Street Fighter II: The World Warrior - 1991 - Arkad m.fl.

Av någon anledning trodde jag, trots den romerska siffran, att detta var det första spelet i sin serie

Att jag fått för mig att Street Fighter II: The World Warrior, kanske mer känt som Street Fighter II var det första spelet i sin serie beror på att jag fick spelet till mig på min Amiga 600 back in the day. Hur jag kom över spelen till min Amiga minns jag inte helt klart, men det var en tid av utbytta papperskassar fulla av spel, disketter i travar, piratkopior i mängder.

Det var en tid av att äga precis alla spel som alla i omgivningen ägde, och var man så lyckligt lottad att man utvidgade sin bekantskapskrets genom random fritidssysselsättning utanför spelandet och den vägen träffade någon som också hade en Amiga, kom man snabbt över alla spel som den nya bekantskapen också ägde.

Så länge man hade tomdisketter.

Det, mina vänner, är en stor anledning till varför Commodore gick i konkurs. Men då fattade vi inte att det fanns samband mellan intäkter och tillverkning.

Därför kände jag inte till någon föregångare, eftersom av alla jävla spel jag hade hittade jag aldrig något annat spel i serien än Street Fighter II eller en variant av det.

Det är alltså Street Fighter II det ska handla om här. Det är ett fightingspel, uppföljaren till Street Fighter (1987).

Trots att föregångaren Street Fighter inte blivit särskilt populär satsade Capcom hårt på genren fighting. De ville verkligen skina just med det. Och det var just vad de lyckades med. För trots att, måste jag erkänna, detta inte är ett spel jag någonsin varit särskilt förtjust i, lyckades de väldigt bra med sitt koncept.

Spelets koncept är i grunden detsamma som i föregångaren: att resa runt i världen och spöa alla andra i en-mot-en-fighter för att nå slutbossen för att få stå som vinnare. Det går också utmärkt att spela det mot en kompis, eller rival.

Capcom höll kvar sin kontroll på sex knappar, och gav spelaren möjlighet att välja vilken karaktär hen ville spela med, till skillnad från sin föregångare. Men det smartaste Capcom lyckades åstadkomma var portningen från arkad för att nå ut med spelet.

Street Fighter II fanns tillgängligt till Amiga, Atari ST, C64, PC, Amstrad, SNES, ZX Spectrum, Game Boy, Master System, sneare också till modernare konsoler.

Genom en bugg i programmeringen skapade Capcom också vad som skulle bli standard för alla fightingspel som följde på Street Fighter II. Möjligheten till combos. Eftersom det var en bugg krävdes det ordentlig skill i timing för att få till kombinationer i Street Fighter II, men det gjorde också att agnarna skiljdes från vetet mellan gamers.

Chun-Li, Guile, Ken och Zangief är några av karaktärerna man får lära känna, eller åtminstone fightas med och emot i Street Fighter II: The World Warrior.

Spelet togs emot varmt och med portningen fick det en enorm spridning och sålde som smör, eller annat som säljer bra. Spelet blev hur som helst en enorm succé, både genom kritiker, genom publiken och i svartvita försäljningssiffror.

Så även om jag inte kan förstå varför, på grund av en aversion mot genren (vilken enbart baserar sig på att jag inte förstår grejen med den), kan jag bara som vän av gamers ta av hatten, bocka och applådera Capcom för vad de åstadkom.

Läs om fler spel i serien här

#gaming #retro #fighting #snes #arkad #supernintendo #champ

Se mig spela spelet, en av mina skydda genrer, här till SNES till vilket spelet landade ett år efter arkadversionen. Spelet var snyggare till arkad. På grund av utrymmet till konsolversionen var man tvungen att banta spelet.

  • 1991

Gillar

Kommentarer

SaraFogelström
SaraFogelström,
cool blogg du har!! Checka gärna in min för rolig uppdatering!!:)))
nouw.com/sarafogelström