Final Fantasy X - 2001

Innehåller affiliate-länkar

Bilden är från spelets HD-remake och är därför missvisande för sin tid

Ännu en underbar kärleksballad till denna magiska serie som jag började älska i mina sena tonår

Visst finns det anledning att förtrollas och förälskas nu när Final Fantasy kommit in i en tid av röstskådespel. För första gången kan vi höra karaktärerna prata utan att det för den skull är någon cutscene. Det här är den första Final Fantasy-titeln till Playstation 2 och jag kan se att spelet levererar. Allt finns där. Det gamla härliga stridssystemet som jag klamrat mig fast vid sedan 1997. En skönt flummig story, med kärleken och förälskelsen i centrum.

Det borde klicka.

Men det klickar tyvärr inte. Jag är inte i mina sena tonår längre när jag spelar spelet. Nej, jag är en halvalkoholiserad dramatiker när jag spelar Final Fantasy X. inte längre benämnd "ung dramatiker", utan numera följs mitt namn av "den relativt unga dramatikern". Jag tror jag dragit i mig ett par boxar vin under den period jag spelat spelet.

Jag känner ingenting. Jag känner ingen kärlek längre.

Jag spelar förvisso spelet senare också, aldrig till slutet, men inte heller nu när jag oftare är nykter finner jag magin i spelet.

Det kan bero på att spelet kretsar kring den unge Tidus, och jag tror att röstskådespelet inte gör mig en tjänst här. Förmodligen hade jag inte läst in Tidus spruckna målbrottsstämma om jag inte hade hört hans irriterande röst. Har jag blivit för gammal för att känna det här? Det är ju vackert. Eller?

Storyn är för mig ganska ovidkommande. Spelets anslag är då Tidus, stjärna inom nationalsporten Blizzball spelar en viktig match i sin hemstad Zanarkand, en stad som pryds av billboards av hjältefejset Yecht, som jag återkommer till. Under matchen invaderas Zanarkand av en flytande fullmånsliknande tingest som vi får lära oss kallas "Sin". Tidus får hjälp av sin fars livvakt Auron, till en, fan vet jag? Annan dimension?

Jag kommer inte ihåg hur han kommer att möta Yuna (jag gör inte ens research på det, för det spelar ingen roll). Jag vet bara att storyn kretsar kring Yuna och Tidus, och Yecht, i sin tur "Sin", i sin tur Tidus alkoholiserade hjältepappa.

Jag tycker det blir lite tråkigt. Det är lite trist att Final Fantasy blir lite av Knausgårds Min Kamp. Det kanske är superviktigt down the road för spelet som helhet, men jag tröttnar väldigt tidigt på den där spruckna målbrottstämman som går runt och hatar sin pappa, tills han förmodligen lär sig att älska sin pappa, för det är så det brukar bli. "Du har inte fått hela bilden, din farsa älskar dej grabben" och så förväntas tårarna. Jag gissar bara nu. Jag har inte spelat så långt.

Fanart med inspiration av karaktären Yecht

Jag vill så gärna förtrollas, men jag tycks inte vara målgruppen till serien längre. Det kanske är dags att inse att jag för fan är fyrtio år nu? Nej. Aldrig! Aldrig!

#finalfantasy #finalfantasyx #square #squareenix #squaresoft #yecht #tidus #yuna #jrpg #japan #ps2 #playstation2 #playstation #magic #rpg #rollspel #kärlek #odödligkärlek #kyss #varmakyssar #tonårskärlek

  • 2001

Gillar

Kommentarer