Batman (1989)

Det sista spelet jag varvade för sin tid till NES var Batman. Nu drar jag på mig den gamla retro läderlappsdräkten igen.

Men det som är bra med den här retrodräkten är att Sunsoft lyckades göra vad man senare lyckades göra med The Dark Knight. Man lyckades få Batman cool snarare än klumpig i gummi. Åtminstone så cool en karaktär kunde bli till Nintendo för den här tiden.

Spelet skulle kunna stå sig än idag. Jag menar att spelmekaniken bjuder in till sjyssta moves i plattformsspelet. Att kunna hoppa från vägg till vägg känns väldigt Batman, och det är egentligen det enda som känns innovativt i detta sidscrollande actionspel.

Jag säger det inte med negativ eller sarkastisk klang. Just en så liten detalj som att kontrollera vägghopp utifrån fallhöjd eller att beräkna plattformarna tillför otroligt mycket för genren, men det krävs en karaktär som Batman för att mantla en protagonist som på ett naturligt sätt tar sig fram på det sättet.

Och musiken! Det är värt att köra spelet enbart för sin ljudbild och då hålla i medvetandet att musik till spel inte blev så mycket bättre än såhär 1989.

Jag minns spelet från min barndom och jag minns hur jag kände i kontrollen att jag är Batman så snart jag bemästrat den. På den tiden tog det inte lång tid för mig att bemästra en kontroll och min nivå av aggression (jag hade svåra aggressionsutbrott som barn och gick i terapi för det) fungerade som en mätare på hur bra kontrollen var.

Jag fick nämligen inte ett enda aggressionsutbrott på Batman då. Nu däremot. Ja, nu börjar jag bli för gammal för att kränga på mig den där manteln som är kontrollen.

Se och hör mig köra ett gameplay nedan.

#retro #gaming #spelkrönika #letsplay #batman #action #nes #nintendo #superhjälte #darkknight #filmbaserat

  • 1989

Gillar

Kommentarer