Half-Life 2 (2004)

I det här inlägget följer den mest provocerande text jag lagt ut sedan jag startade bloggen

Half-Life 2. Jag kommer inte ens spela det.

(Men herregud det är ju en klassiker!)

Jo, jag vet, men jag är bara så jävla ointresserad av Half-Life 2.

(Man kan inte bara säga så, alltså man måste prova spelet för att)

Nej. Inte jag. Jag bryr mig fortfarande lika lite om Gordon Freeman som jag gjorde till Half-Life (1998). Men mitt ointresse handlar egentligen inte om att jag är ointresserad av Half-Life 2 per say. Jag är ganska intresserad av det, nej, till och med imponerad av det. Mitt ointresse ligger i den långa väntan på Half-Life 3 (????) som aldrig tycks dyka upp, vilket gör att jag inte ens kommer lägga in spelserien under min kategori för spelserier. Jag behöver minst en trilogi för att platsa in en serie som serie i den här krönikan.

Det ser förjävligt ut annars.

Jag vill heller inte hamna i den där känslan efter att ha spelat Half-Life 2 att jag vill ha mer.

Det provocerande är inte att jag inte ens testar Half-Life 2. Det provocerande är att jag inte ens testar Half-Life 2 trots att Half-Life 2 är den enda anledningen att jag ens köper hem mina spel genom mitt älskade Steam-konto.

Och ändå. Jag är helt ointresserad av Half-Life 2. Trots att spelet ser snyggt ut och trots att det någonstans borde finnas en iver hos mig att spela det, så infinner sig helt enkelt inte den där peppiga känslan.

Jag blir av någon anledning inte spelkåt av Half-Life 2.

Men turligt nog finns det någon som lagt upp en mer rättvis recension av spelet, nämligen användaren Gggmanlives. Den videon ser du nedan.

#retro #gaming #spelkrönika #review #halflife #action #fps #klassiker

  • 2004

Gillar

Kommentarer