I Januari gjorde jag något för första gången i mitt liv. Jag tog mitt livs första sånglektion!! Efter det det blivit ett par lektioner till.

Första gången var det faktiskt lite nervöst att gå dit, att stå (sitta) där och sjunga för någon annan. Men det var såå kul! Andra gången var det inte så nervöst att åka dit, utan jag såg mest bara fram emot att få sjunga. Tredje gången var det lite nervöst igen pga låten jag hade haft i "läxa" att öva på.

Det är utmanande, absolut, men det är också bara kul! Inte jobbigt eller tråkigt på något sätt.

Det konstiga är att min sångcoach, som inte känner mig personligen, tagit fram låtar till mig som speglar mig ganska bra. Nästan komiskt att jag just nu övar på låtar av både Carola & Charlotte Perrelli, ha ha! Schlager-Chrille.... Är det så uppenbart, liksom?!? Fast det kan också vara kategorin divor, för jag åkte på en Whitney Houston-låt också - därav min nervositet.

Men jag får bra tekniktips och det är fantastiskt kul, så det gör inget att jag är lite nervös ibland :-) Sportlovsveckan har jag inte övat så mycket så nu gapar jag på varje gång jag är ensam i bilen, he he!

Ha ha, vilken jäkla resa det blev! Värsta sjukresan! Vi hade ju lite vänner som åkte buss ner till Mayrhofen och som bodde på ett hotell nära oss. Alla familjer som var med har på något sett insjuknat - antingen där nere eller nu när de kom hem! Helt galet! Och vi som bara dragits med L:s dumma mage och muskelskada åker väl säkert också på något annat snart. Om inte annat efter att ha tillbringat tid i väntrum hos läkare i Österrike och över 4 timmar på akuten igår på hemmaplan för att dubbelkolla L:s ben. Skulle till vårdcentralen idag för att fortsätta utredningen av hennes mage, men när vi kom dit var läkaren sjuk. Och väntrummet helt fullt - så när vi fick frågan om vi ville gå till en annan läkare valde vi alternativ: nej.

Det hade inte känts meningsfullt heller, att behöva dra allt från början då detta magstrul har hållit på i flera år.

L hoppar runt på sina kryckor och vi ska på återbesök på torsdag. Samma diagnos här i Sverige, rejäl muskelskada, men vi kunde plocka bort lite av medicinerna. Sprutorna ex, vilket var en stor lättnad för både L och oss (som mådde dåligt av att behöva ge vår hysteriskt spruträdda dotter en spruta i benet en gång om dagen).

Så, nu håller vi alla tummar och tår att vi inte insjuknar. Liten killes födelsedag coming up!

Njae, det har ju inte precis varit L:s vecka. Det här sportlovet går inte till historien som det bästa för L...

Hennes mage har strulat big time nästan hela veckan. Fick uppsöka läkare till slut. Hittade ingen infektion eller så utan L fick lite kostdirektiv som inte precis är lätta att följa på semester i Österrike. Ingen fet mat, ingen ketchup, ingen choklad tex. Enkelt när allt serveras med pommes och är onyttigt här! Och de nattliga "samtalen med Ulrik" fortsatte. Inatt har det dock varit kräkfritt. Tack och lov! Eftersom L nu också går på kryckor....

Igår var det vår sista skiddag. Solen sken hela dagen, vilket var första dagen på hela veckan. Hela familjen hade en bra skiddag. Jag vurpade en gång och slog i svanskotan så några åk efter vår sena lunch kände jag mig nöjd. Jag satt och väntade i solen när de andra 3 tog ett sista åk. Men man ska ju aldrig ta det där sista åket.... För jag såg när L blev påkörd i den sista slänten och flög i snön så att skidorna löstes ut. Summa summarum - läkarbesök, rejäl muskelskada, starka piller, sprutor och kryckor.

Så nej, det är nog inte L:s bästa sportlovsvecka...