2

Det är jag och det är Jocke och det är Roger och det är våran kusin Kristian och det är moster Leena och vi sitter framför teven och det luktar lite svett men moster Leena sitter inte med oss på golvet för hon tittar, men sitter med ögon som att hon nästan sover i sin fåtölj. Hon har hyrt ett spel som vi på något sätt spelar på teven, det är det spelet som Kristian kallar karatespelet. När jag trycker på en knapp hörs ett ljud och gubben på teven slår med handen. Jag trycker igen och gubben slår igen. Jag förstår inte hur men varje gång jag trycker så händer någonting på teven. Jag trycker på en knapp och det tecknade i teven lyder när jag trycker så jag måste skratta och trycka och gubben slår och jag trycker igen och jag skrattar. ”När ska dom åka hem?” Frågar Kristian moster Leena. Jag trycker igen och igen och igen och trycker snabbt och slår en lila gubbe ibland och ibland ser det ut som att dom lila gubbarna håller om min gubbe som att dom kramas fast det gör dom inte för dom är egentligen livsfarliga och håller så för att pressa livet ur min gubbe. ”Det finns andra knappar också!” skriker Roger jätteargt, ”kolla här”, ”Men släpp!” ”Men kolla då! Du kan gå framåt också om du trycker här!”, ”Men släpp!” Skriker jag igen. ”No, tjivas inte nu pojkar” säger moster Leena. ”Han kan ju inte. Dum i huvudet är han” säger Roger. ”Kristian ringde faktiskt mej!” säger jag och trycker på knappen och slår dom lila gubbarna på käften och tänker att dom är Roger, tills det står fyra Rogers och pressar livet ur mig. ”Ge mej kontrollen! Du är gejm nu!” Roger snor åt sig kontrollen. Tårarna vill komma ut ur mina ögon.

Jag och Fredrik ska låsa in dig i vår fängelsehåla bara så du vet, tänker jag, för jag har en bästis som heter Fredrik. Jag har också en kompis som heter Micke men Fredrik är min bästis fast jag och Micke är lika gamla. Fredrik är liten, ett år mindre än jag och han kan inte säga R. Micke och Fredrik bor inte i Varnum som jag. Dom bor i Nitta så jag och Micke leker oftast i skolan och Fredrik och jag leker oftast hos våran dagmamma. Våran dagmamma har en skrothög och där bygger vi ett slott och i det ska vi bygga en fängelsehåla där vi kan låsa in mina bröder när dom är dumma. Fredrik håller också på att bygga en flygmaskin och han säger att när han kan flyga med den ska han sitta på sin flygmaskin och piska alla tjejer. Ibland gör gör jag och Fredrik drakmat av tegelsten och lera och annat som drakar tycker om. Men mest bygger vi på slottet.

”Men kan du sluta andas?” Roger slår mig på armen så det gör ont när hans karategubbe dör på teven. ”Men jag andas inte!” Roger drar in luft och blåser ut, drar in och blåser ut, drar in, blåser ut ”Så låter du!” så jag slutar andas men då skriker Roger att jag ska sluta löjla mig och då säger moster Leena att vi ska sluta bråka och då slutar Roger retas och jag får andas igen. ”Ska dom inte åka hem snart?” frågar Kristian. ”Jag tror nog allt att det är min tur nu” säger moster Leena och tar kontrollen och slår gubbe efter gubbe, gör hoppkickar och slag och sparkar och ibland till och med en rundspark och hon hoppar över knivar och kliver uppför trappor och sparkar ormar som ramlar från taket och hoppar över små apor med gröna kläder och slår dom starkaste gubbarna på slutet och vi sitter helt tysta och bara tittar på teven.

Jag drar in dreggel som hänger från min mun ner i golvet när moster Leenas gubbe dör och jag hör en bil tuta utanför. ”Han har tutat länge nu” säger moster Leena. Fast pappa har kommit för att hämta oss sitter vi bara där och ingen vågar andas och vi tittar från teven till moster Leena och lite på varandra med munnarna öppna tills Kristian säger att jag och Jocke och Roger nog måste åka hem nu. Då öppnas dörren och mitt hjärta ramlar ner i magen när jag hör pappa ropa ”Var är mina pojkar?” och då måste vi åka hem. Men jag är sjuk eller har feber, lägger mig på golvet så hårt jag kan och slår med händerna och skriker ”Jag vill inte åka hem! Jag vill inte! Vi måste sova över! Vi måste stanna! Vill inte vill inte vill inte –” och så skriker jag. Pappa och Roger och Jocke bär mig och tar på mig kläderna som på en bebis och bär ut mig till bilen fast jag ligger helt rak och pappa trycker ner mig i sätet och slår mig i ansiktet men det bryr jag mig inte om för jag vill sova över och spela karatespelet men dom håller ner mig och får på mig bältet fast jag skriker och sparkar.

Jag sitter bredvid Jocke och Roger och försöker att inte gråta för nu tycker jag att jag låter som ett löjligt spöke varje gång jag andas ut. Jag tittar bakåt och ser parkeringen försvinna. Hemma kommer vara som hemma alltid är. Det hjälper inte att jag och Fredrik bygger slott och kanske en flygmaskin, för inte ens att leka med Fredrik är roligare än att att få styra en tecknad gubbe som sparkas och slåss fast jag bara kunde slå. Det är det roligaste jag gjort i hela mitt liv. ”Den knappen gjorde att han slog!” skriker jag till Roger. ”Fan snackar du om?” undrar Roger. ”Pappa? Kan vi få hyra Nintendo? Pappa? Får vi hyra videospel? Pappa?” frågar Jocke. Jag fortsätter gråta och låta som ett spöke. ”Det kan ni glömma” skrattar pappa och då börjar jag gråta så att jag skriker igen. ”Tack Jonathan, bra jobbat” säger Jocke och lägger armarna som ett kryss och tittar ut på tråkig natur för det är bara det man kan titta på mellan Fristad och Varnum. ”Ni fick ju era kaniner förra veckan. Det kan ni väl vara glada åt och Jonathan, du har ju din tygapa” säger pappa och både Roger och Jocke ser ut att bli glada men Gusten är inte samma sak för Gusten skulle kunna sitta med mig och spela karatespelet men det kan inte Jockes och Rogers bajskaniner och Gusten är inte så tygig som pappa låter för Gusten är nästan en riktig apa och Gusten kan vara med på allt jag gör och han har en odödlighetsknapp som är mitt på hans huvud och som bara jag kan hitta för Jocke brukar slå och sparka på Gusten och en gång sa han att han dödade honom och slutade inte döda Gusten förrän jag började gråta så då hittade jag odödlighetsknappen för att inte gråta så nu kan jag bara skratta om Jocke vill döda Gusten för Gusten känner inte ens någonting då.


Gillar

Kommentarer