En månad in på det nya året har gått.
Tre dödsfall.
Osäkerheten och ångesten i mig har vuxit och jag känner hur tankar konstant snurrar i bakhuvudet.
Hur klumpen i magen växer, hur jag försvinner in i mina tankar.
Runt runt runt.
Den har dock inte tagit en lika starkt grepp i mig som den annars lätt gör. Oliver gör allt lättare.
Hjälper mig reda ut. Håller om mig när jag vill backa.
Liksom mina systrar.

I övrigt rullar livet på som vanligt. Massor med jobb, utflykter och precis som året startade - med mensvärk.
Jag skrattar mycket nu, vart jag än är. Jag pratar mer, är mer ärlig mot mig själv.
Katten har förövrigt snart bott med mig i ett år, även om hon var min långt innan dess.
Kan inte tänka mig att hon inte alltid varit med. Precis som med Oliver, känns så självklart.
Det är snö utanför fönstret. Jag och Oliver lekte på isen, skottade fram en bana. Gled omkring.
Jag drog Walter i pulkan hela vägen till bårhuset där vi vinkade hejdå. Klappade försiktigt på kinden och över de mjuka håret.
Om en vecka är det dags för begravning.

I morgon ska jag jobba igen, i helgen ska jag in till stan för en hel del spännande grejer.
Hela dagen idag har spenderats med min kollega. Fika och diverse snokerier.

Jag håller på att spåna på en del ideér.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Mycket tårar när jag pussade på bebben innan jag gick ut i den tidiga morgonen. Knappt sovit någonting. Vaknat flera gånger och varit rädd att jag försovit mig.

Nu sitter jag på Arlanda och väntar medans jacob försöker checka in sitt bagage.


Katten tyckte att kläderna jag skulle packa var en utmärkt sovplats! 



Nu innan jag stack lade jag fram min sovtröja så hon kan gosa med den istället, vilket hon gärna gör! 

Nu snart är det dags för frukost och sen första stoppet, Amsterdam! 

Likes

Comments

Jag har alltid tyckt om att resa. Se nya ställen, uppleva nya städer och gå på nya gator men just nu ikväll, inte ens tolv timmar innan jag ska åka, känns allting riktigt tungt.

Väskan står packad, passet ligger där i. Jackan hänger i hallen och skorna är redan uppknutna, redo för mina fötter.

Men mitt hjärta värker och mina ögon är röda. Aldrig någonsin har jag tyckt att det känts så här jobbigt. I morgon klockan 06.30 kommrr jag kyssa hon hejdå innan jag kliver ut genom dörren och lämnar min fina superbejb här hemma.

Han och världens bästa katt kommer ligga kvar i sängen och mysa medans jag kliver på flygplanet och lämnar landet.

De kommer ligga kvar i sängen medans jag vinkar till dem högt ovan molnen.

De kommer vara här hemma och vänta medans jag är iväg på alla möjliga bravader.

Men inget känns just nu kul. Allt känns tungt.

Jag vill inte åka utan han som får mitt hjärta att slå extra hårt, jag vill inte se en ny stad utan honom vid min sida och jag vill inte gå på någon annans bröllop utan hans hand i min.

Jag vet att det kommer kännas lättare när jag väl är på plats. Han kommrr bara vara ett telefån samtal bort. Jag reser dessutom med en utav de finaste vännerna jag har. Jag vet att allt kommer bli bra.

För första gången någonsin gråter jag över att lämna min stad och de jag älskar.

Den jag älskar mest.


Bejb och katt som försöker muntra upp mig medans jag packar.

Likes

Comments

Idag låg vi kvar i sängen extra länge och lyssnade på stormen utanför.

Jag försöker vila bort huvudvärk och halsont innan resan.

Likes

Comments

Likes

Comments

Idag har jag och katten bara myst. 

Likes

Comments

hostar och snörvlar hela dagarna just nu. Har inte immunförsvaret som krävs för att arbeta med barn, men satan i gatan va kul det är!

Har även hunnit med att arbeta på utmaningen som håller hus på Kapellet på fredagar. Får även då spendera tid med mina fina systrar vilket är guld.

Hyrde film igår tillsammans med superbejb. Blev en riktig myskväll i soffan vilket vi tänker fortsätta med ikväll innan en ny vecka drar igång!

Massor med jobb och skola står på schemat! Ska även in till stan för att kolla på brollöppsklänningar tillsammans med en vän. Ska bli riktigt kul!


Likes

Comments

tog en promenad runt på området för att spana på vad som finns. Ett gammalt vöxthus, gröna åkrar och grusvägar. Ett hus nästan lika gammalt som vasaskeppet, sjöar och några hästar.

Det känns skönt att jag vågar gå själv igen trots att jag inte gått där förut. Jag känner hur jag växer.

känns nästan löjligt hur mycket jag lyckas trycka in i vardagen. Både plugg och jobb där jag pendlar mellan förskola på förmiddagarna och det gamla vanligt på eftermiddagar.

Har trotts det hunnit med både baby shower, jobb på utmaningen samt en toppen kväll med systrarna. Brödbakning, podd och ljudböcker. Här till och med tid till att för första gången på länge rita och måla igen.

Nu är det läggdags och i morgon blir det skola igen. Känns faktiskt kul. Skönt att inte ha ångest över att plugga igen vilket jag var så rädd för innan.

Nu väntar superbejb och katten på mig i sängen. Antar att det är dags att släcka lampan.

Likes

Comments

Idag besökte jag och Superbejb en herrgård en bit utanför stan.

Fick en rundtur på området av ägaren som även berättade att han kan fixa in oss på golfklubben till förmånligt pris vilket hade varit kul som vi spelade golf. Men det gör vi inte.

Vi fick även titta på en tjusig lägenhet han hade till övers med vackra fönster, takbjälkar och öppen planlösning.

Med sjöutsikt och tillgång till bastu.

Här är en bild från nedervåningen vid den inglasade altanen.

Likes

Comments

På vägen hem från skolan idag (och till) lyssnade jag på Therése Lindgrens bok - Ibland mår jag inte så bra.
Kan verkligen rekommendera den. Kände mig först skeptisk men efter att ha diskuterat fram och tillbaka med mig själv kom jag fram till att det var värt att ge den en chans.
Ingenting jag ångrar.
Sista 40 minuterna satt jag och grät på den fullsatta bussen och inte för att jag var ledsen utan för att jag kände igen mig så mycket vilket var så skönt. Jag har så många gånger känt mig dum och överkänslig och rent av töntig för att reagera som jag gör, tänka som jag gör och framförallt känna som jag gör!
Helt plötsligt förstår jag att jag inte gjorde fel, att jag inte var elak utan snarare var det de som givit mig skit när jag mått som sämst.

Tack och lov för att livet ändå känns lättare nu och faktiskt har gjort det i ett år ganska så exakt!
Jag har lyckats hålla rutiner, relationer, välmående och vikt på flyt vilket får mig att känna mig så otroligt stolt och stark!
För i helvete, jag klarar till och med av att plugga!

Även om jag fortfarande har perioder utav ångest och hela den skiten så kan jag tydligt se en förbättring och jag är så tacksam över den hjälp och det stöd jag fått.

Så mitt stora tips är att lyssna, eller läsa, vilket som. Otroligt bra bok. Göre bara.

Här har ni en bild på min katt (v)Loo-Katten som är den bästa katten i hela universum. 

Likes

Comments