3

Jocke rusar genom mitt rum och skriker saker, han kastar sig i sängen och gråter och skriker samtidigt. ”Det är Stampe” gråter han, ”Stampe låg och sov i sin bur och så skulle jag mata han men han ligger bara där på rygg och sover och sover så jag drog han i tassen men han vaknade inte” Jocke tittar på mig som om jag inte hörde, ”Han vaknar inte. Stampe vaknar inte. Han måste äta sin frukost” Pappa kommer in och lägger handen på Jockes rygg, säger att han också är ledsen.

Jag går ut till kaninburen där ljuset från solen strålar på Stampes bruna päls. Stampe ligger utsträckt på rygg och sover eller kanske solar sig för hans ögon är öppna och munnen är öppen. Jag har aldrig sett att Stampe legat sådär med öppen mun. Jag petar honom i ögat men han rör sig inte. Roger står plötsligt bakom mig och drar bort mig från Stampe. Roger har tårar i ögonen och säger att Stampe inte kommer vakna. Mamma dyker också upp och säger att jag ska gå in, att jag inte kan springa runt med pyjamas utomhus. Pappa och Jocke är också där nu och Jocke gråter högt igen. Roger säger att dom båda kan ta hand om Hoppe istället så vi släpper ut Hoppe som bara sitter där i solskenet och darrar med nosen, trött med halvstängda ögon. ”Han sörjer sin broder” viskar Jocke till mig och Roger. ”Han är sjuk” förklarar Roger, ”Hoppe är sjuk”. ”Harpest” fyller pappa i och hämtar en spade.

I ett sving slår han spadens egg över Hoppes rygg och klyver kaninen i två delar. Små droppar av Hoppes blod landar på mina pyjamasbyxor. Jag och mina bröder skriker och stirrar på Hoppes huvud och sedan på hans rumpa. Det är helt rött i gräset av Hoppes blod och det flyter ut ringliga saker ur Hoppes kropp. Pälsen ser inte ut som päls längre utan mer som en blodkaka. ”Janne!” ropar mamma till pappa. ”Vad ska en göra då? Ska kaninen plågas tycker du eller? Akta där Roger, dom har harpest, voi jumalauta”. Men Roger lyssnar inte. Han skrapar ihop Hoppe och gråter genom näsan och Jocke drar med sig Stampe i tassen. Vi lägger dom i en plastpåse och begraver dom i komposten och vi gör ett träkors och spikar ett P och ett H på varje sida och så ber vi lite för kaninerna.

Sedan vänder sig Jocke till pappa med ledset huvud och säger ”Nu när vi är såhär ledsna och sörjer så tänker jag att vi kanske inte skulle vara så ledsna om vi kunde hyra Nintendo och Kung Fu?” och hans gråt sitter kvar i halsen. Pappa tittar på mamma men mamma tycker inte vi ska få spela några våldsspel för det är dumt med våld. Jag är nära att börja skrika och gråta för jag älskar Nintendo och jag älskar Kung Fu, men Roger tar tag i mig och jag håller tillbaka skriket och gråtet. ”Kan vi inte bara hyra Nintendo då? Utan våld?” säger Roger och då känns det som att det lyser en lampa inne i mitt hjärta. Pappa suckar och nickar men vi får lova att inte hålla på och hålla på i videobutiken. ”Det ska gå lugnt och städat till, inget tjut och inget bråk” lägger han till. ”Jonathan får stanna hemma så länge” säger Jocke och ler jättemycket men så tittar han på korset och ber en snabb bön till för kaninerna.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229