The Sims (2000)

En livssimulator som följt mig under några av livets mest passionerade, minnesvärda, sorgliga, kort sagt livsavgörande ögonblick

Det var under en kort vistelse tillbaka i Sverige i väntan på visum, som jag skulle vara kattvakt över en helg åt min bror. Eftersom jag vid tillfället bodde i Ryssland och hade studielån från CSN var jag relativt rik och eftersom min bror hade en fet dator tyckte jag det vore en sjysst idé att passa på att köpa ett nytt spel.

Ett som jag tidigare inte testat. Helst ett spel som på något sätt var nytt.

The Sims var just då relativt nytt, men det var inte utan tvekan jag höll spelet i handen i butiken (för det var en tid då man köpte spel i butik). The Sims skulle med all säkerhet antingen vara en otroligt trist upplevelse, eller en fantastisk upplevelse. Att det kunde vara någonting däremellan slog mig aldrig. Jag chansade och köpte spelet. Jag kom trots allt ihåg hur begeistrad jag varit över Sim City (1989) när jag spelade det för första gången.

The Sims var ett spel som jag efteråt skulle köpa flera gånger, ett spel som jag sålde när jag trodde mig ha tröttnat på det, men som jag köpte upp nästa månad igen. Den första helgen jag någonsin spelade The Sims, där i min brors ungkarlslägenhet, var jag fullkomligt såld. Jag kunde inte sluta.

Jag kedjerökte och fortsatte försöka bygga relationer, skaffa vänner och hålla uppe humöret för att befordras på jobbet. Jag byggde ut huset, skaffade livspartners och älskare, blev helt paff när jag upptäckte att simmarna utan problem kunde vara homo, bi eller hetero, utan minsta kommentar i spelet. Det var till och med okej med samkönade äktenskap och att i dessa äktenskap skaffa barn.

Jag var tvungen att skapa en militär hårdhomo som förlustade sig med hela grannskapets alla karlar. Jag fortsatte kedjeröka och fnittrade förtjust.

The Sims var så fritt, och det fanns samtidigt så mycket att göra. En perfekt sandlåda, där målet egentligen var en chimär. Det fanns ingenting som sa att jag tvunget behövde en befordran. Att jag spelade på det sättet, att jag fortfarande spelar The Sims på det sättet beror på att jag är van vid, och oftast helst spelar efter ett givet mål.

The Sims kan mycket väl klassas som ett peka-klicka-spel, ett äventyr där spelaren själv skapar äventyret. Ett ganska odramatiskt sådant. Att kunna välja mellan att vara socialt kompetent eller socialt störd i ett komplicerat men simpelt utformat menysystem kan vara någonting av det mest briljanta som skapats inom modern spelhistoria.

Jag satt där i min brors unkarlslägenhet. Lägenheten skulle snart inte vara för en ungkarl, nej. Den skulle sägas upp. Det visste ingen av oss då. Min bror hälsade nämligen på någon han träffat över nätet, en person som han skulle komma att gifta sig med. Min fru var samtidigt i Ryssland. Gravid med vår dotter. Jag väntade på mitt visum och spelade The Sims.

Under de år som följde, då jag sålde och åter köpte The Sims skapade jag oräkneliga karaktärer som gjorde logiska och korkade, ofta komiska livsbeslut. Jag skaffade vänner, älskarinnor, levde ofta som en egoistisk drummel. Allt detta gjorde jag samtidigt som min dåvarande fru upptäckte The Sims mer och mer. Samtidigt som jag var på någon repetition för min debutpjäs spelade hon The Sims. Samtidigt som jag knullade någon random, nattade hon vår dotter och spelade därefter The Sims.

Samtidigt som jag en kylig vinterkväll följde regissören, min blivande flickvän, in på Bishop's Arms, satt min dåvarande fru och spelade The Sims.

När min skilsmässa var över var The Sims det enda jag ägde som knappt var lönt att sälja, för det fanns då i så många upplagor att jag hade svårt att sälja skivorna. Man skulle hitta spelet i reabackar på Åhléns och liknande för 19:-. Det var en skymf för ett så bra spel.

Det var en skymf för så många liv. En skymf för lyckade och fallerade äktenskap.

#retro #gaming #spelkrönika #letsplay #livssimulator #simulator #thesims #sims #äktenskap #älskarinna #fru #dotter #liv

  • 2000

Gillar

Kommentarer