Grand Theft Auto III (2001)

"Nu pågår snusket i 3D-miljö!" "Helt förkastligt!" "Synd!" "Bring out your dead!" "Och horor!" "Och knark!" "Och att döda civila i dussintal!" 

Trots all kritik mot Grand Theft Auto som serie har jag aldrig kunnat se på spelen annat än som satir, eller som brutal lek, att få möjligheten att orsaka kaos i en värld som egentligen enbart satt grafik på den sandlåda jag lekte i som barn.

Jag menar, jag sprängde mina leksaksbilar i den där sandlådan med smällare när jag var åtta år. Det var ingenting märkvärdigt med det. Vad Grand Theft Auto tillför är ett mål i den där sandlådan, för den som vill. För man måste ju inte spela spelets uppdrag. Nej, det är en öppen värld.

Om du vill kan du glida omkring i laglig fart, om du kan hitta en bil på laglig väg, och stanna för rödljus. Du kan bara njuta av radiokanalerna som finns i din bilradio, om du nu inte hellre vill gå runt till fots.

Okej. Det där var en överdrift. Grand Theft Auto III är skapat på ett sätt som trots allt gör det nästintill omöjligt att inte använda kontrollen till bus, kaos, skottlossning, kalabalik och fortkörning, och det är exakt där spelserien ska vara.

Rockstar är en frisk fläkt bland mer tillrättalagda spel.

Det finns spel som försöker utge sig för att inte innehålla allt vad Grand Theft Auto innehåller, men som ändå lyckas göra det, exempelvis våld mot civila, objektifiering av kvinnor etc. Jag tycker det är obehagligare med spel som har alla GTA's ingredienser subtilt i bakgrunden, mot just GTA som innehåller allt det där, men som inte gömmer sig.

Är det moraliskt korrekt?

När det kommer till Grand Theft Auto säger jag "vem bryr sig?"

Vad jag däremot är nyfiken på är varför jag har den inställningen just när det gäller GTA, och inte när det gäller många andra spel. Jag har inget bra svar på den frågan, men är villig att diskutera det.

Efter ett bankrån i Liberty City skjuts protagonisten Claude av sin flickvän och medbrottsling. Claude överlever och får tillbringa tio år i fängelse. Under en fångtransport frigörs Claude och hans medfånge och polare 8-Ball. De flyr till ett safehouse, alltså en sådan där bostad där polisen helt omöjligt kan gå in hur efterlyst man än är, ett sådant där safehouse som det finns några av i Liberty City.

Så börjar spelet om man följer storyn. Nej. Så börjar spelet oavsett om man följer storyn. Men därifrån är spelvärlden semi-öppen.

För visst är Grand Theft Auto ett spel i en öppen värld, en sandlåda. Men den där sandlådan vidgas mer och mer ju längre storyn vecklar ut sig. Till dess får man finna sig i att vissa broar är stängda, att vatten (som man omöjligt kan simma i) sätter gränser i staden.

Under spelets gång gör man sig vän med några av Liberty City's gäng, och man blir ökänd, därmed måltavla, av andra gäng.

Hur man än väljer att spela Grand Theft Auto III finns det alltid saker att göra i Liberty City.

När spelet släpptes var det för gamers som jag fullkomligt mind blowing att det utspelade sig i 3D-miljö.

Utvecklare: DMA Design

Utgivare: Rockstar Games

Plattform: PlayStation 2, PC, Xbox

Serie: Grand Theft Auto

Genre: Action-äventyr, sandlåda, en spelare

Nedan en mer nyanserad recension av spelet, upplagd av ColourShedProductions

#action #retro #gaming #spelkrönika #gta #grandtheftauto #kontrovers #3d #rockstar #rockstargames #våld #kriminalitet #maffia #spelvåld

  • 2001

Gillar

Kommentarer