Ultima I: The First Age of Darkness (1981)

Med tanke på att jag ger mig på Richard Garriott's kultförklarade skapelse är det bäst att jag håller fingrarna på positiva tangenter då jag skriver om Ultima I

1981 är i väst en tid av Drakar & Demoner, av Mutant, en tid av Äventyrsspel™. 1981 är att sitta i källaren, eller ännu bättre i hobbyrummet med T6:or, T20:or och T10:or i ena handen, rollformulär och radergummi framför sig och drällande blyertspennor i en berättarform liknande improvisationsteater med kompisar i synthtofs och begynnande hockeyfrisyrer, spelande äventyr med så lösa ramar att enbart fantasin sätter den egentliga begränsningen.

1981 är också året då Ultima I: The First Age of Darkness har sin första release.

Ultima I utspelar sig i spelvärlden Sosaria, styrd av åtta kungar. Sosaria är en värld delad i fyra kontinenter. På varje kontinent finns två slott (en för varje kung) där uppdrag (quests) delas ut till spelaren i form av att antingen ta sig till en specifik del av kartan, eller att döda ett specifikt monster i en dungeon, ja, eller grotta.

Det finns också en massa städer på världskartan där man kan få tag på vapen eller rustningar, där man kan snacka med lokalbefolkningen eller besöka en pub. Sosaria är plottrad med vad som ska likna skog, berg, sjöar och hav.

I originalet ser alla städer likadana ut. I originalet är också alla dungeons samma dungeon, men det märker man inte eftersom dungeon-momentet i originalet är slumpmässigt uppbyggt. Världen är också befolkad av diverse monster och fanskap som man kan döda i utbyte mot XP. Ultima I: The First Age of Darkness är ett RPG, till synes med alla ingredienser som gör ett RPG. Men.

Ja, men. Med tanke på att Ultima I är tillverkat i pionjärseran av genrens framväxt är det också en rad saker som skiljer sig från hur vi idag ser på grundstolparna av ett digitalt rollspel, och det kan mycket väl vara just det som gör att spelet på sätt och vis är unikt och kanske för vissa till och med kultklassat.

Förutom att spelet är rövsvårt, vilket för en inbiten gamer kan vara ett plus, ger det ingen bonus till karaktärens attribut (som styrka, smidighet, intelligens etc.) att levla. Istället är karaktärens level en indikator på vilken utrustning som finns tillgänglig i spridda butiker i riket. Den nivå man ligger på avgör också antalet monster på kartan.

Däremot får man belöningar och plussar på sina attribut av kungarna då man klarar ett quest, eller alltså uppdrag. Efter att man tagit sig ur en dungeon, som för övrigt är i förstapersonsvy vilket är awesome, får man bonuspoäng på sina hitpoints (HP).

En aspekt som ligger före sin tid i mitt tycke, eller som man kanske återtagit på senare tid, är att spelet också går under parollen "äta bör man annars dör man" genom att man måste ha mat med sig då man glider omkring i världen. Man kan köpa sig olika färdmedel i form av exempelvis häst eller kärra för att sänka hastigheten av matkonsumtion.

Allt det där kan ju kännas ganska ballt.

Ultima I är rövsvårt, och den som spelar spelet kan lika gärna vänja sig vid den här bilden för den kommer synas mer än ofta. När man dör får man ge sig på skiten igen med sina bara nävar och innan du hunnit skaffa tillbaka din förlorade utrustning kommer du dö och dö och dö och dö och dö.

Riket Sosaria är en värld, helt klart i skedet av att hitta en riktning för den genre Ultima I spränger fram. Förutom att befinna sig i en värld av slott och prinsessor och kungar, kanske lätt inspirerat av Drakar & Demoner kommer man senare i spelet stöta på vapen som laser, phazor (vad det nu är) och blaster.

Om inte det är nog kan man ta en rymdraket ut i rymden och spela ett för mig obegripligt minigame. Den som vet mer om detta får hemskt gärna droppa en kommentar.

Joakim Kilman för PC Gamer uttrycker det såhär i PC Gamer juni-juli numret 2018 (# 258): "Det märks att Ultima I är en produkt av en annan tid, på flera sätt. Och då menar jag inte bara att det är primitivt. Det är också fullständigt galet, för det här var innan fokusgrupper och slipsnissar försökte skava bort alla kanter som kan störa den stora massan. Således kan man köpa rymdraketer och åka ut i rymden. Eftersom varför inte. Ett litet steg för Richard Garriott (som sagt att det gemensamma temat för de första spelen i serien är 'Garriott lär sig programmera'), men ett stort steg för rollspelen"

Utvecklare: Richard Garriott, Origin Systems

Utgivare: California Pacific Computer, Origin Systems, Sierra On-line, Electronic Arts, Pony Canyon, Fujitsu, Vitesse Inc.

Plattform: Apple II, Atari 8-bit, Commodore 64, DOS, FM Towns, MSX2

Serie: Ultima

Genre: RPG

Manual för C64 (html) eng

Spela spelet här

Nedan en recension på engelska som på ett snyggt vis visar och sammanfattar min egen uppfattning av spelet. Videon är upplagd av dfortae - Game Reviews.

#gaming #retro #spelkrönika #rpg #garriott #ultima #flippat #kult #äventyr

  • 1981

Gillar

Kommentarer