The Secret of Monkey Island - 1990 - Amiga/DOS/Atari ST etc.

På 1990-talet ägde jag detta sjukt enorma spel på tolv(!) disketter till min Amiga. Hur stod det sig då, och hur står det sig idag?

Spelet är ett äventyr i piratmiljö där protagonistens avstamp är att bli pirat.

The Secret of Monkey Island är ett spel skapat av en trio, bland annat av Dave Grossman, känd för en humor fylld av sarkastisk underton, och Tim Shafer, mer känd för att vara mer in your face. Det var Ron Gilbert som satt på idén och drog ihop gänget för att presentera det för Lucasfilm Games.

Dave Grossman pitchade detta massiva peka-klicka-äventyr ungefär såhär "Det är en berättelse om en ung snubbe som i jakten på sitt livs dröm kommer till en ö, okej? Under resan hittar han kärlek och grejer då va, och kommer fram till att det han sysslade med förut var mer viktigt. Ja, du skrattar, och det gör man i spelet också, och okej, det låter flummigt och så men det finns faktiskt ett djup här också"

I frustration över Sierra's spelserie(r) i samma genre där man "typ dör hela tiden för minsta misstag" skred man till verket och fick göra protagonisten i The Secret of Monkey Island, Guybrush Threepwood, odödlig. The Secret of Monkey Island kom att fokusera helt och hållet på upptäckandet av spelvärlden. I spelet parodieras bland annat Sierra-spelens game over-screen.

Dessutom tog man bort våld som mekanik och ersatte det med förolämpningar och skymfningar i "ja, men din mamma då?"-stil.

Det visade sig vara ett vinnande koncept. Kritiker hyllade spelet för sin varma humor.

Jag ser den än idag, humorn, och ibland drar jag på smilbanden, men jag tycker inte det är fantastiskt. Egentligen av samma anledning som jag inte längre tycker Nöjesmaskinen är fantastiskt roligt idag. Av samma anledning som mina torra, men ibland underfundiga kommentarer om spel inte kommer stå sig fantastiska om tio år.

Humor har en tendens att åldras dåligt, och så är det (tyvärr) också med The Secret of Monkey Island. Det är inte kul längre. Det är inte kul att dra på sig en hjälm på huvudet i form av en kastrull. Det är inte längre (jätte)roligt att en pirat i spelet gör reklam för Loom (1990). Förolämpningarna i svärdsdueller är inte längre lika kul. Det är verkligen inte roligt längre att springa hit och dit i oändliga sträckor mellan A och B för att hitta och lösa det eller det problemet (oftast baserat på helt ologiska moment och pussel).

Vad som däremot håller är antagonisten, spökkaptenen LeChuck, och hans crew. Det håller.

Men idag, 2018, när jag skriver detta får jag också små små irritationsutslag längs armarna när jag inte har valfriheten att göra grejer, även om valfriheten för tiden var ganska maxad för ett äventyr, en berättelse.

Och det är trist att jag känner så, eftersom jag, som författare och konstnär, verkligen vill hylla det textbaserade spelandet.

The Secret of Monkey Island har nämligen sin grund i det helt textbaserade. Spel som saknar grafik över huvud taget. Jag bävar inför att provspela dessa interaktiva romaner, men kommer så småningom hamna där också.

"...irritationsutslag längs armarna när jag inte har valfriheten att göra grejer..."

The Secret of Monkey Island var heller inte först med att använda så kallad skruvad humor för att nå gamern. Sierra har ett par spel och spelserier som kör på det, som King's Quest (1983), Police Quest (1987) eller Space Quest (1986).

Sierra nådde aldrig, i mitt tycke, upp till en nivå av trion Shafer, Grossman och Dilbert, men å andra sidan spelar det heller inte så stor roll för mig idag heller. Humorn för tiden är ändå på utdöende.

Vad gäller försäljningen av spelet har Grossman om sålda enheter sagt "Det sålde bra, norr om hundratusen, men långt söder om en miljon"

För att idag komma närmare humorn och värmen och själva spelet krävs två spelare som klurar tillsammans, där man kan dryfta dialogerna, finna nöjet i spelets humor tillsammans, kanske med några glas vin eller motsvarande.

Spelserien Monkey Island

#gaming #retro #äventyr #pekaklicka #sierra #lucasfilm #shafer

  • 1990

Gillar

Kommentarer