Super Mario 64 (1996)

Jag trodde jag skulle palla varva min andra favorit (än så länge) i spelserien igen, men nej, Mario kan fortfarande vara för mycket retro-Mario även i 3D

Det här är så långt jag spelat serien sedan tidigare. Jag har inte provat något Mario-spel efter Super Mario 64. Jo ett, men då var jag typ hög (ja, jag har levt ett semibrokigt konstnärsliv), och minns inte om det var till Gamecube eller Wii.

Min personliga topp 3 spel i serien Super Mario

1.

2.

3.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle ge upp Super Mario 64 så snart som jag gjorde. Det var bara en känsla som kom över mig mitt i mitt gameplay. Det är av samma anledning som jag tröttnar på alla spel i serien antar jag.

Det är kul så länge det är fluffigt och gulligt och lättsamt, för det är där jag vill ha min Mario. Men så snart det ska simmas eller geggas omkring i underjorden eller dyka upp kanoner eller på något sätt dra skugga av den där sköna pastellfärgen som spelen alltid börjar med, då tröttnar jag.

Åtminstone i ett försök att ge mig på spelet en andra gång. Första gången, alltså i Super Mario Bros. (1985) (vilken inte hamnade på min topp 3 på grund av att den är så in i helvete kanoniserad, trots sin djupa impact på mig) var det okej. Då var det spännande med underjorden, med vattnet och slotten.

För då hade jag inte sett det tidigare.

Vad som trots det är skönt med Super Mario 64 är att det är igenkännbart. Jag kan ändå uppskatta att jag känner igen fienderna i detta Mario-universum, och jag älskar övergången till 3D, även om kameran i combo med kontrollen inte alltid gifter sig.

Ett spel väl värt att återgå till om man kan och har tid.

Nedan kan du se ett relativt kort gameplay och höra mig kommentera, eller bara höra den där härliga musikslingan gå om och om igen.

1.

2.

3.

​#retro #gaming #spelkrönika #letsplay #mario #supermario #n64 #nintendo #3d #plattform 

Gillar

Kommentarer