Mortal Kombat II - 1993 - Arkad/Megadrive/SNES/Amiga/PC/PS etc.

Insugen i en tävling med en insats bortanför död, finner jag mig dö hundra gånger om

Okej. Så plotten i Mortal Kombat II är att kombattanterna är inbjudna till en kampsports-turnering i Outworld, dit de sugs in av den onde Shang Tsung som fick spö i första spelet. Shang Tsung bönar sin master att få sin ungdom återställd så han kan få spöa lite slagskämpar från jorden.

Egentligen ganska oklart varför. Kanske, eller antagligen, för att den som vinner turneringen Mortal Kombat utöver ära och glory, också belönas med världsherravälde. Det brukar typ låta så.

En punkt i plotten grabbar dock tag i mitt fokus.

Den första turneringen, från det första spelet, var tydligen inte livsfarlig nog. Till uppföljaren är insatsen tydligen mycket(!) högre. Än livet alltså. Också oklart vad insatsen är, förmodligen själen, men det kan också röra sig om livet plus rosebud, det vill säga den där gosiga teddybjörnen från spelkaraktärens personliga barndom.

Trots min bitska ton, som baseras på att jag suger på spelet, blev Mortal Kombat II en enorm succé, som fram till 1996 drog in över 100 miljoner dollar. Marknadsföringen blev en hit med portade versioner av arkadspelet som skeppades ut i världen under vad som gick under namnet "Mortal Friday". Den dagen såldes 2,5 miljoner exemplar av spelet, och satte nytt spelhistoriskt rekord för sålda enheter vid spelsläpp. Rekordet är slaget sedan dess, men det var stort för gamers som spelade 1993.

Mortal Kombat II var stort. Med mer utlovat blod, fler specialmoves i form av fatalities. Recensenterna skrek saker som "Briljant!", "Otroligt!", "Perfekt mix av grafik och våld!", "Den enda konkurrenten till Street Fighter II!"

Kritiken lät heller inte vänta. Den kunde låta ungefär "Vi blir upprörda av det benkrossande, blodsprutande, lemlästande våldet som projiceras på våra barns skärmar!"

Jag har ingenting emot det animerade blodet, som fortfarande ser ut som pastellfärgade spelbuggar, vilket jag redan då tyckte. Jag minns att folk var sådär kittlade av allt våld i spelet. När jag såg det back in the day skakade jag surt på huvudet och muttrade att "Det ser ju inte ens verkligt ut"

Däremot spelar det ingen roll om jag spelar med någon av de nya Baraka, Jackson "Jax" Briggs, Kitana, Kung Lao eller Mileena. Eller om jag spelar med någon av de gamla Johnny Kage, Liu Kang, Raiden, Reptile eller Scorpion.

Jag får ändå fetspö av Sub-Zero i första matchen av detta klätterträd, eller berg, som utgör turneringen i Mortal Kombat II.

Det beror rätt och slätt på att jag är helt jävla värdelös på fightingspel och personligen hellre spelar ett minnesspel som Simon (1978) än att lära mig och memorera combos till i stort sett vilket fightingspel som helst (det finns dock undantag).

Jag kan dock inte bortse från spelets succé då det begav sig, heller inte bortse från alla röster som viskade "Våld", "Blod" eller "Fatality" på skolgården.

Mortal Kombat II är viktig videospelsvåld-historia oavsett vad jag tycker om det idag.

Läs om fler spel i serien här

#våld #gaming #retro #spelkrönika #fighting #mortalkombat #arkad #snes #amiga #megadrive

  • 1993

Gillar

Kommentarer