Inte nog med att både L och jag är anmälda till lopp här under våren, idag var det Duvungeloppet för R. Han var träningsklädd dagen till ära :-)

R blev jätteglad när jag kom till dagis i tid för loppet. Men sedan blev han mammig och ville absolut inte vara med på uppvärmningen - trots att både Sean & Banan var på plats. Sedan skulle han absolut inte springa själv utan att hålla mamma i handen. Så mamman med det onda knäet fick knata på. Inte för att det var långt. Inte för att det var snabbt. Inte förrän vi kom till målet så släppte R handen och sprang lite själv så jag hade möjlighet att ta ett par bilder.

Sen skulle R springa. Sen, när alla andra var klara. Då skulle han absolut inte stå stilla, utan helst springa åt andra hållet..Ja, så är han, vår lille Emil!

Och det är tudelat det där med att hälsa på på dagis.. Hur mysigt det än var att få vara delaktig i R:s första lopp så var det superjobbigt att lämna en ledsen kille. För han blev jätteledsen när jag skulle gå. Och tyvärr hade det hållit i sig resten av dagen. Och kvällen. Hoppas att han vaknar upp på lite bättre humör imorgon.

Tjejerna Jeanette & Puk som driver Babydjungeln.se har startat upp ett projekt för att ge för tidigt födda barn trygghet.

Projektet går ut på att alla som vill hjälper till att virka bläckfiskar som förmedlas till diverse neonatalavdelningar. Bäckfisken ger trygghet till de små, eftersom armar påminner om navelsträngen och därmed om tiden i magen.

L låg på neonatal när hon föddes. Inte för att hon föddes för tidigt eller var för liten, men hon gick ner lite för mycket i vikt och fick lite för mycket gulsot. Och inte för att det på något sätt var otrevligt på bb-avdelningen här i Hbg, men inne på neo var det en annan värld. Personalen var annorlunda och det var väldigt "ombonat" och mer personligt där.

Om jag bara hade kunnat virka så skulle jag ha virkat en bläckfisk och skänkt. Men jag får väl be min farmor istället :-)
Men du kanske kan virka? ;-)

Kolla gärna lite mer hos Babydjungeln!

Lördagens eftermiddag blev mindre äcklig, även om vi tillbringade den på det tillfälliga tivolit i stan.

Dock var det en hel del drama, med allt i från en karusell som gick sönder och karusellåkare som fick evakueras med hjälp av en stege, till polisbilar som fylldes av några "busar", mynt som kom flygandes i luften när någon åkte en helt-upp-och-ner-högt-upp-i-luften-karusell till karusellskötare som klättrade upp på tak för att hämta en keps som en kille tappat ur samma helt-upp-och-ner-högt-upp-i-luften-karusell.

L ville åka en massa karuseller, R ville inte åka alls. Tills vi kom till karusellen med bilarna. Det MÅSTE vara något i generna på killar!!

Efter sen lunch på kinahaket precis intill och några timmars karusellåkande styrde vi bilen hemåt; L med klibbig sockervadd i händerna och R med sin nya lilla grävmaskin från Ullared i sina händer. Båda verkade nöjda. Och glada barn, glada föräldrar.