Mega Man (1987)

År 200X flippar robotarna och vänder sig mot mänskligheten, allt på grund av den elake Dr. Wily. 

Dr. Wily's egen hjälpreda, Mega Man, har dock av en händelse programmerats med en stark känsla för moral, och nu är det upp till den blå roboten att rädda världen och mänskligheten.

I Japan släpptes spelet och karaktären som Rockman, en detalj jag funderat över då Mega Man borde fungera lika bra på japanska. I ett avsnitt av P3 spel nämner panelen att namnet kom till genom att skaparen Akira Kitamura ville skapa ett spel som musikaliskt låg i kant med balladrocken för sin tid.

Jag har inte hittat någon annan källa för det. Däremot nämns det på forum och i andra artiklar, dels att spelet följer en sten (rock), sax, påse-logik baserad på att vissa vapen är fetare mot vissa bossar, medan andra är ganska verkningslösa. Andra påstår att Akira själv inte är lika förtjust i namnet Rockman som Mega Man, och att namnet kom till som en följd av att andra karaktärer kunde få namn i musikaliska termer, som senare Blues (Proto Man från och med Mega Man 2). Det och att spelkonceptet från början skulle vara att handlingen rörde sig mellan Rockman och hans systerrobot Roll(man?), som skulle verka som den damsel man skulle rädda. Det låter än så länge vettigt, bortsett från detaljen att Capcom skulle spottat ut titeln Rockmnan och att de efteråt själva skulle tycka att den västliga Mega Man lät så mycket bättre. Skulle det vara så, skulle de förmodligen inte låta döpa karaktären och spelen genom hela serien till Rockman, som att "Nu har vi valt namnet så nu är vi stuck med det".

För en enorm serie blev det, och den har idag spawnat 60 titlar, räknat med spinoffs (och mitt mål är att under min livstid gå igenom allihop).

En annan intressant detalj är att slutbossen, den onde Dr. Wily, är en karikatyr av Albert Einstein, någonting som sätter fingret på historia beroende på från vilket håll man läser den. I Japan är nämligen inte Albert Einstein lika känd för relativitetsteorierna som han är för atombomben, och ur japansk vinkel är det inte svårt att förstå att Albert därigenom och bombernas skörd av offer är ondskan personifierad.

"...spelet följer en sten (rock), sax, påse-logik baserad på att vissa vapen är fetare mot vissa bossar, medan andra är ganska verkningslösa..."

Man kan nog också påstå att Mega Man på sätt och vis också blev en mer rockig maskot till Nintendo vid sidan av den mer dansbandsvänliga barnvisan Mario. Även om Mega Man och dess uppföljare släpptes till fler konsoler är det som att Nintendo alltid haft första tjing på spelen, särskilt då kanske till NES och SNES.

Mega Man var ett spel jag älskade så mycket att det enda som kunde slita mig ifrån teven var om mina kompisar ville leka fäktning med träsvärd och sköld. Detta eftersom Robin Hood: Prince of Thieves (1991) kom i samma veva som jag fick Mega Man i mina händer. Det var helt enkelt mycket Robin Hood-lek på den tiden.

Anywho.

Mega Man rockar tyvärr inte min båt på samma sätt idag. Jag vill tycka om det, jag vill rentav älska det, men gör det inte. Jag gillar förstås att Mega Man är ett icke-linjärt plattformsspel där jag själv kan välja fritt vilken av bossarna jag ska försöka slå, i den ordning jag själv behagar. Det känns nämligen för tiden ganska unikt.

Det, och att musiken är freakin' awesome!

Men det är någonting med spelet som gör att jag inte är där längre. Någonting som gör att jag hellre spelar Super Mario Bros. (1985), och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det kan vara att jag idag ser att Mega Man, bortsett från det icke-linjära, egentligen är vad Commander Keen (1990) till PC borde ha varit.

Mega Man släpptes förvisso också till PC (DOS).

Men det var en kackig variant som inte ens var en portning, utan helt jävla omöjligt skräp som flimrade och glitchade i en hastighet som inte var hälsosam. Det var dessutom ett helt annat spel, till synes ett med Musse Pigg med avkapade öron i huvudrollen.

Trots att Mega Man som det här första spelet, och även en del uppföljare kommer det visa sig, inte tillhör mina favoriter idag, ser jag ändå fram emot att skriva om allihop. Möjligtvis blir jag klar till runt min pensionsålder.

Utvecklare: Capcom

Utgivare: Capcom

Plattform: NES, DOS

Serie: Mega Man

Genre: Action, plattform, single player

Manual (pdf) eng.

Förvånas av att mitt gameplay flyter på så bra, som att jag inte lagt ifrån mig kontrollen på 30 år, trots att jag för längesedan lagt spelet bakom mig och inte är särskilt road av det. Det flyter mest på som en film jag sett många gånger, nästan lika många gånger som Robin Hood: Prince of Thieves.

#gaming #retro #spelkrönika #megaman #nes #nintendo #action #plattform #einstein

  • 1987

Gillar

Kommentarer

Allamåstetitta
Allamåstetitta,
Håller med dig, man vill verkligen älska det lika mycket som när man var yngre. Men det är svårt!
nouw.com/allamåstetitta