Shining Force (1992)

Efter att ha spelat Shining Force beslöt jag mig först för att lägga ner bloggen

Shining Force är det första strategiska RPG-spelet jag spelade. Som med andra spel för tiden lånade jag spelet mot ett annat spel. Vilket spel jag lånade ut minns jag inte. Jag var däremot helt fast i Shining Force från första stund, för aldrig förr hade jag sett ett så fantastiskt koncept.

RPG var jag redan bekant med från några titlar ur serien Phantasy Star. Men combon av att styra karaktärerna som trupper på ett slagfält hade jag aldrig tidigare varit med om. Det var magi att få ett schackbräde med unika karaktärer att levla och styra, att slåss med eller att offra.

Fortfarande är genren som idé min absoluta favorit. Jag menar med det att jag har andra favoritspel, men själva konceptet av att slå ihop strategi med RPG är som att skräddarsy en handske som passar mitt huvud. Idag håller jag den något mer hardcore serien Fire Emblem som favorit i sitt slag, vilket inte är så märkligt. Jag har dessvärre inte haft turen att stöta på fler spel i den här sammanslagningen.

Då, som nu, var storyn av mindre betydelse för mig, och jag skulle förstås kunna kolla upp allt på Wikipedia, men eftersom jag sedan ett tag bestämt att skriva ur hjärtat för en mer bloggig känsla tänker jag inte göra det. Spelet går ut på att döda någon ond jävel som kallas Darksol, för Darksol är på jakt efter att uppväcka en tusen år dränkt drake från ett ancient slott. Spelet spelas genom åtta kapitel, som lästa ur en flickas sagobok. Alla åtta kapitel är uppdelade i förvecklingar och möten med diverse karaktärer. En hel del karaktärer kan du få med dig i The Shining Force, som kanske kan ses som motståndsrörelsen mot... ondska(?)

Det absolut fetaste med spelet är att man inte spelar med ett JRPG:s begränsning på klassiska fyra karaktärer. Här har du snart med dig en hel trupp. Alla med sina egna specifika egenskaper.

När jag skulle spela spelet blev det inte enbart ett kärt återseende. Spelet var fortfarande lika skönt, men som vuxen började min resa med att jag skolkade från hemmets plikter. Jag var ledig från mitt jobb och valde att istället för att gå till jobbet, dricka kaffe på ett tidig-morgon-öppet-café för att återvända hem då min fru tagit barnen till förskolan och själv gått till sitt jobb. Sedan startade jag upp spelet och döpte min huvudkaraktär till Ellis, efter min son.

Än så länge var allt gott och väl, men i periferin visade det sig att vår son började vantrivas på förskolan, vilket i sig inte hade med mitt skolk att göra, men den där dagen satt jag och skrävlade genom min Youtube-kanal att det är så skönt att få sig lite ledig tid som småbarnsförälder. Välförtjänt. Och det var det också, men någonting gnagde.

Under den kommande veckans sessioner kom det fram att min son blivit sittande i kapprummet hela dagar i väntan på att någon skulle hämta honom. Han började visa en ytterst antisocial sida som skulle kunna visa sig vara exempelvis autism. Det är ingenting jag vet, och det är ingen stämpel som jag sätter på honom. Han är bara tre år. Allt detta skedde under de närapå sammanlagda 23 timmar jag spelade Shining Force. Samma dag som jag gråtandes vinkade hejdå vid förskolan på grund av att min son istället för att vara med på morgonsamling, måla eller leka, hellre ville stirra ensam in i en vägg, samma dag stod Ellis som hjälte efter att ha besegrat en trehövdad drake.

Hela mitt gameplay kändes ruttet, som att jag från grunden valt att spela istället för att finnas där för honom. Hade det varit annorlunda om jag den där morgonen sagt att jag är ledig, att han hade fått vara hemma en extra dag? Hände det någonting just den dagen som gjorde att han inte ville vara med de andra?

Hur i helvete skulle jag kunna skriva en artikel om Shining Force, ett spel jag älskar, när hela mitt gameplay var besudlat med smärta?

Jag bestämde mig för att lägga ner bloggen.

Men idag kom jag på att jag istället ska skriva det. Skriva på min blogg, och göra det naket. Att om möjligt gå ner till en så personlig nivå att min spelblogg också kan få vara en ventil om jag behöver den. Ett sätt att närma mig konsten i att skriva, så som jag minns den från en tid då jag inte knegade på ett tvätteri.

#retro #gaming #spelkrönika #letsplay #åretsblogg #shiningforce #rpg #strategi #sega #genesis #megadrive #jrpg #autism #son #förskola #barn #förälder #skolk #pappa

  • 1992

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229