Karneval & brunch 25.02.20

I lördags åkte vi till otroligt vackra Sitges som i helgen hade sin årliga karneval. Det blev en helt underbar lördag där med mycket sangria och skratt. Sitges ligger bara 40 minuter från Barcelona och har helt magiskt vackra vyer och fina stränder, påminde mycket om Grekland. Dit kommer vi absolut åka igen!

Om ni undrar hur jag får alla bilder på mig så är det alla dessa vänner som tjatar och TJATAR om att få ta bild på mig hela tiden.

På söndagen njöt vi på stranden och brunchade. På brunchen var Taeha med från Sydkorea som sa att nästa träff blir hos henne där hon ska laga koreanskt till mig och Hanna, jag längtar!!

Något annat jag längtar efter är min älskade Alex som kommer hit om mindre än 48 timmar! Saknar honom så mycket faktiskt även om jag har mycket för mig. Ska bli väldigt roligt att ha honom här!

Igår var jag med om en ganska otäck upplevelse, ett tonårsgäng på 8 killar började att sexuellt trakassera mig verbalt när jag var på väg hem från supermarket. Det är vanligt här att killar säger saker som "guapa" till en när man möts på gatan men dessa killar skrek v i d r i g a saker till mig. När jag ignorerade dem och fortsatte gå så fick jag en ordentlig knuff i bakhuvudet av en av dessa killar... Jag blev så arg att jag skakade av ilska, agerade på reflex och skrek att de inte ska slå kvinnor eller någon för den delen. De började då vråla glåpord tillbaka vilket var riktigt obehagligt men efter en arg diskussion om huruvida de slår sin mamma eller sin syster och var deras föräldrar bor gav de sig till slut av med svansen mellan benen.

När de försvunnit utom synhåll rann adrenalinet undan och känslorna kom ikapp mig, jag blev så fruktansvärt ledsen för kändes så vidrigt att så mycket människor passerade förbi utan att ingripa när 8 killar står och trakasserar och kallade mig som var en ensam tjej alla möjliga saker medan jag försökte argumentera för att de inte ska slå varken mig eller någon annan... Det gör så ont i hjärtat att det finns idioter som beter sig sådär hotfullt men det känns nästan ännu värre att ingen vettig människa ingriper. Att ingen ens mötte min blick. Fy vad dåligt det kändes, har inte gråtit så mycket på år. Kunde inte ens hitta nyckeln till min port för tårarna som strömmade okontrollerat. Som tur var kom Cajsa och Hanna hem till mig och tröstade mig till dess att jag mådde bra igen, riktiga änglar, vet inte vad jag hade gjort utan dem.

Jag visste inte om jag skulle skriva det här men känner att det ändå är viktigt att upplysa om sånt här också. Påminna er som lyckats hitta hit om att ALLTID agera: ställ en fråga, kolla läget, få ögonkontakt, ring någon, vad som helst egentligen. För sånt här händer hela tiden, även i Stockholm. Även om det känns tungt, svårt eller onödigt att agera så är det så viktigt att göra det för det gör så stor skillnad. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Min situation slutade bra men jag har nog aldrig känt mig så ensam och obetydlig. Känns faktiskt extra bra att Alex kommer hit snart.

Gillar

Kommentarer

Malin
,
Älskade Frida! Så bra att du delar med dig av händelsen och jag håller verkligen med om att människor ska ha bättre civilkurage och agera hjälpsamt när någon drabbas. Att bry sig om varandra skapar en bättre värld. Så fina vänner du har, och så bra att du verkligen sa ifrån! Kram ❤️