Dag tre i backen gick toppenbra, måste jag säga. Alltså, alla år då jag verkligen fasat för skidåkning, och nu tycker jag faktiskt att det är ganska kul. Som det kan förändras!

Jag hoppas att det förändras för min stora loppa, som inte alls gillar det just nu. Tror att hon är precis där jag var för några år sedan. Där ALLT som hade med skidåkning att göra var jobbigt. Allt! Bara att få på sig skidkläder. Pjäxorna ska vi inte ens tala om och att GÅ i pjäxor var nästan omöjligt. Att gå i pjäxor OCH bära skidor och stavar.. ja, ni fattar säkert!

Nu är det inte så jobbigt. Jag känner enkelt mina begränsningar och jag påverkas mycket snabbt när jag hamnar i situationer i skidbacken som jag inte känner att jag behärskar. Då blir det inte bra. Jag spänner mig och blir svettig och ångesten kommer direkt. Jag försöker utmana mig själv med att åka i svårare backar men som sagt, det går till en viss gräns.

Björnrike har visat sig passa mig riktigt bra. Långa backar, lagom lutning på de flesta backarna och enkelt att förflytta sig mellan pister.

Det enda som jag fortfarande inte riktigt gillar när det gäller skidsemester är det här med att ställa klockan på morgonen... DET är inte semester!

Godmorgon!
En ny dag ligger framför oss.

Dag två i backarna avklarad. Det har gått riktigt bra. Träningsvärken uteblev, fast nu ikväll känner jag mig lite stum i vaderna. Men så har vi också åkt ganska mycket. Gillar att det är långa backar här så att man inte bara behöver känna att man åker lift hela tiden.

Någon som aldrig verkar bli trött är R. Som han älskar att åka skidor! Tur att han har en ny skidresa inplanerad inom kort.

Hela gänget här är trötta och möra om kvällarna. Tack vare att vännernas barn (ja, barnen är ju så klart också våra vänner!) är kvällströtta så går våra barn också och lägger sig i bra tid. Vi vuxna har svårt att hålla oss vakna till 23 så vi börjar fundera på hur vi ska klara av nyårsafton, ha ha! Får nog ta en nap på måndag!