Mortal Kombat 3 - 1995 - Arkad/Megadrive/SNES/PS m.fl.

Varning! I den här artikeln förekommer grafiskt blod och en film där du kan se och höra hur jag får en hel del stryk av min hustru

Äntligen ett spel där Player1 möter Player2! Det kommer heller inte bli sista gången. Player2 blir ofta tillfrågad, men masar sig enbart till gamingstolen om spelet känns tillräckligt intressant.

Ikväll ville hon ge mig en fight och det är jag glad för.

Tidigare under serien har jag klagat på hur lite jag förstår poängen med fightingspel. Jag förstod poängen mindre eftersom trots att jag hängde hos kompisar och spelade slentrianmässigt, ägnade jag under tiden mer tid åt spel som Civilization (1991).

Jag inser efter kvällens, låt oss erkänna det - kackiga - let's play, att dessa spel kanske uteslutande måste spelas mot en Player2. Det är då det blir underhållande.

Grafiskt har förstås spelet inte mycket att tillföra idag, men man kan se att det har utvecklats.

Blodet ser fortfarande ut som pastellfärgade buggar, men jag minns att Mortal Kombat 3 trots det också, som sina föregångare, sågs som "Shit! Det är fan blod!"

Jag tycker det tillför någonting. Brutaliteten. Jag anropar och når barnet i mig, förstår lekarna som kretsade kring våld och blod, kanske framförallt alla jävla penna-och-papper rollspel jag spelade. Utan att gå in för mycket på det här kan jag nämna att det uteslutande var en fantasi fylld av moralbrott, våld och blod.

Det finns en otrolig humor i det tabubelagda. Det finns någonting i videospelsvåld som det sällan pratas om. Det där att skala ögonen och se det som over the top. Det blir bara fruktansvärt roligt att dundra med käftsmällar så blodet sprutar eftersom det känns som (med tanke på min rubrik) att såhär får man inte göra. Det är kul! Men kom igen! Det är ju det!

Det är som artikeln om mig under kategorin "Vem är Player1?". När jag blev intervjuad pratade jag om just det här. Intervjuaren nämnde själv att det är problematiskt med unga män som sitter hemma och spelar våldsspel, och den tesen passar säkerligen in på några unga män, men det är inte min tes. Ändå blev citatet mitt, oklart varför.

Det är detsamma som att videovåld gör oss till psykopater, eller att tevespel gör oss till terrorister.

Vilka videospel spelade Stalin och Hitler? Vilka spelar Kim, Donald och Vladimir?

Med detta vill jag påstå att argumentet om våldsspel och fara för omvärlden inte håller, för det räcker inte med att en snubbe som utfört ett dåd också spelade det eller det spelet. Med det argumentet skulle man nämligen lika gärna kunna påvisa att frimärkssamlande är en fara för samhället.

Jag kom av mig.

Med det tredje spelet i serien följde en knapp som tillät kombattanten att springa. Man kunde slå sin motståndare genom taket för att fortsätta fighten på en övre platå. Det fanns nu nya typer av fatalitys, och det introducerades djuriska animalities.

Combos i form av obrytbara kedjor av knapptryckningar var inte längre en bugg, utan interagerade i gameplayet. Det hade nu blivit standard för genren, någonting som i skapandet av Mortal Kombat II (1993) var en brukbar bugg, och någonting att utnyttja för den inlästa gamern.

Plotten i spelet känns ganska betydelselös, men den går ungefär såhär:

Shao Kahn som förlorade mot Liu Kang i Outworld-turneringen i Mortal Kombat II, ger sig på en tiotusen år(!) gammal plan. Han får någon sorts skuggpräster att återuppliva sin drottning Sindel, som tydligen dog ung, säg för niotusenniohundrasjuttiofem år sedan. Hur som helst. Hon ska återfödas i jordelivet. Detta får Shao Kahn att korsa gränsen, alltså mellan Outworld och jordelivet (earthrealm) och återfå sin drottning. När det är fixat blir jordelivet bitvis en del av Outworld. Detta ska ge en vinst på oändligt många själar och sedan blir det typ inbördeskrig i Outworld på grund av olika status och sedan ska man typ slåss. Jag vet inte. Jag blir bortkollrad.

Det är meningslöst att ens försöka ha koll på spelets story, och förmodligen är det inte många som har det.

Vi lämnar det.

Vidare bjuder Mortal Kombat 3 på nya och gamla slagskämpar.

Det finns dock en stor meningslöshet i Mortal Kombat 3, och det är att Tekken (1994) släpptes året innan. På så vis är den förut sedda softa grafiken utdaterad och utbytt mot (vad vi länge skulle anse) snyggare blockliknande polygoner.

Trots det sålde Mortal Kombat 3 i 250,000 exemplar bara till Super Nintendo under spelreleasens första vecka. det fanns ett enormt sug efter Mortal Kombat, och jag skulle nog trots allt påstå att fansen fick vad de ville. Inga större förändringar, men lagom för att det skulle kännas lite nytt.

Många såg det dock som slutet för spelserien.

Lite visste de då att det här fortfarande bara var början.

Läs om fler spel i serien här

Se mig göra upp med min fru. Med andra ord: se Player1 battla Player2, men döm inte ut de få kommentarer som hörs. Det här är trots allt första gången jag har någon bredvid mig när jag bloggspelar.

#gaming #retro #spelkrönika #fighting #mortalkombat #mk #snes #arkad #megadrive #nintendo #våld

  • 1995

Gillar

Kommentarer