Skyrim (2011) - Del I

Se mig påbörja ett spel jag aldrig kan vinna

I samma veva som jag satt i min ungkarlslägenhet och spelade The Elder Scrolls IV: Oblivion (2006) råkade jag plötsligt se en trailer för The Elder Scrolls V: Skyrim. Jag minns inte så mycket av det grafiska, eller ens vad fan det verkade gå ut på. Jag minns att jag uppfattade det som snyggare än Oblivion, men framför allt rysningen som gick igenom mig då releasedatumet 11.11.11 gick över i bokstäverna S.K.R.Y.I.M.

Skyrim, en liten futtig del av den väldiga världen Tamriel, spelplatsen för serien The Elder Scrolls, och som också Oblivion utspelar sig i, en liten by som existerar i spelet Oblivion, där den enda repliken från föregångaren som hintar om det då framtida spelet är en replik som poetiskt uttrycker sig "...skies of Skyrim..."

Jag fick så mycket rysningar i samband med Oblivion och trailern till Skyrim utan att riktigt veta varför.

Jag skaffade mig spelet först många år senare i samband med att jag började tröttna på att skriva awesome teaterpjäser. Här kan tilläggas att jag gjort grand slam genom publiken, recensenter och som akademiskt underlag, nämnt som "banbrytande", alltså som en ganska unik dramatiker.

Det unika i mig som dramatiker är att jag är jag. Jag skriver mitt shit med en inställning av "I don't give a fuck" för att jag gillar att skriva. Och lika lite som jag kommer se tillbaka på det här inlägget, ser jag tillbaka på det jag skrivit som dramatiker. Efter att jag skrivit en pjäs finns den där för andra, men jag har aldrig läst mina egna pjäser efter att de blivit uppsatta.

Det jag skriver är för eftervärlden. Inte för mig själv. Det är enklare att runka än att läsa draman på vad-det-nu-kan-vara, 70-90 sidor(?)

Hur som helst. Jag nämner det här eftersom Skyrim blev spiken. När jag skrivit på ett kontrakt pallade jag inte skriva manuset. Nej, det var roligare att spela Skyrim. När jag fått ett stipendium pallade jag inte ta tag i skrivandet. Nej, det var roligare att spela Skyrim. När jag fick sitta ett par veckor i Mankells stuga, enbart för att skriva, satte jag upp min dator i den underbara villan och spelade Skyrim non stop under hela perioden.

Jag säger det som att Skyrim var döden för mig som dramatiker. Men jag sörjer det inte. Teaterbranschen, som många andra branscher, är ändå en hög med idioter som säljer sig själva genom nätverk, ett gäng pretentiösa individer, varav många inte ens verkar förstå att det pågår saker utanför den där världen som är jobbet.

I det här fallet var jobbet för mig att skriva.

I slutändan handlar konst om så mycket mer än det jag upplevt från min före detta krets. Skyrim kan vara konst. Det man brinner för kan vara konst. Det beror helt på hur man som individ klassar konst.

Under mina 1500 timmar med Skyrim satt jag bland annat och fantiserade om hur underbart det skulle vara att få skriva alla böcker som tillägg till spelets lore för ett sådant spel.

Nu ger jag mig på det igen. Nu för sista gången.

Här följer mina första gameplays av spelet som dödade mig.

Se nästa del i mitt gameplay

1.

2.

​#gaming #retro #spelkrönika #skyrim #rpg #action #bethesda #elderscrolls

Gillar

Kommentarer

bergstrandanna
bergstrandanna,
Va fint du beskriver att vad som helst kan vara konst! Spännande att du var dramatiker, blir nyfiken på vad du jobbar med nu? Har aldrig spelat Skyrim men har tänkt göra det, kanske är dags nu så att jag kan kika på din let's play utan att bli spoilad 😊nouw.com/bergstrandanna
player1
player1,
Åh. Tack! Jag jobbar numera med traditionellt kroppsarbete. Dessa två första gameplays är inga direkta spoilers (de kommer senare). Gissningsvis kan dessa fungera som ett avgörande i om du vill spela spelet eller inte 😉nouw.com/player1
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229