Super Mario World - 1990 - SNES/GBA

Allas älskade Super Mario är tillbaka i helt ny tappning, i ett helt nytt spel! Men hur nytt är det?

Ja, projektet leddes av Takashi Tezuka, som står bakom en hel del spel i Mario-serien, plus en hel del i Zelda-serien. Till sin hjälp hade han Shigeru Miyamoto som också varit delaktig i tidigare projekt.

För Super Nintendo (SNES) hade de förmånen till en bredare palett och satte sig att skapa någonting helt nytt.

Bland annat skapade de Yoshi, en liten dinosaurie som varit på ritbordet förut, men aldrig platsat i Mushroom Kingdom på grund av utrymmesbrist till NES.

Hela plotten i Super Mario World kretsar kring att Mario och Luigi är på semester i Dinosaur Land. Försök gärna få in dessa olika riken genom mina tidigare artiklar. Marios universum än så länge rör sig alltså mellan Mushroom Kingdom i de flesta spelen, Sarasaland i Super Mario Land (1989), och nu på semesterorten Dinosaur Land.

Hur som helst försvinner prinsessan Toadstool när hon hänger på stranden. Mario och Luigi letar och letar och stöter så småningom ihop med en liten dinosaurie vid namn Yoshi som berättar att hans vänner blivit fångade i ägg av onda koopalings. Det är alltså Marios antagonist #1, Bowser, och hans minions som rövat bort prinsessan.

Mario och Yoshi ger sig ut för att rädda prinsessan, eftersom, som vanligt blir Luigi sittande på stranden med en paraplydrink som den player 2 han alltid varit dömd att vara.

Personligen är jag väldigt förtjust i Super Mario World. Det är igenkännbart och underhållande på samma sätt som sina föregångare. Super Mario och hans värld känns som ett givet flaggskepp för Nintendo, och det är där de har mig. Kontrollen är fantastisk, så länge den fungerar, vilket den dessvärre inte gör hela vägen (se gameplay nedan). Det beror alltså inte på spelet. Det beror helt och hållet på min handkontroll.

I mitt gameplay kan du se och höra min frustration över handkontrollen

Spelet är igenkännbart, också med en minimap, eller övre-värld-vy som i Super Mario Bros. 3 (1988). Men det är också just det.

Teamet bakom spelet ville skapa någonting nytt, och även om jag uppskattar den grafiska uppgraderingen som är mer soft och iögonfallande än den 8-bits-grafik jag spelat tidigare, är spelet i mitt tycke inte så annorlunda mot sina föregångare.

Inte heller spelets plot.

Jag samlar mynt, hoppar mellan plattformar, undviker fiender, möter en boss, kommer till ett slott. Däremot är plattformandet mer avancerat, särskilt då det kommer till att hoppa mellan rörliga plattformar kopplade till på/av-knappar eller cirkelrörelser i luften eller stängsel som man kan röra sig bakom och framför. Det är mer. Men det är fortfarande inte så annorlunda att genren spränger igenom på nytt.

Jag kan förstå gamers som hyllar spelet, särskilt om de började sin resa här, genom spelgeneration 4, men då jag gått igenom föregångarna i spelgeneration 3 är jag plötsligt mätt på genren och lämnas i ett "var det inte mer?"

"Spelet är igenkännbart, också med en minimap, eller övre-värld-vy..."

​Att bedöma Super Mario World blir svårt för mig, eftersom jag kan förstå den megahit det blev då det lanserades med Super Nintendo. Jag förstår törsten efter Mario. Jag är inte förvånad att spelet sålde i över 20 miljoner exemplar. Spelet är nämligen inte dåligt, nej, långtifrån faktiskt. Det är ett riktigt bra spel. Jag kan se det. Men jag känner det inte.

Jag har spelat många plattformsspel före Super Mario World och jag har spelat många efter, men av någon anledning ligger just det här spelet både nu när jag åter testar det, och då, när jag spelade det i början på 1990-talet, precis i skarven där jag tröttnade på plattformsspel.

Det är någonting som fattas för att jag ska väckas som gamer här, och jag gissar på att jag då, som nu, suktade/suktar efter ännu en dimension som för tiden inte implicerats i Marios universum.

#gaming #retro #super nintendo #snes #plattform #mario #super mario

Yoshi's Island

Donut Plains

Vanilla Dome

  • 1990

Gillar

Kommentarer