The 3-D Battles of WorldRunner (1987)

Ett till synes enkelt spel med en till synes omständig titel

Okej, så utan att kolla i manualen, för jag ska varken kolla den eller vad som annars skrivits om spelet. Min grej har nämligen blivit att skriva om spel utifrån den upplevelse jag har genom dess tutorial eller brist på den.

Att ge spelen tillräcklig chans för att ha någonting att säga om det. Det är nämligen också en del av spelutvecklingen, ja dels manualerna förstås, men också hur jag som (old school) gamer förstår spelen utifrån hur de är då jag bara poppar igång dem.

Jag saknar ett "The" i titeln. Jag tycker det borde heta The 3-D Battles of the WorldRunner. Men det heter det inte, så jag kan anta att WorldRunner är en organisation av något slag.

Organisationen WorldRunner tycks ägna sig åt att springa i hyfsat raka led och undvika småmonster och hoppa svinhögt över avgrunder för att spara krutet till en slingrig ormliknande slutboss.

Vart är världen på väg?

Världen är på väg mot en 3-D-värld som ger upphov till illamående och yrsel.

Spelet i sig är trots det där illamåendet ett ganska bra spel. Åtminstone bättre än vad jag vid en första anblick misstänkte. Det är ett spel med ett luddigt mål, att möjligtvis plocka stjärnor. Kanske en ballong här och där. Men framförallt handlar det om att springa och hoppa. I fejkad 3D.

​Nedan kan du se och höra mig spela tills mina kräkreflexer inte pallar mer.

#retro #gaming #spelkrönika #letsplay #nintendo #nes #3d #irriterandemusik

  • 1987

Gillar

Kommentarer