Vår fluffiga lilla vän skötte sig exemplariskt i stugan i helgen. Hon har haft visst benägenhet att rymma lite tidigare så vi har inte vågat släppa henne ur sikte. Eller rättare sagt så smet hon några gånger förra året, men då var hon ju bara en liten valp och det fanns en kul lekkompis två hus bort :-)

Förra helgen fick hon gå helt lös och tom vara ute själv när vi andra fixade på vårt håll. Vi blev av med henne några gånger och alla släppte sitt för att leta. Vi ropade och lockade med godis, men ingen W kom. Fast varje gång hittade vi henne i något buskage där hon stod och nosade...

Det är en mycket självständig och egen ung dam vi har! Lite som tjuren Ferdinand. Hon står och nosar lite och alla andra är bananas runt henne. Ingen brådska inte!

Här hemma vill hon helst bara vara ute i trädgården. Hon har börjat skälla lite så det blir mycket spring ut för att säga till henne. Oftast förstår vi inte vad hon skäller på, det kanske var något som fladdrade förbi, eller något ljud hon hörde. Som sagt, en självständig och egen fluffyboll!

På fredagen i Grekland vaknade vi äntligen upp till lite sol! En frukost intogs i solen på land innan vi kastade loss och seglade mot Hydra.

Sedan tillbringade vi i princip hela fredagen med solhäng vid en restaurang precis vid klippkanten. Vi svalkade oss med bad - och för vissa av oss räckte det i ärlighetens namn med att stå på badstegen och bli översköljd av vågorna som slog upp :-)

Hydra var en fantastiskt mysig ö utan fordon, så titt som tätt traskade det förbi en åsna, ha ha!

På kvällen gick vi för att titta på solnedgången innan vår kapten skulle visa oss ett ställe för en grekisk middag. Det blev en drink också och vår stackars skipper fick vänta länge på oss! Men sedan promenerade vi genom Hydras gränder till en fantastiskt trevlig grekisk taverna där vi lät skippern beställa in diverse grekiska specialiteter åt oss. Såå mycket gott! Blev väldigt förtjust i zucchinibiffar och shrimp saganaki! Måste försöka hitta recept på det!

Kvällen avslutades med så mycket skratt att jag nästan skrattar bara jag tänker på det. Bredvid vår båt låg tre monster-motorbåtar. Riktiga yachs alltså. Samma ägare till alla tre, som lagt dem där eftersom de hade en liten fest på kajen. Med livemusik. Med en sångare som aldrig vill sluta sjunga. Och när han väl gjorde det tog två kvinnor över mikrofonerna, ha ha! Tänk er riktigt dålig karaoke så kan ni kanske föreställa er vad vi tvingades ligga och lyssna på.

En av Birgittorna undrade tom var hon kunde stänga av musiken, men det är en helt annan historia... :-)

Otroligt vemodigt men också så fantastiskt kul att se R med sina förskolekompisar framföra sitt sommaruppspel i veckan som gick. Log åt de underbara små minikycklingarna som dansade fågeldansen medan de äldre barnen framförde sånger och hade repliker. Kände stolthet över R som var både tupp och katt med bravur, men kände också vemod över att det var sista gången han stod där, med det gänget.

Nu hoppas jag bara att den lille katten kommer att fortsätta i teatergruppen ett tag till, så att vi kan få fortsätta se honom på scenen, där han liksom sin syster, verkar trivas som fisken i vatten.