, så som du gör.

Dante, vi älskar dig så obeskrivligt mycket. Tack för att du, är just du.

  • Dante
  • 942 visningar

Gillar

Kommentarer